Hur vanligt är det att vara logiskt inkonsekvent?

Hah, kul tråd för min pappa är riktigt inkonsekvent. Om man blir arg eller sur, då säger han "va inte sådär" samtidigt som han är så själv. Och när jag tog upp det med honom, att han får vara arg på den som är arg samtidigt som man inte får vara arg själv så svarar han bara nåt i stil med "jag blir bara så arg". Och när man säger "så du får vara arg, men ingen annan får det" då verkar man ha tappat honom totalt.
Han ser inte sina egna reaktioner och förstår inte att andra också har reaktioner precis som han själv har. Han verkar inte kunna empatisera

Ha, ha, ha....du sätter punkten över i:et. Det är precis sådana där individer jag pratar om. Min släkting exempelvis förväntar sig att alla ska komma i tid, har man bestämt möte inne i stan men kommer försent 10minuter pga tågfel m.m. blir denna skitsur o kräver att man bjuder på McDonalds. Men när denne själv kommer sent en timme så är det bara skratt o kul.

Haha sån jäkla skenhelighet, och du kan tänka dig hur det är att växa upp med en man som min pappa! Vi har inte en bra relation direkt. Man bara önskar att någon som är sån bara inser vad han gör och säger förlåt för alla gånger han sårat en, men det kommer aldrig att hända, för såna människor är så jäkla självrättfärdigande att det inte finns någon motsvarighet!

Hur kan man få syn på sina egna tendenser till detta beteende?

Det verkar som problemet är dolt för personen, då förmågan att tänka kritiskt kring sitt jag är bristfällig.

Eller kan det vara tankens försök till att kompensera en dålig självkänsla?

Är helt inne på ditt spår om en dold problematik från subjektets synvinkel. Hur kan ett subjekt nånsin förvissa sig om att det bakom ett självkritiskt tänkande inte döljer sig inslag av självbedrägeri?

Logik är enbart ett mönster i mönstret.

Det är väl snarare bara ett mönster? Du skapar en struktur, ett mönster, för att kunna dra "giltiga" slutsatser givet mönstrets (läs logikens) spelregler. Detta mönster måste inte nödvändigvis vara ett mönster i ett redan existerande mönster?

Mönster som drar slutsatser om mönster.
Finns det form finns det mönster.
Jag vet inget utan form.
Allt jag vet har form.

Håller du med om att form har mönster?

Om logik uppstår i något formlöst, vad är du?

Slutsatserna om mönstret är slutsatser om mönstret i sig. Alltså, du skapar ett system och kan urskönja ett mönster i systemet du har skapat. Utan ett systematiserat sätt att urskilja ett mönster kan du inte finna ett mönster. Om du ser form som ett mönster så är det ett mönster som du skapat i det du läser in i begreppet form.

Jag är ingenting förrän jag säger att jag är någonting. Mönstret som definierar mig är en konstruktion, ingenting som bara är.

Nej alltså,
Form har ju mönster. Allt som är har mönster. Och då menar jag mönster som geometri.
Hur skulle något formlöst, mönsterlöst, existera? Allt som är något har en kant någonstans.