Citat:
Ursprungligen postat av
Merapi
Är väl knappast enda sättet att önska förändring, ett annat betydligt mer konstruktivt sätt hade ju ex. varit att rösta fram en man som Bernie Sanders ex, som verkligen stod/ står för en politisk förändring.
Eller att arbeta politiskt för att förändra det politiska systemet i USA där detta inte fungerar.
varför man ska använda sin politiska röst för att rösta fram idioter, som står för rent idioti, är för mig obegripligt och verkligen bevis för ens egen oförmåga använda hjärnan.
Då är det sen länge stopp i synapserna, just det som man blir kritiserad för, Vad tror du det leder till?
Mmm, visst...
Jag tror så här; den som är genuint frustrerad över någonting, exempelvis upplevd orättvisa mot ett visst kön eller en viss etnicitet, kommer att känna en enorm befrielse när någon offentlig person uttalar stod för ens egen världsbild. Om denne sedan är "idiot" eller ej blir en sekundär fråga. Man kan dra paralleller till Gudrun Schyman som du själv säkert ser som en viktig, framsynt person som rakryggat säger som det är. För många andra är hon en "idiot som står för ren idioti". Den enes idiot är den andres frälsare och vice versa.
Jag tror inte att det är en överdrift att påstå att det vi nu ser, med Trump, Sverigedemokrater och allt vad det nu är, till stor del är en rekyleffekt från att "etablissemanget" har fångat upp i grunden sunda tankar om jämställdhet mellan kön och om allas lika värde, men att man sedan inte förmått stå emot de mer extrema strömningarna inom denna fåra. Identitetspolitik, radikalfeminism och en total kapitulation inför tankarna om öppna gränser och kravlöst flyktingmottagande har tillåtits inte bara växa fram och ta plats, men även genomsyra både medielandskap och politik samtidigt som samhällsklimatet har blivit sådant att den personliga kostnaden för att yttra kritik mot detta blivit så hög att folk som inte delar dessa värderingar valt att hålla tyst instället för att yttra sitt missnöje. Jämför diskussionerna här inne, där folk kan vara anonyma, med de som sker öppet i media, bland politiker eller i andra sociala medier där man inte är anonym.
Det är inte sunt att en liten minoritet tillåts sätta agendan för hela samhället utan att ha minsta avsikt att ens försöka förstå invändningarna från meningsmotståndare. I stället för att demonisera kritiker av identitetspolitik och öppna gränser kanske man åtminstone skulle försökt förstå varifrån frustrationen kommer - och varit öppna för att även kritikerna kanske har rätt i vissa fall. I stället för att de som sitter på plattformar som andra skulle ge sin högra arm för att få använder sin makt för att förlöjliga och förminska meningsmotståndare (lex Zara) kanske de skulle tänka sig för och fundera på om de på det sättet verkligen kommer att övertyga någon om det förträffliga i sitt budskap? Risken är överhängande att man endast predikar för de redan frälsta medan man alienerar alla andra. Och eftersom ingen annan vågar yttra sina verkliga åsikter offentligt, knappt ens när opinionsinstituten ringer, hamnar man i situationer där man konsekvent underskattar antalet som inte delar ens egen uppfattning.
Jag har knappt sett ett enda seriöst försök från svensk media eller svenska debattörer att verkligen förstå
varför så många föredrog Trump före Hillary. I stället för att verkligen försöka förstå (vilket för övrigt inte är samma sak som att sympatisera med) väljer man en av de enkla förklaringsmodeller som passar bäst in i ens egen världsbild. "Amerikanerna är så korkade", "Amerikanarna är inte redo för en kvinna", "Det är bara arga vita män som rostat på Trump" etc etc. Det finns hur många konservativa skribenter som helst vars krönikor ligger ett par musklick bort för den som är genuint intresserad av att förstå. Men ingen tycks vara det. Man vill fördöma, inte förstå. Man vill inte behöva utmana sin egen världsbild. Däri ligger sannolikt det största problemet med vår tids politiska klimat. Trump, Le Pen och Sverigedemokraterna är bara symptomen. Sjukdomen sitter någon annan stans.
