Magister - ny podcast m Johannes Nilsson och Kringlan Svensson

Visst, det är mindre av att "förvalta arv" nu. Nu är det också bara jag som betalar för Soundcloud-kontot som podden lagras på.

Vet inte varför du förstod det som att det jag var som avslutade samarbetet. Och det hade jag inte kunnat göra. Han fick själv välja hur länge han ville vara med, om han ville fortsätta efter avsnitt #100/in på nästa (detta) Soundcloud-abonnemang-år.

Den utkastade festdeltagaren var inte i Stockholm som min gäst. Jag bor inte ens i staden. Att jag släppte iväg honom ensam, stämmer dock, och det står jag för.

Jag vet inte vad du menar är smalt med detta. Tycker snarare att detta - inklusive det inledande samtalet med en metoo-ad man - angår och kan beröra de flesta.

OK, tack för klargörandena. Jag har inte följt hela er produktion slaviskt, lyssnade bara på avsnitt hundra (tror jag det var) för ett tag sen och fick intrycket att du avslutade samarbetet.

Jag vet att du inte bor i Stockholm, så det var oprecist uttryckt. Men var inte du den främsta orsaken till att han kommit hit? Att ni skulle gå dit tillsammans. Eller var lägenhetsägaren inblandad i det också?

Man kan väl i alla fall konstatera att det var du som var hans sällskap under kvällen, och i och med det hade du också ett ansvar. Du säger att du står för att du lät honom sticka iväg ensam. Kan du också motivera det moraliskt? Eller vad menar du med att stå för någonting?

Det jag menar med att det är smalt är att det känns lite som en dokusåpa som blir extra snaskig för människor som känner de inblandade. Jag tycker inte det var så jätteintressant att höra hans version av förloppet. Det som hade varit intressant hade väl varit om tjejen kommit dit och det hade rullats upp någon slags drama om det, men så "intressanta" vill inte människor att deras nyårsfiranden ska vara.

Framför allt gav väl avsnittet någon slags inblick i hur det blir när en människa med maniska tendenser "självmedicinerar" med alkohol, det vill säga gränslöst och dåligt (vem hade anat?). Angående alkohol har du själv sagt (tror att det var i avsnittet med transpersonen som jag nämnde) att du inte är intresserad av saker folk har att säga när de är fulla. Samtidigt var väl ingen förutom du nykter under det här avsnittet?

Med det sagt så lyssnade jag ju som sagt på avsnittet med behållning, men att kalla det genialiskt är verkligen att ta i. Snarare tyckte jag det var aningen slappt. Vet att du har sökt Soran Ismail för ett samtal om #metoo, och det hade säkert kunnat bli väldigt intressant, men jag tycker inte att det här var något bra substitut (om man kan kalla det det).

Det enda som är intressant i det här fallet är vad som har skett, och det här gjorde ingenting för att klargöra det. Vill jag lyssna på alkoholister som festar kan jag sätta på mig på vilket sunkhak som helst. I framtiden lyssnar jag, i egenskap av att vara en person som inte ingår i "parklivssfären", helt enkelt hellre på strukturerade diskussioner/intervjuer än sånt här. Det är därför jag misstänker att din publik kommer smalna av om du fortsätter på det här spåret.

Vill för övrigt också nämna avsnittet med Janouch som föredömligt.

Jag håller med om kritiken här. Säger inte heller att avsnittet var dåligt, har ännu inte hört hela och det har börjat bra, men i längden blir det bättre om det i huvudsak är mer strukturerat material, där Lampinen kommer till sin rätt som en av sveriges mest intressanta intervjuare. Har inget emot att det experimenteras ibland med sånt här mer dokumentärt material, men då vill jag betona "ibland".

Han bestämde sig själv för att åka till Sthlm. När han väl gjort det, träffades vi innan festen.

Och, jag är ingen god människa, bara ärlig. Det jag gör, är det jag är. Och det jag gör, avgörs av vilka principer jag själv har, vilka inte nödvändigtvis är de samma som andra människors uppsättning av principer. Hade inte principen att inte släppa iväg folk själv i såna situationer. Så jag står (men kan ta kritik) för att jag gjorde det.

Eftersom få känner till de inblandade i #102-avsnittet, blir det ur den aspekten mer "smalt", än om samma saker hade återgetts i till exempel Persbrandt-boken, det är sant. Men det är så det är. Vi har inte nödvändigtvis medverkande som är kända eller följda, men vi ska ha bra samtal och bra historier.

Visst, det hade säkert blivit ännu mer intressant om folk var nyktra, men vad kan man göra, på nyårsafton.

Vad som hade hänt, mellan honom och "Kvinna 3", vet bara de två, och de säger olika saker. Var det nåt annat som du förväntade få, men inte fick, svar på?

Jag kommer podda med folk som korsar min väg och som det känns naturligt att podda med, och det kan vara alla möjliga. Men att podda med berusade människor på fester, lär inte bli normaltillståndet.

Med tanke på hur hans tillstånd verkar ha varit vid tillfället litar jag inte på att han ens vet vad som har hänt. I avsaknad av mer information om kvinnan tenderar jag alltså att tro på hennes berättelse. Men jag tar tillbaka det om att det skulle vara så intressant exakt vad som har hänt. Jag tycker inte att människor alltid ska behöva ställas till svars för saker de gjort när de inte varit vid sina sinnens fulla bruk. Däremot måste ju saker som skett hanteras i nuet, och precis som "imitatören" vill hävda i avsnittet så var ju det rimliga i er situation att han avlägsnade sig från festen. För att göra det hela mindre tråkigt för honom borde du ha följt med. Det är inte raketforskning liksom.

Det är intressant det du säger om dina "principer". Det kan ju inte rimligen stämma att du alltid måste ha en överlagd princip på förhand för att agera i olika situationer. Om du t.ex. ser att ett barn är på väg att springa ut i gatan framför en bil tar du väl tag i barnet? Utan att du behövt formulera exakt just den principen för dig själv innan. Och i så fall har du ju visst en vanlig mänsklig moral, som du bara väljer att inte använda dig av?

Om vi får något svar på vem som talar sanning, han eller "Kvinna 3", kan vi absolut återkoppla i senare avsnitt. Nu är det rätt svårbedömt.

Jag har inte en princip emot att rädda barn från att bli överkörda, så det hade jag absolut gjort.

Nej, men du hade ju inte en princip mot att följa med människor som blir utslängda från fester heller? Det är ju uppenbarligen ett val du gör i stunden, och i det här fallet tyckte du att det var ett mer attraktivt val att stanna kvar i lägenheten och fortsätta prata med "kulturpersonligheter" än att följa med den här killen ut till Enskede i regnet och eventuellt hitta till någon fest där det fanns hippies.

Tycker det skulle vara ärligare av dig att erkänna det än att skylla på att du inte hade en princip, när det uppenbarligen inte är ett hinder i andra situationer.

Exakt - jag hade inte en princip om att aldrig lämna människor som blir utslängda från fester, så därför var det tänkbart att det skulle kunna bli som det blev, det vill säga att jag inte följde med honom. Vilket också kan formuleras som att jag där och då valde att inte SKAFFA mig en sådan princip. Eftersom jag redan från början i den här diskussionen sa att jag inte är en god människa, finns det inget att "erkänna". Eftersom jag inte är en god människa, säger det sig självt att jag även kan utforma mina principer efter vad jag själv har lust eller inte lust med. Så jag ska bedömas efter vad man kan konstatera/bevisa att jag gör eller inte gör. Inte utifrån någon illusion om att jag hävdar att jag följer någon etablerad och "god"/"ren"/"korrekt" paket-uppsättning av levnadsregler.

Hoppas du kan nöja dig med detta, innan det blir för off topic och tråkigt.

Jag vet inte varför du menar att det här är off topic? En av de tydligaste aspekterna med det här avsnittet tycker jag var ditt agerande, och då är det väl inget konstigt med att det diskuteras. Sen är väl det tråkiga/obekväma en stor del av podcasten under din regi, och då är det väl bara rimligt att tråden tar en liknande vändning.

Jag nöjer mig absolut, men jag vill klargöra att mitt syfte med att fortsätta den här diskussionen inte var att diskutera ifall du är en god person eller ej. Precis som du säger avgörs ju det av ditt agerande. Jag ville bara få dig att utveckla dina tankar om principer etc, och jag tackar för att du tagit dig tid att göra det.

Det jag menar är att du inte är så utomjordiskt konfigurerad som du tror/vill hävda. Jag tror att du förstod att det inte var det bästa för en person som precis blivit släppt från psyket att åka runt ensam och känna sig övergiven i en främmande stad på nyårsafton, men att du gjorde bedömningen att det nog inte skulle hända något - vilket det ju inte heller gjorde, förutom att han fick det lite trist. Om du hade trott att han skulle ta livet av sig tror jag att du skulle följt med. Nu prioriterade du dig själv istället. Det är det jag menar med att motivera något moraliskt.

Jag vet inte om det är avsnittets svaghet, att det är väldigt internt och att det krävs att man känner till bakgrunden för att hänga med fullt ut.

Bakgrunden är iaf att Robert Huselius "flickvän" Benno Levin (samma person som är den irriterande rösten i bakgrunden i Dan Park-avsnittet), anklagat Kalle Andersson för diverse saker under hösten, och dagen innan nyårsafton släpper hon den senaste versionen av historien för vad som skulle ha hänt i augusti.

Det jag har svårt att ta in av historien är att Kalle Andersson skulle varit så pass full att han somnade i hennes säng och vaknade inte ens när han kissade ner sig, men är sedan tillräckligt nykter för att få stånd när hon väcker honom en stund senare. Jag har själv aldrig varit så pass full, men tillräckligt full för att inte kunna prestera.

Ett annat stort frågetecken är varför han erkänner de andra två övergreppen (kyss på halsen på "kvinna 1" och tafsande på "kvinna 2"), men inte hennes historia. Då fallet med "kvinna 2" känns minst lika farligt.

Avsnittets styrka är att det delvis lyfter fram problematiken och masshysterin kring #metoo. Nu måste alla (i alla fall utåt sett) köpa kvinnans historia, hur osannorlik den än är.

Väldigt iskallt att ljuga ihop en historia om en person som är uppenbart labil/deprimerad/självmordsbenägen. Jag tycker det borde göras ett uppföljande avsnitt som rättar ut alla frågetecken. Låt henne komma till tals. Det är svårare att ljuga trovärdigt muntligt, och har man väl börjat ljuga kommer man fortsätta göra om historien så den blir än värre för varje gång den berättas

MEN ta inte med Torben Flint i nästa avsnitt. Vilken oskön robotpersonlighet.

Tack för bakgrunden, jag var vagt medveten om vad det gällde men nu är det lättare att förstå vad det var jag lyssnade på. Som underhållning var avsnittet bra, hade en nerv som höll en kvar, det som K skulle kalla "psyk" kanske (för den som lyssnat på senaste avsnitten av "Det här är min podcast").

Pallar inte läsa tråden, men lyssnade lite sporadiskt i höstas på podden när den lämnades över till DL och RH.
Gick in nu i flödet, är inte RH med längre?