Är ekonomiskt oberoende överskattat?

haha... men man hör ju hur idiotiskt det låter egentligen. Innerst inne är det ingen som bryr sig om vad du eller din familj gör eller köper. Visst man kan säkert ha jätte roligt med om man tjänar lite extra.. köpa en del leksaker osv.. Syrran och hennes man är väl ett exempel på ett "Par" där båda tjänar ganska stora summor. Men där är det ömsesidigt.. alltså båda jobbar en hel del och har förståelse för varandra på ett annat vis i en sådan situation.

Ah ja vet inte.. MEN jag tror lätt att familjen kan bli lidande om man avsätter för mycket tänk till "ekonomiskt oberoende" och om man jobbar alldles för mycket med egna företag hittan och dittan ... Då förespråkar jag hellre att avsätta lite mindre tid och mera tid med familjen egentligen.

MEN alla är ju olika dock

Hade jag varit annorlunda som person.. Så hade jag definitivt bott i Norge nu.

Du är inte alls dum du, joffen!

Tja, om ens drivkraft är att kunna köpa vad som helst, så kan ju livet bli tråkigt.

Jag skulle anse mig vara ekonomiskt oberoende, även om jag inte ägde större delen av alla tillgångar i världen och kunde köpa allt jag kunde komma på.

Tack! Nej jag är smart faktiskt och har breda erfarenhet.

hm fast ekonomiskt oberoende betyder ju att du kan köpa precis ALLTING som du kan tänka dig och som du pekar på. Så hur tänkte du där?

Det beror på vem du frågar. En fattig person överskattar troligtvis det kraftigt, någon i övre medelklassen har nog en ganska nykter syn på vad det skulle innebära att bli ekonomiskt oberoende.

Jag har speciellt det senaste året umgåtts endel med personer som är helt ekonomiskt oberoende, man kan beskriva deras liv som bekvämt. Man får en del problem som rik, det är inte riktigt lika kul och naturligt att umgås med vanliga dödliga som inte har råd med saker. Ens vänner behöver inte vara ek-oberoende, men de bör åtminstone ha det ordentligt gott ställt så man har råd att göra saker. Det blir lätt lite krystat annars, eller så umgås man med dessa bara i situationer där pengar inte spelar roll. Ett annat problem är att finna driv att fylla vardagen med något vettigt, det blir lätt att dagen blir väldigt in-effektiv. Det cirklar kring vad ska jag äta för något till lunch, lite slö-tid och sen vilken restaurang ska jag äta middag på, sen är dagen slut.

Man kan ju tro att det blir så bekymmersfritt när man inte behöver tänka på pengar. Men här skulle jag vilja påstå att detta redan uppnås på samma nivå som höginkomsttagare. Det blir inte mer bekymmersfritt med mer pengar. Är man ekonomiskt oberoende har man ju faktiskt väldigt mycket pengar som behöver placeras och jag kan lova att man följer på mobilen om värdet av ens tillgångar faller eller stiger, även om man har tillräckligt för att klara sig i vilket fall. Så mår man dåligt som alla andra när börsen faller och man tappat 10 MSEK på en dag.

Nja, det är nog inte den allmänt vedertagna definitionen - om det finns någon. Isåfall så finns det ingen som är ekonomiskt oberoende på hela planeten.

Min definition är att ha råd med en rimlig tillvaro utan att behöva arbeta. Jag behöver inte ett slott med 3000 tjänare och 24 karats guldkranar och en flotta jetplan för att anse mig ekonomiskt oberoende.

Men en höginkomsttagare jobbar i alla normala fall väldigt långa arbetsveckor? Det kan inte jag se som en som är ekonomiskt oberoende, även om personen skulle kunna välja att sluta jobba. Först när den slutar jobba, är den oberoende.

Min poäng var att livet inte är bekymmersfritt som rik, självklart lever man olika typer av liv om man knegar eller om man går hemma om dagarna och rullar tummarna som ek-oberoende. Tråden handlar dock om att det är överskattat eller inte. Jag ville belysa några sidor som rik, som man som "fattig" kanske inte tänker på eller tänker fel om.

Absolut, resonemanget i övrigt hade jag inget att invända mot. Det är ofta så att (för) mycket pengar har samlats i fickorna på de som helt saknar driv.