Citat:
Ursprungligen postat av Jeff-Pass
Varför är du så förtvivlad för Prinsessan Lilians liv?
Själv känner jag att döden kommer att komma som en befrielse för henne, hon ligger i sitt rum som närmast en grönsak så tillvida att hon inte längre känner igen Kungen själv t.ex.
Hon kan inte längre (eller får ingen hjälp att) medverka vid högtidsstunder såsom senast Nobelmiddagen.
Hon kan helt enkelt inte bestämma över sitt liv, hon är i händerna på Kungahuset och dessutom väldigt gammal (det är inte många som uppnår en ålder av 97)
EXAKT VAD har hon kvar att leva för? Skulle nu Madde också gifta sig förstår väl Lilian varken innebörden av detta, eller vilka det gäller. Nej, jag förstår inte dina känslor här.
Jag tror (och det är bara vad jag tror) att Lilian för en del känns som en "fast punkt", hon har alltid funnits där, vare sig man gillat eller ogillat henne. Det finns nostalgi med Lilian, hon står för ett kungahus som det en gång var, när det var mer flärd, lyx och glamour, när man inte behövde ursäkta sig på samma sätt eller komma med tafatta bortförklaringar eller regelrättlögner som ingen ändå tror på till varför man lever ett utsvävande liv (som att man "jobbar häcken av sig på Childhood Foundation" i New York t.ex.).
När Lilian dör försvinner automatiskt en del av den levande historien och den del av historien man romatiserade så högt försvinner än mer långt bort från allmänhetens öga, ty så lämnge det finns folk kvar från den tiden så är den ändå relevant på något sätt. Jag kan själv tycka att det är skitsynd då gammal musiker, författare eller skådis dör svars arbete jag gillat eftersom jag vet att den personen aldrig mer kommer att producera. Inte så att jag gråter floder offentligt för deras skull men nog sjutton kan jag tycka att det är synd ändå att de har försvunnit och blivit förpassade till historien och aldrig mer få höra någonting i nyhetsväg om dem igen. Du får givetvis rätta mig om jag har fel Sonny, men är det så du resonerar?