Var tog alla kompisar vägen?

Vill inte vara OT eller otrevlig men jag måste. Jag måste påpeka att du har skrivigt mer än 1500 inlägg sedan Juni 2005.
Ganska mycket. Så jag tog inte ditt inlägg ironiskt, borde jag?

EDIT: Oj t.o.m Juli

Ifall du tycker att skriva på fb är jämställd med att umgås med sina vänner, så har någonting gått fel.

Öh fattar du inte att jag menar att jag tog ditt inlägg seriöst då du skrev att kompisar va överskattat.
Det grundade jag på att du hellre spenderade tid med datorn än kompisar.

Kan bara hålla med om att det dels är svårare ju äldre man blir att skaffa nya kompisar, och dels umgås man med färre och färre av dom gamla av olika anledningar. Själv är jag 23 och förutom familjen så har jag väl ca 5 personer som jag klassar som riktiga vänner. Sen träffar man ju kompisars kompisar o.s.v. emellanåt, om det nu räknas.

Under gymnasietiden så var det ju absolut inga problem att fixa 20-30 personer till en fest, nu skulle det vara svårt att fixa hälften (I alla fall om man ska ha som krav att tycka om alla). Tror också att det kan kännas mer ensamt för dom som inte har flickvän/pojkvän.

Man får ju heller inte glömma att människor utvecklas åt olika håll. När man var 18 år kändes det som att alla verkligen låg på samma nivå i livet och det enda som gällde var fester, tjejer och socialt umgänge. Sen blir man äldre och drar ofta åt olika håll. Två 25-åringar behöver absolut inte vara på samma plan i livet och det förklarar nog också varför man slutar umgås med sina barndomskompisar. Tyvärr finns det ju också dom kompisarna som bara gled med och aldrig styrde upp något själva, och dom orkar man ju inte dra i hela livet, till slut ledsnar man ju.

Tror att det lättaste sättet att träffa nya människor är genom kompisars kompisar o.s.v. Sen är nog krogen en bra plats också. Tror absolut inte att det är omöjligt att träffa nya vänner efter 25.

det här beror väl på att folk har arbete/studier som tar upp tid, någon har en knatte som de vill vara med och de flesta har en flickvän som håller hårt i killen och skall ha en massa "parmiddagar*" och annat skit!

* Skall sägas med Lidingö dialekt!

Jag har inte skaffat någon vän efter 25. Kuken men så är det när man ligger över i könsmaktsordningen. Det kostar att ligga på topp.

Det en man gör är istället att satsa på karriären och hänga med diverse kollegor som sedan används för att klättra ytterligare.

Känner lite samma sak, men det är jag själv som velat ha det så. Har nyss börjat på universitet, och jag känner helt enkelt inte så mkt gemensamt med mina klasskamrater. Många är ganska ytliga och har PK-humor, eller hur man ska uttrycka det. Visst man hänger o så i skolan.. men på fritiden är jag helst utan dem. Har polarna från gymnasiet 45 min härifrån så jag drar ofta dit på helgerna. Har har börjat bli otroligt selektiv med vilka jag umgås med.. få som verkligen trivs att umgås med, som jag känner ligger på samma nivå och som man har mkt gemensamt med. Är inte alls någon översittare eller anser mig vara smartare/bättre än någon annan.. men de i min klass är helt enkelt inte min typ av folk. Sån humor som många ggr återfinns här på FB skulle de bara fnysa åt, eller gapa som ett frågetecken heh.

Men för att ge ett råd till trådskaparen, är du inte så selektiv med kompisar och har lätt för att umgås med folk i allmänhet så har du inga problem. Som redan påpekats, skaffa en hobby, börja plugga, träna etc - du kommer träffa massvis med människor.

Jag menar inte att man ska fortsätta umgås med dom fem ggr i veckan, men jag tror jag var på privatfest senaste gången i April. Gången innan det var år 2004.

Jag saknar i alla fall den tiden lite, och tycker det vore märkligt om jag var det enda som gjorde det av alla dom man umgicks med. Parmiddagar förstår jag mig inte på. Ingen av dom jag umgicks med har barn eller satsar stenhårt på sina karriärer. Vad hände med helgerna och planering?

Parmiddagar!

Jag utgår från att du inte haft en flickvän som vill verka vara vuxen!

Aha, du tänker så.
Jo, jag sitter hellre här än träffar folk. Det kan vara trevligt att träffa människor ibland, men jag har väldigt lite vänner där jag bor, och det trivs jag med.

parmiddagar:

ett sätt för tjejkompisar att träffas medans deras respektive genomlider helvetets kval för att de är fullständigt ickekompatibla.
Fram tills någon tar fram wiskeyn Då är det bara kvalfyllt.

Något man endast ställer upp på för att vara snäll.

/rickard

If flickvän = 0 then goto Lunarstorm, som den gamle Einstein brukade säga.

Det går att skaffa nya vänner, jag är 23 och har träffat en del polare sedan tjugostrecket. Man är social och trevlig, sen händer det grejer. Behöver inte vara gay för det!