Var tog alla kompisar vägen?

Det är för jävligt, fan att vara "barn" är det bästa som finns, nu är det parmiddagar, par-skidsemestrar, par-bio, vara hos sambon eller nåt annat skit.

Fan jag kommer ihåg när man var 18 bast då man åkte iväg på en roadtrip till fjällen 10 polare i samma stuga, fy fan i hela helvetet va roligt vi hade, söp i liften, söp till frukost, osv osv. Sen på kvällarna gick man på nattklubb och landade fjortisar på löpande band, sen upp kl 7 med baksmälla och förnedra närmaste polare med att dra en bredsida på han innan han vaknat. 10 timmars resan dit var fan rena skratthysterin, miss those times...

Nu som trådskaparen sa så maratonkollar man seinfeld på kvällarna med en starköl i ena näven och några ketogan och xanor i andra så man kan slippa vardags tristessen...

Dock så har jag börjat leka med LSD och det har varit jävligt positivt! Så många luckor och fantasi den drogen öppnar, svuuuuuuush så är man på världens fest och 18 igen...

Nej, hon är perfekt vettu!

När jag tänker efter har jag faktiskt varit på en parmiddag. Jag och sambon blev bjudna hem till min polare och hans tjej. Vi umgås rätt flitigt annars så jag vet inte om jag skulle kalla det för en regelrätt parmiddag. Middag, alkohol, musik och trevligt sällskap bara...

Usch, nu skäms jag.

Precis!
Var är alla " Vi är vänner dör livet"
"Öhh lova att ni är mina dödspolare"
"Fan vad jag älskar dig mannen"'


Jävla skitsnack. Nu sitter man i 2 olika städer
och ingen orkar lyfta luren-

med all rätt, dock tror jag inte att dina singelpolare uppskattar dessa parmiddagar lika mycket

Säkert inte, men detta var ett undantagsfall.

Oftast brukar jag tycka det är roligare om man är runt 7-8 pers och då bryr jag mig inte ett smack om det är par eller singlar, bara det är trevliga personer. Skulle aldrig utesluta någon för att han/hon var singel. Vad spelar det egentligen för roll? Jag skiter i det så länge det handlar om en trevlig person. Sen kan det ju så klart vara lite jobbigt för den som är singel att umgås med en grupp som bara består av par, men det brukar inte märkas så mycket i min bekantskapskrets. Det är ju inte direkt så att alla sitter och hånglar med varandra när vi umgås.

vänner är SKIT,jag försöker bli av med mina men det är svårt,

Fel vänner är skit. Bra vänner är underbart.

Håller med om att vänner är skit. Ifall man inte verkligen klickar. Jag försöker låta bli att vara vän med så många. Eftersom jag flyttar mycket är det lätt.

Och människor som bjuder singlar till parmiddagar borde få stryk.

Vad yrar du om? Bjuder man par och singlar på middag är det inte en parmiddag eller hur? Utan en middag med personer man gillar att umgås med där vissa råkar vara par och andra singlar.

Varför denna omogna nervositet inför s.k. parmiddagar? Jag gillar att umgås över mat, ibland råkar mina kompisar bestå av par ibland inte. Jag förstår inte varför man av princip inte kan äta tillsammans med folk som har partner?!

Ifall man är vän med båda är det ju ok. Men vem vill umgås med sin väninna och hennes kille hela tiden?

Jag tänker mig mer scenariot i Bridget Jones Dagbok, där hon är den enda som är singel...

Du får gärna förklara lite mer ingående vad du menar.

Är man t.ex. 6 st. bra kompisar där alla känner alla och det är 2 par i gruppen så ser jag inget fel med att träffas över en middag. Kan förstå att det känns lite jobbigt att vara det enda singeln om man t.ex. är 2 par och en ensam singel, men så länge alla är kompisar med varandra så funkar det. Jag skulle ha mycket svårt att tacka ja om en kompis och dennes respektive bjöd mig och min sambo på en "parmiddag", d.v.s. att inga singlar var välkomna, men 2 par som umgås med varandra måste ju kunna få äta ihop utan att det stämplas negativt direkt.