Tack för era kommentarer.
Jag har funderat på Charlie Hebdo.
Det är ju ett satirmagasin, av ett slag vi inte haft i Sverige på många år.
Sålänge de var kända för att skämta om "Muhammed, Jesus och sånt trams" (dvs religion) så hade etablissemanget inget problem med att säga "je sui charlie".
När de nu dock skämtade om tafsande flyktingar blev kommentarerna att det var "smaklöst". Men Charlie Hebdo har
alltid varit smaklösa. Är det inte en del av satir, att man inte bara sparkar mot det s.k. "harmlösa"? Att man faktiskt tillåts skämta om lite känsliga saker och t.o.m. har lite dålig smak ibland?
Såg nyligen filmen Yrrol där ett par av scenerna handlar om svarta människor.
Hade detta tillåtits idag? Troligen inte. Allt numer är så harmlöst. Det tillåts bara harmlösa skämt, såsom om sex. Homoskämt och etnicitetsskämt är förbjudna. Özz Nujen skämtar dock om en etnicitet som är tillåten att visa hat mot och satirisera:
svenskar.
En annan sak man får göra satir om är Sverigedemokrater.
Minns ni ett SVT program som utspelades på ett sjukhus? Ännu en karaktär som inte tillåtits idag, "invandraren".
Kanske är det så att när elefanten i rummet är så stort att det dominerar debatten, och samtidigt inte får skämtas om, så dör satiren? Som ni sa.
Följande får ju inte skämtas om i Sverige: homosexuella människor, islam, andra etniciteter än svenskar, flyktingpolitik, flyktingar, feminismsekten.
Men kan man inte skämta om t.ex. vårdpolitiken? Eller rättare sagt avsaknad av vård?
Eller satirisera privatiseringen av omsorgen? Här t.ex. ett klipp från simpsons:
https://www.youtube.com/watch?v=HK0BMaUMmGw
Citat:
Ursprungligen postat av
lampros
PK-ismens välde genererar absurditeter. Svårt att slå det med en parodi. Därför blir komiker arbetslösa numera.
Ju mer absurt / extremt ett samhälle blir, desto svårare är det att satirisera det.
Bra poäng.
Som när Åsa Romson skyller den globala klimatuppvärmingen på.... MÄN...
Eller när rektorn för södertörns högskola (folkhögskola...?) anser att fysikböcker borde skrivas om för att bli könsneutrala.
Inga av dessa stollerier får heller kritiseras i media. Däremot går det bra att satirisera kategorin vita cis-män. Vi är tillåten egendom att skämta om, såsom görs i extremisttidningen Metros serie Lilla Berlin nästan dagligen.
Folkets främsta företrädare på SVT är åtminstone lite träffande. Jag gillade deras program, de gjorde t.o.m. ett program där de argumenterade för drogliberalisering. Men då det är SVT har man ju snäva ramar. Finns det andra exempel på levande satir idag? Borde väl finnas media som vågar ta ut svängarna lite, om vi nu har yttrandefrihet.
Partaj är lite småkul också.

Men det är inte mycket av politisk satir.