Jag har alltid bajsat mer sällan än dom flesta andra. För mig är det normala runt 2 gånger i veckan. Vilket var den nivå jag låg på för runt 4 månader sedan. Men nu i snart 2 månader så kan det gå upp till 2 veckor mellan varje gång. Trots att jag äter mer nu än innan.
Det är inte så att jag går och håller mig, utan känner ingen skitnödighet eller något behov av att tömma tarmarna alls. Sen kommer det helt plötsligt från ingenstans ett enormt behov av att skita och jag trycker då ur mig riktiga mängder.
Sist var nu för 1 timme sedan, första gången på över 2 veckor. Gången innan det så tryckte jag ur mig en korv som måste vart 50-60 centimeter lång. Hade även gått närmare 2 veckor från gången innan då med.
Nu så var mängden inte lika extrem idag även om det var jävligt mycket. Jag har inga problem med själva skitandet och avföringen ser ut som den alltid har gjort. Men jag började tänka lite på det idag. Det är ändå väldigt länge med 2 veckors mellanrum. Det är absolut ingenting jag lider av, tycker snarare det är skönt. Har ju inga problem med att bajsa men jag tror inte det finns någon som tycker att det är direkt kul..
Sen har jag en till fråga. Jag har väldigt bra ämnesomsättning och svårt för att lägga på mig vikt. Även om jag äter enorma mängder snabbmat och godis etc..
Klart att jag får en kalaskula, men efter det har jag väldigt svårt för att gå upp i vikt och verkligen bli fet.
Frågan är då hur detta är möjligt, då jag äter väldigt mycket och skiter väldigt sällan.
Vart tar maten vägen egentligen då jag varken skiter ut den eller lägger på mig vikt?
Rör mig inte speciellt mycket heller även om jag promenerar istället för buss så länge det är möjligt. Men det är av ekonomiska skäl då jag bor i en stad och ser inte meningen med att lägga pengar på bussen när man kan ta sig fram till fots.
Förutom det så rör jag mig knappt alls, mycket stillasittande och inga fysiskt krävande aktiviteter..
Vad säger flashbacks expertpanel, kan ni besvara mina frågor?
Det är inte så att jag går och håller mig, utan känner ingen skitnödighet eller något behov av att tömma tarmarna alls. Sen kommer det helt plötsligt från ingenstans ett enormt behov av att skita och jag trycker då ur mig riktiga mängder.
Sist var nu för 1 timme sedan, första gången på över 2 veckor. Gången innan det så tryckte jag ur mig en korv som måste vart 50-60 centimeter lång. Hade även gått närmare 2 veckor från gången innan då med.
Nu så var mängden inte lika extrem idag även om det var jävligt mycket. Jag har inga problem med själva skitandet och avföringen ser ut som den alltid har gjort. Men jag började tänka lite på det idag. Det är ändå väldigt länge med 2 veckors mellanrum. Det är absolut ingenting jag lider av, tycker snarare det är skönt. Har ju inga problem med att bajsa men jag tror inte det finns någon som tycker att det är direkt kul..
Sen har jag en till fråga. Jag har väldigt bra ämnesomsättning och svårt för att lägga på mig vikt. Även om jag äter enorma mängder snabbmat och godis etc..
Klart att jag får en kalaskula, men efter det har jag väldigt svårt för att gå upp i vikt och verkligen bli fet.
Frågan är då hur detta är möjligt, då jag äter väldigt mycket och skiter väldigt sällan.
Vart tar maten vägen egentligen då jag varken skiter ut den eller lägger på mig vikt?
Rör mig inte speciellt mycket heller även om jag promenerar istället för buss så länge det är möjligt. Men det är av ekonomiska skäl då jag bor i en stad och ser inte meningen med att lägga pengar på bussen när man kan ta sig fram till fots.
Förutom det så rör jag mig knappt alls, mycket stillasittande och inga fysiskt krävande aktiviteter..
Vad säger flashbacks expertpanel, kan ni besvara mina frågor?
