Hur vanligt är det att vara logiskt inkonsekvent?

Om ni är överens om vilka premisser du menar motsäger varandra och personen verkar vara "allmänt intellektuell" borde han se lika uppenbart att du har rätt som du själv gör. Oftast ligger dock problemet i att de olika perspektiven är blinda för varandras brister i överensstämmelse, dvs premisserna verkar vara tydliga för er bägge men skiljer sig i er respektive subjektiva uppfattning - utan att någon av er fattar att den andra inte delar exakt den egna uppfattningen. Lite flummigt kan detta låta, fråga isf så jag kan avgöra hur jag ska förklara bättre.

Ett stort hinder när man ska försöka ge någon annan ens egen klarhet i en fråga är just att denna "klarhet" man upplever mycket väl kan vara inbillad, varvid man "låser sig" för intryck från andra som syftar till att anamma det som är mera riktigt. Ger ett exempel utifrån det du beskrivit:

Du skriver i första inlägget att

"Men när man ser till helheten är hans teorier och åsikter självmotsägande, dvs logiskt inkonsekventa men han verkar inte vara medveten om det."

Om du har fått rätt bild av "helheten" och kan din logik så ligger ju problemet i att den andra inte ser sin egna inkonsekvens. Men allt som krävs för att det som du uppfattar inkonsekvent, i själva verket är fullständigt logiskt konsekvent, är att ditt bildade helhetsintryck skiljer sig i nåt litet men avgörande avseende bara från de som rör sig i hans huvud. Så om han nu är intellektuell dessutom så måste du ställa dig frågan: Är den information jag har samlad om hans teorier korrekt eller över huvud taget tillräcklig för att identifiera verkliga motsägelser?

Om det är så som du föreslår att han inte verkar vara medveten om det, men ändå verkar väldigt envis och säker på sin ståndpunkt, är det ju för att han då ser logik om än inbillad (om han omedvetet varit inkonsekvent). Men du ser ju precis samma klarhet själv fast omvänt, så om din kritik hade varit inkonsekvent hade du i detta läge aldrig sett det utan varit stensäker precis som din släkting. Säger inte att det är du som har fel - säger bara att nån av er har det men bägge verkar säkra på att den egna ståndpunkten är mera riktig.

Sen tål att poängteras att argumentet att en hel omgivning tycker annorlunda i sig aldrig har någon saklig relevans, eftersom alla kan ha fel. Detta är dessutom inget man generellt kan bedöma sannolikheten för, eftersom det beror på hur noggrann din släkting varit när han tänkt ut teorierna, samt hur insatt omgivningen är i de detaljer som ligger till grund för den logiska konsekvensen.

Men svårt att uttala sig om nånting säkert utan att få några detaljer. Det jag tar upp är mest hypotetiskt. Är det nåt som är oklart?

God fortsättning.

Hur konsekvent är du själv? Din släkting är "han" i ditt första inlägg, men "hen" fortsättningsvis.

Både i första inlägget och fortsättningsvis ges lite intrycket av att din bild av släktingens teorier kanske inte överensstämmer så exakt med det den drar slutsatser om. Om han nu är lite skolad borde inte motsägelserna framstå så uppenbara som din säkra ståndpunkt låter påskina. Förstår du ungefär min poäng här eller ska jag försöka beskriva detta intryck jag fick lite tydligare?

Det låter svajigt bara en sån formulering som den ovan: att du "försöker tränga in i hens resonemang" samtidigt som du "kommit underfund med" själva grundorsaken... Man ska inte märka ord i vanliga fall men det borde inses utan vidare hur oklar bild som så enkelt ger grundorsaken, efter att ha försökt tränga in i en teoribildning som en eventuellt smartare individ tänkt ut Men tills du berättar om detaljerna kring teorin för oss vet jag inget säkert! (Inte ens då, kan du inte be din släkting logga in här och ge oss det fullständiga versionen, nyfikenheten växer hela tiden!)

Om förvirringen är så stor men ändå lyckas maskera sig som den säkerhet man ges lite intrycket av i detta fall, hur stor mening vore det då för dig att "försöka analysera hens beteende"?

Meningen med den här tråden var inte att det skulle handla om min släkting (en han) utan att det skulle mer allmänt handla om logisk inkonsekvens i samhället.

Ursäkta att jag uttryckt mig lite otydligt då jag beskrivit min släkting o trådstarten. Men jag kan ta en liknelse för min släktings beteende.

Sveriges regering började i flyktingfrågan med "öppna gränser", "vi kan ta emot alla" m.m. Och totalt demoniserade SD eller andra människor som kritiserade deras ställningstagande.
Vad vi ser idag är att regeringen har kommit "BACK TO REALITY" och ser mer helhetsbilden av situationen. Även fast de inte sagt det så har de alltså gjort en pudel, de hade fel.
De har var logisk inkonsekventa och fått inse faktum långt senare. De har mer eller mindre bokstavligt kopierat SDs ställningstagande som de bara för några månader sedan demoniserade.

Vad gäller min släkting så förstår jag att ni tvivlar på mitt tänkande. De är inte bara jag som har problem med honom utan hela släkten o hans vänner så om jag har fel har även de fel, dvs massan. Vi ser att hans olika resonemang inte går ihop.

Det var en bra liknelse. Den belyser ett stort problem genom denna tråds huvudfråga, men jag tror inte vi ser samma problem riktigt pga att vi inte är överens om vissa förutsättningar. Jag ska försöka förklara vad jag menar här.

Trådens andra inlägg är inne på rätt spår:


Vad menar vi med att föra ett logiskt resonemang, jämfört med ett som inte är det?

Om man inte kan vara överens om detta förloras lite syftet med argumentation. "Logisk konsekvens" kan förstås definieras på massor av olika sätt, men det jag förmodar både du och jag och alla andra menar med detta verkar vara en "känsla av mening" som ingen uttalad definition i sig själv kan uttrycka. Jag menar en princip som vi hela tiden strävar mot att rätta oss efter i vårt tänkande som vi senare formulerar i resonemang, vilken tyvärr inte kan definieras eftersom "inget kan definiera sig själv". Vet inte hur jag ska förtydliga detta nonsens, kanske ändå nån uppfattar i vilken riktning jag försöker peka?

Den "logik" de allra flesta människor idag tillämpar verkar i någon omfattning bygga på sådant de tar för absolut, utan att inse relativiteten bakom, vilket därmed korrumperar deras logik. Får en känsla av att logik blandas ihop med konsensus på ett sätt som inte är tydligt för så många.

Är det osannolikt att din släkting är den enda av alla inblandade som för ett logiskt resonemang?

Vad tror du Galileo Galilei hade haft att säga om detta?

Min släkting för inte logiska resonemang. Hur vet jag det?

Jo, enligt logiskt filosofi som är besläktad med logisk matematik så stämmer inte hans premisser med varandra.
Enkelt sagt, 1+1=2 men 2+2 är inte 2.

Det är ungefär som regeringen gjorde, man uteslöt premissen att vi har en kapacitet på 100000flyktingar per år eller något (rätta mig, för jag har inte koll på siffran). För att föra ett argument om att "vi kan ta emot alla". Det är ungefär som att jag skulle säga att jag kan dricka allt vatten, eller äta all mat...vilket jag inte kan.

Om det är subjektivitet som vi talar om logik så stämmer ditt resonemang. Men här talar vi om extrema poler, där objektivitet råder, dvs 1 är 1 och inte något annat.

Det är ungefär som en kommunist som är kapitalist, premisserna håller inte!

Javisst, och inom politiken finns det gott om motsägelser. Det är som om politiker tränar sig i att tänka motsägelsefullt, och i att inte märka sina egna motsägelser.

Thomas Gür håller på att samla ihop exempel där politiker utan skam antingen byter åsikt 180 grader, eller helt enkelt tiger om att det haft fullständigt fel.
https://www.facebook.com/Internet-ne...0396119404926/

Sedan är ju politiska ideologier ofta i sig motsägelsefulla, och innehåller sjukliga ting som är besläktade med olika personlighetsstörningar.

Jag skulle nog säga att de som praktiskt taget aldrig gör några logiska misstag är 3-åringar. De kan bara hantera elementär satslogik, men de är så knivskarpa med denna att de kan driva oss vuxna till vansinne.

Mer "sofistikerade" tänkare, som filosofen Torbjörn Tännsjö, vilken genusvetenskapare som helst, vilken akademiker som helst från södertörns högskola och den form av politiska ideologer som pressen vågar publicera, klarar inte av att skriva en enkel debattartikel utan att säga emot sig själva och ha fel i alla möjliga världar.

Man får tänka på att om konsensus säger att något inte stämmer garanterar detta knappast logisk konsekvens då folk är fårskallar som oftast "dras med". Vidare känner alla att de "har rätt" i en tvist gällande något - även den eller de sidor som har fel rent logiskt. Tvisten bygger liksom på att minst en andel av deltagarna ser något fel. Du verkar veta att det är ni andra som har rätt, men dina tidigare inlägg imponerade inte direkt vad beträffar konsekvens, så därför jag ställde den hypotetiska frågan om det kan va så att ni har fel. Dock kan ju detta knappast verifieras då vi inte har någon släkting att höra i frågan och du visar varför du har rätt genom 1+1=2; 2+2=4

Vet inte vad du syftar på skulle vara subjektivt i mitt resonemang, men det längsta stycket jag skrev i mitt förra inlägg försöker peka på nånting OBJEKTIVT. "Subjektiv logik" som du för på tapeten låter lite tveksamt, finns detta över huvud taget eller?

Förstår vad du menar

Är den här röda jackan snygg? Är en subjektiv frågeställning. Färgad av iakttagarens personliga smak o åsikt. Detta är relativt.

Är den här jackan röd? Är en objektiv frågeställning. Där man kan dra fakta, bevis o sanning genom mätning med någon metod. Detta är absolut.

Jag hävdar bara att min släkting gör felaktiga påståenden enligt den sista frågeställning, något som går emot fakta.

Ps. Subjektiv logik finns inte, såvida inte tidsaxeln böjs.....

Du anser alltså att hans teorier är ologiska och irrationella för att hans handlingar är inkonsekventa? Med den slutsatsen är det snarare du som saknar förmågan till rationellt tänkande.

Mm men eftersom alla "vet" de skillnader du poängterar relaterar de meningsskiljaktigheter som rör det objektiva i allt högre grad till sådant som ren begreppsförvirring eller ett sammanhangs förutsättningar, t ex oklarheter beträffande innebörden i "bevis" eller hur sanning väljs att definieras. Man hade gärna föreställt sig ett samhälle med mindre tjafs i denna "vetenskapliga tidsålder" där vi är väldigt klara över vår verklighet

Vore kul nu när vi återkommit så många ggr till din släkting om du kunde posta kort bara en utsago från honom, vari logiken brister enligt dig, samt det logiska argumentet som fastslår denna brist. Då kan vi jämföra eventuella skillnader i våra sätt att argumentera oss fram till felet, kan ju va intressant!

Hah, kul tråd för min pappa är riktigt inkonsekvent. Om man blir arg eller sur, då säger han "va inte sådär" samtidigt som han är så själv. Och när jag tog upp det med honom, att han får vara arg på den som är arg samtidigt som man inte får vara arg själv så svarar han bara nåt i stil med "jag blir bara så arg". Och när man säger "så du får vara arg, men ingen annan får det" då verkar man ha tappat honom totalt.
Han ser inte sina egna reaktioner och förstår inte att andra också har reaktioner precis som han själv har. Han verkar inte kunna empatisera