Sanning och lögn

Jag gick idag upp till min favoritkulle. Fåren har flyttat sig lite närmare. Hundarna var med som vanligt. Vi har fått tillökning. En svart valp har dykt upp. Idag var vi fyra: jag, vita voffsen, lillvoffsen och valpen. Efter att vi hade handlat på littel ( 200g choklad, 600 g yougurt, 500 yougurt, 400 gr ost, 200 gr fetaost och 80 gr kycklingsbröstskivor ) gick vi upp för kullen. Nu hade vi staden med dess buller under oss. Efter måltiden började jag fundera på juden wittgenstein och på att förekomsten av paradoxer, i synnerhet lögnarparadoxen är en slags vederläggning, eller egentligen smutskastning av den sokratiska dialektiken med frågor och svar. För om det inte går att svara på frågan om jag ljuger när allt jag säger är lögn så finns det frågor som man inte kan besvara. Lösningen på detta problem är enkel. Själva paradoxen är retorisk och lömskt upplagd, ty det går överhuvudtaget inte att ställa frågan: "ljuger du eller talar du sanning". En sådan fråga är nonsens. Frågan är likadan som frågan: " finns du inte eller finns du". Det är klart att man talar sanning, annars talar man inte och det är klart att jag finns annars skulle jag inte verka.

Om man ställer frågan "ljuger du eller inte?" då menar man "jag tror du ljuger" och väntar sig inget svar. Det är vad en människa avser vi bör se till.

Vad säger ni om lögnarparadoxen? Är det inte så att vi alltid utgår ifrån att personen vi talar med talar sanning och därför vore det totalt vansinne eller nonsens att hävda "allt jag säger är lögn".

Såklart talar alla sanning... (utom de som kommer från Kreta, förstås).
https://sv.wikipedia.org/wiki/L%C3%B6gnaren_(paradox)

Jag tycker inte att den är så intressant när det handlar om uppenbart absurda självreferenser, och en brist på sakligt innehåll. Vilket det lätt gör både med barberaren som rakar alla utom de som rakar sig själva, och med Gödels teorem och utsagor av typen ""Detta påstående går inte att bevisa".


I själva verket vore det ju illa om man fick forma sådana galna tankar och bevisa dem.

Jag vill plocka in psykologi i din tråd eftersom du själv ber på dina bara knän om det. Spelar det någon roll att han var en jude? Skulle du tänkt annorlunda om det var Bertrand Russell låt säga.



Nu blandar du ihop två saker. 1) påstående som till sin natur, åtminstone teoretiskt, kan bevisas som antingen sanna eller falska. 2) paradoxer som till sin natur inte går att besvara (de är varken sanna eller falska eller både och samtidigt) eller alternativt är de felformulerade på grund av en brist på insikt.


Det här förstår inte jag. Varför går det inte att ställa frågan och varför är den nonsens?


De två frågorna är absolut och fundamentalt annorlunda. De är till formen likadana, samma antal ord på samma funktionella platser.

Det som kännetecknar en paradox är att den är självrefererande. Du har inte gett exempel på det så här långt. (och bara som en parentes ... vad har Wittgensteins etniska identitet med det att göra)


Min 4åriga son tar en kaka från kakburken och säger "jag har inte tagit någon kaka". Jag kanske sett honom göra det utan att han vet om det, jag kanske bara märkt att en kaka saknas ... eller så har jag haft gäster hemma och frågar min son varför en kaka saknas. Det finns ingen paradox här.

Du borde verkligen tala ur skägget.


Vet du vad du pratar om?

Inte alltid och det här inlägget var inte så välgenomtänkt men jag är villig att försvara antagandet att inga paradoxer finns. Om du vederlägger mig gör du mig en tjänst.

Du verkar inte riktigt förstå betydelsen av vad en paradox innebär.

Det finns en tråd om paradoxer här.
(FB) Lögnarparadoxen och andra paradoxer (Sammanslagna trådar /Mod)

Och du verkar inte riktigt förstå betydelsen av ghjrtydrew. Bara för att det finns en tråd om paradoxer betyder det inte att paradoxer finns. Jag är villig att försvara antagandet, hypotesen om ni så vill, att paradoxer inte finns. Eller vill du göra det? Då hävdar jag att dom finns...men spring inte i väg sen som dom andra. Jag fattar inte vart dom tar vägen innan vi ens har börjat. På det här viset kommer vi ingen vart.

Alla dessa förbannade kommenterar utan att nån vill syssla med filosofi, vederlägga och bli vederlagd.

Det är nämligen så här. Man blir filosof genom att syssla med filosofi. Och man sysslar med filosofi när man tvingas tänka efter och söka giltiga argument för att försvara vald ståndpunkt. Dessa resonemang finns i själen hos var och en. Vid något skede kommer man inte längre: man stöter på en apori eller motsättning. Då är du vederlagd, inte av en person, utan av logos.
Jag vet. Det här är mycket osvenskt i det svenska samhället o s v men skit i det.

Vad är då syftet med dessa inre och yttre resonemang? Övning förstås! Man lär sig hålla komplexa relationer och förhållanden i skallen; man lär sig "se" med det som brukar kallas "den inre blicken". Man utvecklar förmågan att skapa sig en koherent komplex " världsbild" och med tiden ser man "sanningen".

Man lär sig också göra det " själv för sig själv". Och det är bra för sen när man är död är man ändå, sägs det, själv för sig själv. Har man då vanan inne och har tillbringat livet, sägs det, på jakt efter kunskap, går det bättre, hävdar dom.

Kanhända paradoxer existerar så länge som ett axiom är att endast två grundläggande enheter står i motsättning till varandra... förändras axiomet till att innehålla även en tredje syntes mellan dessa två grundläggande enheter, tes och antites, så upphör paradoxerna att finnas inom syntesens enhetliga struktur... båda uppfattningarna är således lika verkliga som en enda...

alla ljuger och gömmer något, det är självskrivet. ingen är så pass "helig" att han eller hon kan tänka sig att dela med sig av varenda tanke som poppar upp i huvudet. men om det vore så skulle vi förmodligen skrämma skiten ur varandra, människor är små sjuka i huvudet dom flesta(alla)

Vad sägs om en genomaltruistisk mor då, som talar med sitt barn... vad kan hon tänkas vilja gömma för barnet...?
...eller en nyfrälst brottsling som för första gången väljer att bikta sig inför sin gud... vad kan vederbörande tänkas försöka gömma...?

Mycket bra inlägg. Så här bedriver man filosofi.