Historia är en efterhandskonstruktion

Man märker väl hur snabbt det går för händelser att tappa sin verkliga innebörd eller sanning. När något viktigt händer som ex 9/11 så ser man det hända live/direkt men senare när man läser om det i böcker eller tidningar läggs betoning på personer som egentligen in var så viktiga i händelseskeendet m.m. Man kommer med nya teorier m.m.

Historia är egentligen bara en efterhandskonstruktion precis som filmer som bygger på "äkta händelser". Det blir oftast bara fel o ger en missvisade bild av vad som egentligen hände men de stämmer oftast något in på verkligheten.

Därför är det uppseendeväckande när man tar historia som ren fakta. Vad vet vi egentligen?

Det är som Genghis Khan som svartmålades eftersom allt man hade om honom var från hans fiendes land, Kina. Men sedan när man hittade källor i Mongoliet m.m. så målades han upp som en fantastisk man.

Önskar en konstruktiv disskusion

En bra historisk berättelse är en konstverk. Sanning är viktigt för att det ska vara värt något.

Djingis Khan är ett bra exempel. Kinesiska historiker hävdar att han är kinesiska eftersom han erövrade och expanderade riket bara för att ha hans ättlingar assimileras i Han kinesiska kulturen.

Kina vill behärska Mongoliet idag men har bara en del av den mongoliska nationen. Mongoliskt språk fortfarande talas i Kina, men som en etnisk och språklig grupp Kina utsätta sina etniska mongoler till folkmords kontroll

En mongolisk historiker idag skulle inte behandla Djingis Khan som en kinesisk imperium byggmästare.

En stor del av vår nuvarande historiska utsikterna bygger på nationalstaterna och etniska grupper. Men vi har haft två världskrig, så det finns en rädsla för att nationalstaterna är farliga för människan. Därför har vi Förenta nationerna.

Det mänskliga samhället har blivit mycket komplex. Sambandet mellan narkotikaproduktionen i Asien, till exempel Afghanistan, och Sydamerika, t.ex. ,, Colombia och deras kunder i Europa och Nordamerika är häpnadsväckande. Västvärlden kämpar människor som den finansierar med narkotika intäkter. Dessa samhällen falla sönder och skicka ut flyktingar och terror.
Så nationalstaten perspektivet är otillräckligt. För de flesta människor land och etnisk grupp är fortfarande viktiga. Så en bra historiker bör kunna skapa perspektiv.

Vad menar du egentligen med att det är "uppseendeväckande att man tar historia som ren fakta"?

Det verkar som att du har något särskilt i åtanke får jag en viss känsla om.

Och dessutom, är inte all form av spridning av information "väl vald" så att säga ...
"Hur presenterar vi information" borde du alltså fråga dig istället för just "historia."

Och hur kan en händelse reduceras till några få meningar? Väldigt mycket måste strykas bort för att man ska kunna berätta det. Det går ju att fördjupa sig och grotta ner sig i olika saker så mycket man bara orkar. Även "mindre" händelser kan ju behandlas genom olika filter, för att få ut så mycket info som möjligt.

Tex du själv lever ju just nu mitt i en för Sverige stor händelse, som kommer att bli omskriven i framtiden. Dvs flyktingmottagandet. Vilken historia hade du tyckt varit heltäckande nog att kuna bli just den som fick skrivas om i historieböckerna? Hade den inte missat väldigt många Andra nyanser, berättelser, händelser etc - trots att det hade varit Du som fått skriva den, och trots att Du lever i den nu?

Inte ens historien om tex ditt föräldraskap hade väl kunnat bli "historia" utan att man hade varit tvungen att utelämna sådant som du kanske hade tyckt var viktigt, eller som din partner tyckt var viktigt, eller barnet hade tyckt var viktigt, eller dens lärare, kompisar etc etc etc ...


Så vad är det egentligen du frågar efter?
De flesta som frågar som du brukar tyvärr ha en viss sak gemensamt - och det är att de menar att "historien/segermakterna/judarna svartmålat nazisterna", och att du/ni tycker att det är orättvist eftersom nazisterna och Hitler enligt er ju var finfina snubbar, som egentligen bara ville allas väl. Och dessutom så byggde de ju autobahn och folkavagnen, så så onda kan de ju inte ha varit ...
Eller du menade inte detta? Isf ber jag om ursäkt, men tyvärr är det det vanligaste när nån skriver som du ...

Nej, jag är inte Nazist eller så. Tvärtom. Jag vill bara understryka att all historia är i något slag efterhandskonstruktioner. Nu har vi ju ioförsig tillgång till video o tv under de senaste 100åren vilket gjort historieskrivandet antagligen mer säkerställt.

Korrekt vi lever i en stor historisk epok nu med flyktingströmmarna. Har vi mycket video o tv inspelat så underlättar det nog situationen. Men om vi bara har att tillgå en vänsterpartist o en extrem höger som berättar historien om flyktingströmmen så kommer det vara en inkorrekt historisk bild.

Det är det jag menar. Kanske det vi vet idag om Egypten är färgat av obetydelselösa personers politiska uppfattningar m.m.

Historia är inte bara efterhandskonstruktioner det är även icke kompletta pussel där många viktiga pusselbitar saknas.

Precis som demokrati är inte historia inte perfekt men det är det bästa vi har att tillgå.

När man är i det historiska ögonblicket så är man i 100% sanning, sedan när ögonblicket väl börjar bli historia o tiden tickar så sjunker sanningshalten allt eftersom.

Det är ju en viss skillnad på tolkningar och på redovisning av historisk fakta.
Det Egypten du tar upp tex består ju av ett stort, och stigande, antal fynd. Allt ifrån arkitektoniska monument, till texter, och allt däremellan.

De finns där, och alla kan ta del av dem om de vill.
För de flesta saknas det intresset tyvärr, så de bara läser den snuttifierade komprimerade, och personligt färgade tolkningen i en framställning.
Jaha, säger den som läser en sådan framställning, egyptierna gjorde si eller så.
Och historien fortsätter i honom, han blir en bärare av en version.

En annan, mer intresserad, kanske struntar i de olika tolkningarna, utan läser bara de urkunder som finns. Och bildar sig istället en egen uppfattning.

Ofta finns dessa objektiva historiska kvarlevor kvar, oavsett vad som än hänt. Och de talar alltid till intresserade genom historiens djup. Det kommer alltid att finnas folk som inte tycker att det räcker med den presenterade versionen, som själv vill se det, läsa det, uppleva det, istället.


Till detta du skrivit finns också en annan fråga, dvs hur historia lärs ut i skolan.
Och vi har övergett det mer klassiska sättet att lära oss på, för att istället få dessa allmänna övergripande versioner presenterade för oss istället.
Men jämför med hur det var förr, för inte så länge sedan egentligen (dvs upp till runt 50-talet). Då lärde man sig ofta de gamla historiska texterna själv. Och det var lika vanligt att de lärde sig själva Språket också, så att de fick möjlighet att förstå historien och det skrivna på samma sätt som för dem som skrev det.

Historien var så mycket mer levande för dessa, än vad den är idag.
Idag är historien mer sedd i ett relativistiskt ljus, som du ger uttryck för.
Och det är väl inte så konstigt med tanke på att vi får historien presenterad som Tolkningar idag, istället som stycken av historien själv. Som vi Själv kan lära oss, översätta, ta till oss - appropriera oh använda si vårt liv.

Bra, precis dit jag ville komma angående hur historia lärs ut i skolan. Ja, det var nog bättre historia lärning förrut.
Tänker främst på Napoleon o Alexander den store m.fl. som besökte de historiska platserna samtidigt som de lärde sig direkt från biblioteket oftast på ursprungs språken. O därav inte tolkningar.

Du har rätt att det finns objektiva bevismaterial från förr.

Det borde ju finnas ett effektivare sätt idag att lära sig historia? Tänker främst på hur arkeologer, historiker, forskare m.m. bråkar o har extremt olika åsikter inom viktiga områden.

Jag blir grymmt arg när nya arkeologiska upptäckter finns och man fortfarande i skolan lär ut gammla utgångna teorier som sanning o kunskap.
Det behövs ett bättre feedback system mellan skolan o ny forskning.

Men akademikerna har ju ett behov av att tjäna till sitt uppehälle. De behöver publicera sig för att få pengar. Inte bara lönen från skolan, utan få mer pengar genom föresläsningsturnéer och bokförsäljning. Ju bättre de lyckas skriva, bättre lyckas packetera sina teorier, ju fler kommer kanske vilja intressera sig för dem. Och de får sina pengar.

Dvs det finns en ekonomisk sko som klämmer. De olika forskarna måste anstränga sig för att få en publik, och det kan göras på många olika sätt. Bla med hjälp av spännande och kanske provokativa teorier.

Varför skulle någon annars ens bry sig om att läsa något en nutida akademiker skriver - särskilt i ett ämne där det kanske redan finns flera hundra års teoriserande om.
Pyramiderna står ju där de står. Finns det något tvingande behov av att läsa ytterligare en bok om dem liksom?
Bättre att läsa de egyptiska texterna istället. Tex den egyptiska dödsboken eller så.


Det som alla i skolan borde lära sig borde istället vara själva urkunderna. Det borde vara en ständigt pågående del av vårt kulturarv. Som en slags gemensam antik referensram. De grekiska tragedierna är fantastisk litteratur, som säger lika mycket om dem, som det kan säga om oss idag.
Men det är bara om man Själv läser dem, som man kan göra dem personliga. det r bara då de får betydelse för en själv, ett hållbart värde.

Om man däremot bara läser om Historiker X tolkning av de grekiska tragedierna - då kan de aldrig de en samma sak.

Historia har alltid presenterats (skrivits) i ett visst syfte och med en viss förförståelse.

När Sverige konsoliderades som stat på 1500-talet skrevs den svenska historien i förskönande krönikor där Sveriges historia skrivs ända bak till hur svenskarna är ättlingar i rakt nedstigande led till Gubben Noak.

Under 1800-talets nationalism, hade man väl rensat bort de rena sagorna, men historieskrivningen var mycket nationalistisk. Man skiljde noga mellan goda och onda i historieskrivningen och syfte var att fostra goda samhällsmedborgare.

Under 1900- talet dominerar den materialistiska historieuppfattningen och den källkritiska skolan. (gjorde så även när jag läste historia på universitet för bra många år sedan.

Riktigt medveten om detta blev jag när jag sedan läste historia i Ryssland. där kunde exakt samma händelser skildras på väldigt olika sätt. Jag tänker särskilt på Karl XII vs Peter den store.

Dagens historieskrivning tar sin utgångspunkt i det tidiga industriella samhället. I ett nutida/framtida IT-samhälle kommer historieundervisningen sannolikt framöver att handla allt mer om kommunikation och mindre om teknik och politik.

Kom du på det själv? Det ligger ju redan i ordet...

Vad gäller Sveriges historia sitter vi i en dålig sits. Tre Kronor branden 1697 då större delen av Sveriges gamla riksarkiv och kungliga bibliotek förstördes har gjort att vi vet nästan noll om åren före år1000.
Historieberättarna före 1500 talet hade tillgång till dessa källor.

Ex skiljer sig Svensk o Norsks "förtidshistoria" ganska rejält. Som sagt efterhandskonstruktioner. Kanske beror det på att Norge drar mer från dessa äldre källor som de har bevarade?

Mycket av den kunskap vi har om Sverige under vikingatiden kommer från Isländska sagor och främst dom skrivna av Snorre Sturlasson på 1200-talet.
Den enda bevarade beskrivningen av en begravning av en vikingahövding kommer från araben Ibn Battutas reseskildringar i området runt Konstantinopel.

Att vi saknar riktig historiska källor från tidigare än år 1000 beror nog inte så mycket på branden 1697 utan snarare på att vikingarna inte bevarade några skrifter utom dom korta texterna på en del runstenar.
Det är ju inte konstigt att ingen var sugen på att lägga ner oerhört mycket tid och möda på att hugga in runor på ett stort stenblock för att beskriva hur samhället såg ut utan dom runstenar som finns beskriver endast korta beskrivningar om ganska obetydliga händelser.

En annan intressant sak är att det redan innan branden 1697 var en stor del av den historia som accepterats hittepå, det bästa exemplet är kungarna som hette Karl då det aldrig funnits någon Kung Karl I utan man räknade in mytiska påhittade kungalängder som sanning och då blev Kung Karl IX trots att han var den förste kungen som hette Karl så han borde heta Karl I men det passade inte bilden av det forntida mäktiga Sverige.

Ja, det har blivit vanligt att betrakta de gamla kungaländerna som bara myter och legender, skrönor.
Men eftersom vi inte har någon referenslitteratur överhuvudtaget kan det lika gärna vara tvärtom.

Visst finns det anledning att dra öronen åt sig när de tidigaste personerna i dessa längder räknas upp. Oden etc.
Men i övrigt ...

Dvs de "senaste" uppräknade kungarna. De som placeras kring Folkvandringstid och däromkring, och sen uppåt mot de bekräftade farbröderna. Varför måste de vara fantasifoster?
Kungalängderna började med kungen Fjölner, som i tid placerades jämte romerska Augustus. Dvs kring vår tideräknings början alltså.
Varför skulle Snorre hitta på att börja de imaginära kungarna med att jämföra med Augustus? Varför inte Jesus istället isf? Dvs de var ju ändå samtida, och Jesus borde väl ha varit en lite tyngre referenspunkt för Snorre när han satt och försökte ge historisk legitimitet åt sina karaktärer?

I vilket fall som helst så finns det väl inga större utsikter för oss att få någon egentlig fakta i denna fråga.
Dvs det är namn på personer som är nerskrivna. Vi har inga andra källor att jämföra med som hade kunnat bekräfta, eller avfärda.

Men varför avfärda som sagor överhuvudtaget?
Det finns ju tonvis av exempel från vida världens djupaste historia som behandlar just oral historia, och vilken vikt man där lagt vid kungars regentperioder.
De hade ju då inga Årtal att räkna historia på, utan de räknade historia genom att räkna upp kungars regentperioder. De fick veta sin plats i historien genom att jämföra med det förgångna. Därför var det viktigt att föra det gemensamma minnet vidare, från generation till generation.

Både "kungalängder" och den orala berättartraditionen var ju utmärkande för dessa skriftlösa kulturer. Och alla lade väldigt stor vikt vid det.
Det var det enda de hade, så de såg extremt allvarligt på saken.
Vi kan ju bara jämföra med den nu fortfarande pågående orala traditionen i tex Islam, där så pass komplicerade saker som Hela Koranen memoreras utantill. Det visar, om något, hur stora möjligheter vi faktiskt har att bevara orala berättelser intakta, oförändrade, genom tid.
Möjligheten Finns där alltså ...


Så varför avfärda just de fornnordiska, fornsvenska kungalängderna, som bara sagor? Bara för att de inte kan bekräftas.
Att de inte kan bekräftas med oberoende källor är ju inte samma sak som att de kan Avfärdas - men när man lägger så stor vikt vid att omtala de som just "sagokungar" så är det just det man gör - Avfärdar.

Hade det inneburit något slags Handikapp, att se mer allvarligt på dessa kungalängder?
Nej, det hade det inte. De hade ju Fortfarande varit lika obekräftade som de är nu.

Men jag hade rekommenderat att de blev inkluderade i vår historieskrivning i vilket fall som helst.
Om inte annat så för den inblick de ju trots allt ger oss av hur livet kunde gestalta sig i vår "mörka förhistoria."

En sak som hade kunnat "ge Snorre rätt" är tex att det inte finns några kristna element i berättelserna om sagokungarna. Men Snorre levde i en kristen kontext. Om han hade hittat på helt själv, så hade han lagt till tidstypiska element. Men de speglar helt de fornnordiska idealen, värderingarna, föreställningarna och sederna och bruken etc.
Det ger trots allt en viss autenticitet.
Snorre Återberättade alltså den orala tradition han hade blivit arvtagare till.