Citat:
Ursprungligen postat av
jravmsa
Genom att hacka på småsaker om och om igen, genom att missförstå med flit saker hon skriver etc, så vinner CH sympatier hos vanligt folk. Vinner hon tillräckligt med sympatier kanske offer blir påverkade att ta tillbaka sin anmälan. Av sig själv eller andra, typ "se så fruktansvärt hon blir behandlad och detta endast för mina/dina ynka 800:-" Det tänker jag är risken.
Och NEJ jag är verkligen inte en vän till CH, helt tvärtom!!!
En fundering:
De flesta av CH:s offer kommer tyvärr sannolikt aldrig få tillbaka sina pengar. Hoppas att jag har fel men mycket talar tyvärr för att pengarna aldrig kommer komma tillbaka. Jag har själv inte blivit bedragen av CH men föreställer mig att min frustration och ilska hade varit enorm om så varit fallet. Jag hade varit förbannad på CH, på åklagaren, på rättsväsendet i stort...
Om vi leker med tanken att något av hennes brottsoffer faktiskt börjar tycka så synd om henne att de skiter i att anmäla/drar tillbaka sin anmälan - och anledningen till att de gör det är just att de tycker synd om henne - hade det verkligen varit en dålig sak?
Det hade givetvis varit en dålig sak för övriga brottsoffer och potentiella framtida brottsoffer! Ju fler av de drabbade som anmäler, desto bättre för övriga drabbade och desto mindre risk att ytterligare personer drabbas. Det hade också varit en dålig sak för samhället i stort då det allmänna förtroendet för rättsväsendet och statens förmåga att upprätthålla lag och ordning skadas om brott inte får några konsekvenser för den som utfört dem. Även om skälet till att en brottsling inte straffas är att offren väljer att inte anmäla så påverkar det allmänhetens känsla av trygghet och förtroende för rättsväsendet i stort.
Men hade det varit en dålig sak för det enskilda brottsoffret som i det här hypotetiska scenariot väljer att inte anmäla/dra tillbaka en anmälan?
Brotten Catrin utför innebär två olika typer av skador; dels en ekonomisk skada och dels en känslomässig skada hos den drabbade. Om vi antar att den ekonomiska skadan inte kommer repareras oavsett om Catrin döms för brottet i fråga eller inte så kvarstår den känslomässiga skadan. Det jag menar med känslomässig skada är saker som befogad ilska och frustration, tillitsproblem (utgår från att många som blivit bedragna har svårare att lita på andra människor efter det), känslor av maktlöshet som i regel följer av att ha blivit utsatt för brott osv.
Om man på riktigt börjar tycka synd om gärningsmannen som utsatt en för brottet, och inte längre känner att brottet ifråga var så allvarligt, har man inte då frigjort sig från den känslomässiga skadan av brottet? Jag tänker spontant att sympati/"tycka synd om"/"inte tycka att brottet är så allvarligt" är motsatsen till ilska/frustration/maktlöshet. Och vad skulle man må bäst av? Att gå runt och känna ilska och maktlöshet eller att tycka synd om någon och i någon mening förlåta personen för det den gjort?
Hoppas att alla förstår att det här inlägget inte är ett försvar av CH eller en uppmaning till något av hennes offer att inte anmäla. Tyckte bara att det var en intressant filosofisk fråga, värd att slänga ut här. Kanske helt fel forum, vad vet jag. I så fall får ni anmäla inlägget för trams och off topic.