Citat:
Ursprungligen postat av
Parkour
Stämmer nog rätt bra (40.000:- brutto alltså)
När jag först tjänade den summan så var jag överlycklig..
Jag behövde aldrig kolla priser i matbutiken.
Man köpte det man ville ha (TV,Dator,Kamera,Kläder,Semester,Bil)
Nu för tiden är jag enligt Svensk standard en s.k höginkomsttagare. Men jag vill inte påstå att det gör mig lyckligare.. Jag bor i en flottare bostad och kör en lite mer flott bil.. Men det ger bara kortvarig njutning... Jag är inte lyckligare i min nuvarande bostad än vad jag var i min första hyresrätt.. Tvärtom skulle jag nästan vilja påstå...
Jag saknar faktiskt tiden då pengar inte var något bekymmer.. Jag hade ett obetydligt 07-16:00 arbete och släppte allt när jag kom hem på eftermiddagen.. Inga bolån som låg och gnagde...
Det som däremot gör mig lyckligare i viss mån p.g.a min ekonomi är att jag har förmånen att äga ett sommarställe och kunna resa och bo på destinationer som en del människor bara drömmer om... Men hur ofta är det? Jag reser ett par veckor om året. Och tillbringar totalt 2 veckor om året i sommarstugan.. I regel arbetar jag dessutom under tiden som jag är på sommarstället...
Jag tror man blir lyckligare när man har en ekonomi som gör att man inte behöver planera ekonomiskt för vardagssaker. Ett resturangbesök, storhandling på ica och kläder till barnen... När det går över den nivån så är det inte samma typ av njutning.
En väldigt sund inställning.

Det dina barn kommer ihåg ifrån deras uppväxt. En arbetsmyra kan vara något väldigt positivt då man visar att det lönar sig att arbeta hårt. Men också att ha tid att kombinera detta med familj. När man är 55 och ser tillbaka på sitt liv så är det ändå att få se sina barn lyckliga, med bra värderingar och ett bra liv, stabila människor helt enkelt. Det är så man gör värden till en bättre plats.
Jag är lite partisk i detta då jag hade en uppväxt som jag inte önskar min fiende, men jag håller på att lära om, bryta det sociala arvet. Ens barn och familj är det viktigaste i slutändan. Kanske inte för alla, men nästan.
Något som är nyttigt, om man har bra kontakt, förutsatt att ens farfar, morfar fortfarande är i livet. Det är att ge dom tid att berätta sin historia. Man har mycket att lära av dom äldre, dom har gått igenom otroligt mycket. Tyvärr tror jag inte detta tas tillvara speciellt mycket i just Sverige på grund av vår kultur.
Jag har tagit till mig min sambos familj, där hennes farmor och farfar har otroligt mycket att berätta. Om kriget som kom till Ungern under andra världskriget, hur dom fick lämna allt dom byggt upp. Hus, företag, allt. Börja om på nytt.
Med ödmjuka hälsningar