Att dejta som 35-årig kvinna

Om du blivit kär i tösen, utöver praktiska bitar som hur många mil den har gått och hur mycket soppa den slukar så kanske du köpt paketet.

Jag nämner det. Alltså jag får till en del dejter. Trots att jag nämner att jag har barn vilketnär ganska grundläggande ändå. Men är inte ute efter någon som ska hand om mina ungar, men det är ju nödvändigt att han accepterar det.

Tjena Chitho. Hur ful är du egentligen. Jag medlemmar en del på datingsidor och jag brukar få till träffar lite då och då. Det har aldrig varit något problem.

Det som ställer till det i din situation är såklart att du redan har barn och din höga ålder.. Även om du trots allt kunde tänka dig fler barn med en ny man så kan det ske komplikationer pga åldern och framförallt är väldigt jobbigt att agera nån plastfarsa åt nån annans ungar.

Hej kompis, jag får också till träffar, sist jag träffade nån var fredagen för tre veckor sen. Jag träffade en ganska snygg kvinna, men nu är det över och innan dess var det flera månader.

Hon ville ses igen men hon verkar löjligt upptagen så därför har det runnit ut. Så är det. Jag är dessutom rätt snygg men får sällan knulla och ALDRIG regelbundet.

Det finns inga kk relationer. Att knulla lite då och då får alla göra men stabilt sex är en stor bristvara. Tänk hur mycket du får anstränga dig för att få knulla en gång, det är löjligt.

Ni fattar inte att kvinnor inte är intresserade av sex. De gillar inte sex. Säg inte att de inte gillar sex med mig för det gör de, men det har inget med mig att göra om de gillar sex. Gillar de sex så har de det med vem som helst.

Jag vet inte om man har störst chans att hitta kärleken. Men om man har ett gemensamt intresse eller tycker om att hänga med samma människor så lär man fungera ganska bra tillsammans. Det är åtminstone min erfarenhet. Därmed inte sagt att romantiska känslor uppstår. Men det är, som du säger, antagligen enklare att spinna vidare på ett naturligt sätt.

Jag skulle antagligen tycka att det var ganska obekvämt att gå på en date med en total främling. Och det här med att försöka lära känna någon genom messande fram och tillbaka verkar inget vidare. Men om jag någon gång skulle få för mig att nätdejta så skulle jag antagligen vilja träffas omgående för att känna av hur det känns IRL. Messande i evigheter för att försöka lära känna någon på så vis skulle inte intressera mig.


Jag vet inte om det är en onödig rädsla. Men ja, jag tror att det är den sortens män du borde träffa mer av.

Jag är i din ålder också. Jag är lyckligt gift med en bra kvinna, hon är inte perfekt på alla sätt, men bra på många sätt.

Jag har inga planer på att ta ut skilsmässa i närtid. Min fru verkar inte heller ha några sådana planer.

Hur som helst; skulle vi hypotetiskt skiljas skulle nästa kvinna jag skulle gänga mig med behöva vara HÄLL-VETTES jävla bra på alla plan för att jag skulle orka binda mig.

Jag vet inte riktigt vart jag vill komma med resonemanget, men generellt kan det nog vara knivigt att finna kärlek när man är så gamla och utslitna som vi är;-)

Vad för slags rädslor?

Upplever att varannanveckasförälder är en kvalitetsstämpel och en praktisk fördel när man som lite skrajsen barnlös medelåldersperson funderar på om man ska våga.

Men ja, alltså, i min bekantskapskrets har det verkat som det fungerat lite mer friktionsfritt när det varit två singelföräldrar som hittat fram till varandra.

Föga oväntat är det många här på FB som talar om barn som en black om foten och att det skulle vara fråga om oansvariga och lösaktiga kvinnor som inte har koll på vare sig ägg eller ekonomi. För ja, det är alltid de ensamstående kvinnorna det talas nedlåtande om. De ensamstående männen tycks liksom inte finnas. Må så vara att kvinnorna i större utsträckning tar hand om barnen på heltid om ett par får barn i ung ålder och sedan går skilda vägar eller kanske ens inte har haft en varaktig relation.

I det här fallet är dock TS en 35-årig tvåbarnsmor. Hon är i yngre medelåldern. Även med hufvudstadsmått, och den höga ålder på förstföderskor vi har här, mätt så är det inte märkligt att hon har barn. Tvärtom. Det är vad man förväntas ha i hennes ålder.

Om vi bortser från verklighetsfrånvända pellejönsar här på FB så skulle jag säga att en 35-årig barnlös kvinna blir ifrågasatt på ett helt annat sätt än någon som har gjort det en kvinna "ska" göra. Det gäller i viss mån även barnlösa män. Men det finns en större samhällelig förväntan på kvinnor att vilja ha barn och leva familjeliv.

Nåväl. Min uppfattning är att de allra flesta ensamstående fäder är mycket engagerade i sina barn och de flesta tycks ha gemensam vårdnad och dela tiden 50/50. Det går givetvis att plocka fram statistik på det här. För den som orkar. Och ja, då kommer vi se att barnen i större utsträckning bor med modern. Men år 2016 lever ni någorlunda jämställt och att det skulle vara så illa som pellejönsarna här, åtminstone mellan raderna, gör gällande tror jag inte. Att ensamstående kvinnor desperat söker efter en försörjare till ungarna.

Min erfarenhet av ensamstående föräldrar är som sagt att de är mycket restriktiva när det gäller att plocka in nya vuxna människor i barnens liv. Och därmed också i sitt eget. Om personen i fråga, könet oaktat, så inte är bör man dra öronen åt sig. De ensamstående fäder jag har träffat har varit mycket noggranna i sin urvalsprocess. Det är ingen höjdare att investera känslor och tid i någon man så småningom inte kan introducera för sina barn. Och alla ensamstående mödrar jag känner resonerar på samma sätt.

Jag vet inte om det är en kvalitetsstämpel direkt. Men kanske. Det skulle för mig vara mycket olustigt om en separerad man inte var intresserad av och delaktig i sina barns liv. Oavsett vad jag själv känner för familjeliv så skulle jag undra vad det är för fel på snubben som inte vill vara med sina barn. Så ja, man kanske kan säga att varannanveckasförälder är ett sundhetstecken.

Och ja, min erfarenhet är densamma. Det verkar fungera bäst när två ensamstående föräldrar hookar upp. Även om jag vet att den familjekonstellationen kan vara problematisk när föräldrarna vill flytta ihop. Det kan bli många barn i ett stort åldersspann som ska rymmas i boendet.

Lång utläggning här. Men jag tror att det är enklast för TS att träffa någon som redan har barn och har förståelse för det livet hon lever.

TS kanske borde ha sökt till tv-programmet Päron i solen, där singelföräldrar tar med sina barn för att dejta andra singelföräldrar, TS får söka dit nästa år så kan hon dejta och ha lite semester på samma gång

Den här typen av trådar från tjejer äcklar mig bara. Hur i helvete kan en tjej ha problem att hitta en relation, oavsett om det är ren sex det handlar om eller en seriös relation?

Bli medlem på en dejtingsajt och lägga upp bilder på dig. En press kan du skita i ingen som bryr sig ändå. Oavsett om du väger 120kg eller 50kg kommer du få 100st mail från killar på bara ett par dagar, en del vill bara knulla och en del vill ha något seriöst. Om du inte har en seriös dejt inom en vecka är du mentalt handikappad eller så är du en 4-5a och söker killar som är 10or. Så enkelt är det. ALLA tjejer kan få en relation, givetvis kommer du bara få sex om du stöter på 10or. Håller du dig på din nivå status/utseendemässigt så kommer du ha en pojkvän inom några veckor.

Sedan som du sedan tidigare sagt är det inte direkt positivt att du har barn, en man vill inte ta hand om någon annan mans äckliga avkomma, bastarder till ungar är inget som lockar. Det är det enda negativa med dig men eftersom det finns sådant överskott på singelmän så finns det alltid någon som kan tänka sig att ta hand om någon annans mans avkomma.

Du vet allt detta jag skrivit stämmer men du tar på dig en offerkofta. Det är inte ett dugg synd om dig och det vet du mycket väl om.