Citat:
Ursprungligen postat av
Meiji
"Gästfritt land med spikmatta" skrev DN-journalisten
Lasse Granestrand 2008 jämte en del andra artiklar om Sveriges unika invandringspolitik.
Gästfritt land med spikmatta (unvisad länk)
Utan invandrare stannar Sverige (web archive)
Högskoleutbildad bakom ratten (web archive)
Lång väg ut ur fattigdom för Fatima och hennes barn (web archive)
Lasse Granestrand publicerade 2007 boken "I Sveriges väntrum - om pressade politiker, flyktingar och ett land i förvandling" för vilken han fick Röda korsets journalistpris. Det vore kanske inte helt rättvist att kalla Granestrand för en kappvändare... men han tar idag bladet från munnen i en artikel i SvD i en utsträckning, som han inte tidigare gjort. Några axplock:
Flyktingfrågan misskött av politiker och medier" (unvisad länk)
Man skulle vilja se en bok (eller åtminstone ett par artiklar) där Granestrand skildrar sina egna erfarenheter från DN och hur svenska s.k. journalister rent praktiskt har ombesörjt, att "migration och integration inte [har] varit politikområden som andra" på svenska redaktioner.
----
EDIT
Tvåa på bollen.
Tack för lästipset! Så här ser jag på saken. Ser på Lasse, som borde klippa sig och skaffa ett riktigt jobb. Inte bara sitta hemma i TV-soffan och tycka.
Lasse Granestrand vill ha fri invandring. Misstaget han gör, som i stort sett alla invandringsapologeter gör i Sverige, är att se det bara som en ekonomisk fråga. Att reducera Sverige och det svenska till en fråga om bara pengar.
Hela hans alster handlar egentligen bara om pengar. Den fria invandringen, som han faktiskt erkänner att han alltid varit för, alltid arbetat för, om än suttit lite obekvämt i tv-soffan och skrivat på sig när han sett sin utopi skönmålas på nyhterna på TV, när han sett rapporteringen om den allena saliggörande invandrigens misslyckande.
Men allt handlar enligt Lasse egentligen bara om pengar. Att vi svenskar, på samma sätt som invandrarna, skulle kunna ha en rätt till något eget, som går utöver det skattefinansierade mångkulturprojektet, det finns inte i Lasses tankevärld. Inte igår och inte i dag. Och det är det enda skälet till dagens så kalla de kris, både bland politiker och jonarlister. Pengarna är slut. Helt plötsligt räcker inte resurserna, trots allt välmenande utopiskt svenskförakt.
Mångkulturen och den fria invnadringen kostar ofantligt mycket. Allas i världen rätt till svensk värlfärd kostar så mycket, att till och med Lasse och andra jounarlister och politiker börjat förstå, att inte ens deras mest välmenta åsikter, varken går att äta eller botar sjukdomar eller får 35-åriga ensamkommande barn att bli riktiga barn. Inte ens när man tvingar på Sverige och svenskarna sina åsikter, tvingar Sverige och svenskarna att stå för den praktiska biten av sina utopiska idiotier, så räcker pengarna. Pengarna är helt enkelt slut. Det öppna hjärtats politik kan inte matchas av den svenska plånboken. Trots att man vänt ut-och-in på min och andra svenskars plånböcker, trots att man placerat oss längst bak i vårdköerna, trots att ihärdigt har förnekat vår blotta existens, avskaffat våra gränser och lagt ner vårt militära försvar. Inte ens när man skinnat oss in på bara kroppen, räckte det till för att hålla sina egna goda hjärtan vidöppna. Inte ens när vi tvingats acceptera stölder och egenmätkigt förfarande, en apatisk och brottsapologetisk polis, ett rättsväsende som dömer felparkerare hårt och mördare och andra våldsmän milt, tvingats acceptera en skitskola, tiggeri och nedskräpning, kollapsande sanitetsanläggningar, återintroducerandet av både polio och tuberkulos, gängvåldtäkter och öppet hat till och med i svensk statsmedia mot allt svenskt, inte ens då funkade det. Inte ens när vi hotas med uthängning och utskämning vågar vi protestera mot idotin, funkar det. Inte ens då funkar skiten man baxat hit till Sverige. Det mångkulturella samhället.
Lasse Granestrands debattinlägg avslöjar honom som den skit han är. För honom är invandringen bara en fråga om ekonomi, bara en fråga om pengar. Att det finns svenskar som inte vill bli betraktade som nåt slags indianer i det nya fräscha mångkulturlandet, det betraktar han fortfarande som ren och skär nazism. Visst var skapandet av USA en ekonomisk vinst. Att indianerna i princip utrotades är i det sammanhanget en petitess. Och exakt så ser Lasse Granestrand på Sverige och det svenska folket. Går det bara med vinst, är vi svenskar en petitess. Är det bara lönsamt, ger det bara vinst, så kan allt svenskt bortses från, så kan vi svenskar betraktas som bara nåt slags smuts som kan städas undan. Men först ska våra plånkor tömmas. Landet Sverige, dess folk, dess historia och kultur, är reducerat till pengar. Pengar som vi svenskar inte har rätt till.
Och tro mig gott folk, att kan Lasse och hans gelikar bara komma på ett sätt att pressa lite till ur oss svenskar, så kommer han att göra det, och sedan köra på med mångkultur och fri invandring som om inget hänt. Han har inte ändrat åsikt. Han har fortfarande för fri invandring. Han tycker fortfarande att svenskar inte finns på riktigt. Och sen när det tar stopp nästa gång, kommer han att skriva ett debattinlägg, identiskt med det här refererade. Han såg minsann riskerna. Han varnade minsann. Men ingen lyssnade på honom. Snyft snyft. Han berättar till och med att han satt hemma och såg på TV och tyckte att det inte stämde. Samtidigt skrev han artiklar om hur djävla bra politiken han nu säger sig alltid ha ogillat, hur den politiken egentligen var dålig. Fastän han skrev annorlunda. Han ljuger. Han har tills igår varit för fri invandring och allt åt alla. Han har först när det börjat blåsa snålt, börjat säga annat.
Lasse Granestrand är en tvättäkta svenkhatare. En tvättäkta rasist. Har alltid varit och kommer alltid att förbli. Dessutom är han jounarlist och som sådan helt opålitlig och hundraprocentigt oärlig. Känner han att opinionsvinden vänder, gör han så gott han kan för att vända kappan efter vinden. Och blåser i morgon en annan vind, kommer Lasse Granestrand att åter anpassa sig, som den politiska vindros han och i stort sett alla andra jounarlister i Sverige är. I Sverige finns nämligen få journalister.
Helt ärligt tycker jag Lasses alster mest är ett slags intellektuell variant av Vitriol. Som jag inte tvekar att efterapa.