Att dejta som 35-årig kvinna

[quote=empoisonne|56313712] får tacka för det !!! fast du inte menade det ja jag försöker leva som jag vill och på sätt som jag tror är nyttigt för kropp och själ , har gått riktigt bra kan jag lova med mycket kärlek under alla år som gått , de få gångerna det har blivit bakslag i livet är korta och få men ganska hårda så gäller bara att bita ihop och vara nyfiken på livet man har kvar , för det kan vara slut i morgon

Jag känner ett flertal kvinnor som är runt 40 (utan barn så desperationen är total...)
och 'aldrig hittar någon bra kille', tyvärr.

Får en känsla av att detta eviga letande där de vill ha 100% inte finns och så rinner tiden iväg
och sen har de passerat 40.

Hur ser din kille ut som just du vill ha ?
Vad skulle det vara för typ, intressen, åsikter, händig m.m. ?
Nöjer du dig med 95% ?

Intressant diskussion helt enkelt

Det var ett väldans prat om medelåldern. Försöker du undermedvetet berätta för oss att du befinner dig i en livskris? Att säga att en 35-årig kvinna är medelålders är att ta i, kvinnor blir i regel äldre än 70 år, om de får en naturlig bortgång.

Men hur räknar du nu egentligen?

Medioker = ligger runt genomsnittet.

Om vi nu tar alla kvinnor i Sverige från 15 till 105 och sorterar dem efter attraktivitet, så är alltså en 35 åring tvåbarnsmor LÅNGT UNDER medel?

De flesta kvinnor i Sverige har barn, så på grund av att ha barn kan man inte rimligen sorteras som LÅNGT UNDER medioker.

De flesta kvinnor är också över 35.

Alltså kan man inta dra någon annan slutsats än att du anser att TS är för ung och har för få barn, du tänder på kvinnor 70 årsåldern? Det går inte att få matematiken att gå ihop på ngt annat sätt.

Klippt ur TS:

"Är intresserad av att veta om ni kvinnor har liknande erfarenheter..."

Jag är något äldre än TS och svarar således. Och ja, vi är i yngre medelåldern. Kris eller inte. Medelåldern är en faktisk ålder. Det är inget tillstånd.

Åldern är givetvis mycket intressant i det här fallet när begåvningsreserven börjar prata om oansvar och lössläppthet. Tycker du själv att det är märkligt att en kvinna i yngre medelåldern, vilket man faktiskt är när man är 35, har barn?

Vad är det du försöker säga egentligen?

Hej,

Kruxet som jag upplever (skild man i +40-ich) är att kvinnor har en tendens att gå in och sätta sina direktiv och behov i relationen först, samt även i relationen med mannens X. Männen är mer lätta här, har en klar uppfattning om var gränserna går mellan den nya och den gamla relationen (med eventuella barns mammor), mellan det gamla och det nya.
Kvinnan ställer krav på hur mannen ska "hantera" sin dialog med sitt X, fostra sina barn oavsett ålder, ja tom klädsel och inredning kommer in efter en tid etc. Det har fått mig att börja tro att kvinnan fabricerar en bild där de tror att hon konkurerar med mannens X, isf att utveckla den nya relationen. Och detta INNAN man skaffar sig något gemensamt.
Detta får många män att backa ur, även mig, och vara överförsiktiga.
Jag söker som du, och har försökt med de flesta typer, +/- 10 år, storlek, stjärntecken, you name it...men det har slutat i samma visa...
Efter egen erfarenhet så är det ytterst beklagligt att kvinnor skapar en konkurens som inte finns, och då (i mitt fall) där X är tillräckligt energikrävande, så får ett "seriöst" förhållande vara så länge...
Men vem vet - plötsligt händer det?

tror absolut de flesta kvinnor med barn kan få ett nytt förhållande , bara för man har barn sätter ingen i en lägre klass !!!, men att öppet hänga på köttsidor , ligga runt och ha många korta förhållanden är inte seriöst i många mäns ögon det tillsammans med tankarna varför det tog slut med kvinnans ex sätter många i en lägre dager , handlar i grunden om tilltro till sin nya partner , kommer det att hålla med mej eller blir jag bara en i mängden om 3 månader ???

Dels ville jag kivas lite med dig, dels tycker jag att du tänjer på sanningen när du definierar 35-åringar som medelålders. Att TS upprepade gånger får det slängt i ansiktet att hon skulle vara medelålders kan uppfattas som onödigt brutalt. "Medelålders" har i det här fallet och i min värld en mer negativ än positiv klang. Buffymylove och en 25-årig ensamstående mamma har förmodligen större likheter med varandra när det kommer till svårigheter att finna rätt man (och vad för man de söker), jämfört med Buffymylove och en barnlös kvinna i hennes egen ålder. Att hon är en ensamstående mamma bör således vara väsentligare än att hon är i den åldern hon är.

Men ju äldre en ensamstående förälder blir ju större chans är det för henne eller honom att hitta en annan ensamstående förälder och partner (logiskt sett).

Nog för att jag är en jävel på att föda barn, men jag har inga planer på fler barn.

Jag är klar med barnbiten så känner inte riktigt samma stress, eller så är det en annan sorts stress. Det som är viktigt för mig att det finns en attraktion, den kan förvisso växa fram men ett pirr helt enkelt.

Vad den består i är lite svårt att definiera. Det som varit en gemensamn nämnare för de jag brukar falla för är charm och intellekt, någon som lyckas reta upp mig en aning. Vi måste inte ha allt gemensamt men våra personligheter ska gå ihop. Lite flummigt svar kanske..

Brutalt att få höra att man är i yngre medelåldern när man är 35? ¿Que?

Det finns många män, och kvinnor med för den delen, som drar öronen åt sig när personer i TS:s ålder inte har barn. Vill man själv inte ha barn eller redan har klarat av den biten och inte är sugen på att skaffa fler kan det vara jävligt jobbigt att träffa barnlösa personer. Det börjar hetsas ganska omgående. Juz sayin'.

Jag själv tycker att det är märkligt när barn- och partnerlösa människor 35+ säger att de "på sikt" eller "i framtiden" vill skaffa barn. Sorry, men you've got a great future behind you. För att citera Kanye. Jag säger inte att sista tåget har gått. Men du förstår vad jag menar.

Det kokar givetvis ner till vem TS träffar och vad denne vill med sitt liv. Men träffar hon någon i sin egen ålder och situation som känner att han inte vill sätta fler barn till världen så är hennes barn inte något negativt. Tvärtom.

Min mardröm är att kära ner mig i en man som vill ha barn och leva familjelivet fullt ut med allt vad det innebär. Och det finns många män som känner detsamma.

Haha, ja det måste ju nästan vara MER stressande än någon som rakt på erkänner att de vill sätta igång bebisfabriken så snart som möjligt. Då undrar man vad som menas, alternativt undrar hur individens verklighetsuppfattning ser ut.