Citat:
Ursprungligen postat av
Intryck
Om du tycker det, råder det delade meningar om avsnitt #102. Tidigare har det mest kallats för "mästerverk" och "storslaget".
Jag menade inte att det nödvändigtvis måste vara dåligt att det spårat ur. Bara att det är väldigt långt mellan den ursprungliga podcasten och det som den utvecklats till. När det var du och Robert som pratade kunde jag mer se hur ni "förvaltade magisters arv". Men jag misstänker att du kan förklara på vilket sätt du fortfarande anser dig göra det?
Jag lyssnade på avsnittet med behållning. Dock är jag lite tveksam till din roll i det hela. Killen är instabil och var här som din gäst i Stockholm. Du borde tagit ett större ansvar i situationen, inte bara upprepat att det är killen som bor i lägenheten som ska bestämma vem som ska vara på hans fest. Till exempel kunde ni två gått därifrån tillsammans så fort diskussionen kom upp. Då hade det ju inte blivit något avsnitt, jag fattar det, men grejen är att jag inte vet riktigt hur stor insikt i det mänskliga tillståndet som avsnittet gav egentligen.
Vilka är det som beskrivit det som ett mästerverk? Det känns lite som att du vänder dig mer och mer mot en väldigt smal krets av människor? Medan t.ex. intervjuavsnittet med dig och Robert och transpersonen, som jag tyckte var strålande och där du kom till din rätt som ohämmad frågeställare, har en bredare appeal.
Jag förstod det som att det var du som avslutade sammarbetet med Robert, och jag har i så fall väldigt svårt att förstå logiken bakom det beslutet. Men dina ointuitiva metoder har ju funkat hittills, så jag antar att du vet bäst själv.
