Att dejta som 35-årig kvinna

TS, varför inte bara inse att gräset inte är grönare på andra sidan och du kommer inte finna "mr right" precis som de flesta killar accepterar att de inte kommer hitta en löjligt het, snygg och kåt 18-25 år gammal om de inte är skitrika?

När man når 30+ är man mogen om man inser att less is more och med det sagt är det inte nödvändigtvis tråkigt. Om man känner så har man mentalitet av en person som har glidit räkmacka och fått allt serverat.

Ja bara du är kärleksfull mot kuken så är det okej. Hälsocheck på dig innan också, man vet aldrig vad man får i grissäcken. För annat duger du inte till ändå så..

Det förstår jag såklart. Män som lekt färdigt och har barn sen tidigare ( o inte vill ha fler) kanske ska provas mer. Men ibland känns det som att vissa bör med sig rädsla som är onödig

Vad för slags rädslor?

Du är väldigt kukfixerad tycker jag. Du kanske borde ta dig en funderare hur det kan komma sig. Du skulle inte få komma i närheten av mig, skulle trycka på polislarmet genast. Men nu orkar jag inte försöka nå fram till dig, du är så enormt hatisk, verkar nästintill lida av ptsd.

Försöker formulera en frågeställning utifrån mina funderingar. Det pågår många diskussioner kring hur främst män har svårt att hitta en partner, både för enbart sängläge och djupare relationer. Och jämförelsen verkar utgå ifrån kvinnor i åldern 18- ca 28, att de har guldläge och kan välja och vraka. Det är förvisso en extremt snäv mall
Jag är 35, uppfattas visserligen som yngre. Men har varit gift och har ungar på halvtid.

Det mina vänner gör inte något enklare, även om jag tror att jag uppfattas som attraktiv och rolig. Sex, visst. Unga snubbar som har överdoserat milf-kategorin på youporn, och påstötningar från andra. Men det är inte särskilt givande i längden. Män i min ålder och som är skilda verkar mest vilja återuppleva tonåren och är sällan redo för en relation. Är intresserad av att veta om ni kvinnor har liknande erfarenheter, och ni män som verkar bittra över hur svårt det är att hitta kärleken, det är det för de flesta.
Jag längtar efter något verkligt, där svettigt sex ingår. Men inte bara

Ja det finns nog någon för mig också, men fler barn är inte aktuellt. De män i samma situation som lekt ur sig lite av det nya singellivet är de som jag har upplevt fungerat bäst. Men det ska ju klicka åt båda hållen s a s

Här har du + lite kontext

Då får du nog vara snabb, de där tändstickorna till ben, bara en tidsfråga innan du ramlar ihop som ett korthus

Men faktiskt, jag hade betalat för att se dig och "iwinyouloose" gå på en dejt, det hade varit intressant att se han skrika hora till dig i varannan mening och du avbryter då och då med att skrika nu ringer jag polisen

Säger du nu ja. Sen bönar du och ber om att få den intryckt i halsen. Skulle gärna lavettat dig också, verkar som du ber om det på bilden.

Man 30-40 här.
Kärlek i form av partner har alltid kommit i andra hand för mig.
Det har känts irrelevant. Min kärlek kom i form av pers utveckling och företagande.
En fast partner tror jag aldrig jag kommer skaffa mig.

Jag har ej träffat någon som värderar kärlek till livet på samma sätt som jag.
Det svårt att gå ihop i ett gemensamt liv med någon som inte känner/förstår sig själv ännu.
Jag säger inte att mitt sätt att leva är rätt. Men jag älskar mig själv och resterande av mänskligheten för mycket för att vara ihop med någon, bara för att vara ihop med någon.

Fint att du har hittat ett sätt som fungerar för dig, jag är också hellre ensam än i något dåligt. Men samtidigt vill jag hitta någon att älska och växa med. Det allra tristaste är ju att laga mat till sig själv, vill hitta någon att göda och strössla omtanke på