"Sverige går mot en systemkollaps" - vilka är bevisen?

I helgen drabbades Örebro av upplopp. Det är tydligen något som förekommer ofta, Nerikes Allehanda kallar det "återkommande våldsamma upplopp". Denna gång kastades molotovcocktails mot polisen och ett polisfordon skadades.

Det som var än mer intressant med Nerikes Allehandas artikel om händelserna är att man i den digitala versionen har tagit bort ett uttalande av en lokal polischef som försökte förklara polisens taktik.

"Vårt primära mål är inte att göra gripanden. Det är klart att det kan bli gripanden om det går över styr men när vi gör gripanden går det åt personal som måste avföra de gripna från platsen."

I den uppdaterade versionen erbjuds en mer slipad förklaring som går ut på att polisen prioriterar att skydda oskyldiga boende framför att gripa gärningsmän. Citatet ovan sätter dock fingret på något allvarligt. Polisen har inte resurserna som krävs för att stoppa våldet, det sker helt på upploppsmakarnas villkor.

Det finns en gemensam nämnare som föreligger när missförhållanden i det offentliga ska utredas: att ärendena är svårutredda. Beslut och ofta hela ärenden är odokumenterade eller kräver sammanställning av ostrukturerade uppgifter från e-post, telefonsamtal och intervjuer med enskilda tjänstemän. Ärendehanteringen blir svårhanterlig för utredarna. Oftast kan inget ansvar utkrävas (förvaltningsrätterna översvämmas därför av i det närmaste outredbara mål).

Regeringens regleringsbrev ses som input till något som liknar affärsplaner. Dessa planer omsätts i handling som om myndigheterna själva hade ett uppdrag att nå tillväxt och en maktposition i samhället.

Med ett eko från den tid då kvalitetsutveckling stod högt på agendan önskar jag att verkställande ledningar i offentlighetens tjänst hålls ansvariga för att upprätthålla en hög kunskap i förvaltningens hantverk och de grundläggande förhållningssätt som följer av det. Problemet kan inte utredas bort. Det är ledarskapet och sanktionsmöjligheterna som saknas.

När eleverna börjar i gymnasiet är de flesta vana vid att gå in och ut genom klassrummet under lektionstid utan att fråga läraren, prata i telefon, störa och tjafsa med läraren och andra, surfa på telefonen, ta rast efter 35 min, med mera. Att göra läxor är man inte van vid. En annan sak är förkunskaperna.

Om man leker bort halva lektionstiden, vilken är normalt i många klassrum i Sverige, är det inte så konstigt att det påverkar inlärningen.
När jag började för 30 år sedan var det mycket ovanligt att eleverna inte kunde de fyra räknesätten, nu kan inte majoriteten av eleverna addition, subtraktion, division och multiplikation.

Den sociala kompetensen har också blivit sämre med åren. Jag har alltid som lärare haft god kontakt med föräldrarna. Tidigare när jag ringde hem vid disciplinproblem så fick jag stöd av föräldrarna, idag möts jag ofta av oförståelse. När man tillrättavisar nya elever så får man en blick som avslöjar att de inte är vana vid att bli tillsagda.

En stor förklaring till problemen i skolan är den svenska modellen som går ut på att inte ställa krav, inget ska hända när man gör fel, linda in det i bomull. I den svenska modellen är ideologin viktigare än resultatet och det är inte bara politikerna som kan lastas för detta, utan även föräldrar, lärare och skolledare driver den vidare.

Andelen som inte är behöriga till gymnasiet ökar. Att i detta läge införa rättvisande betyg skulle innebära en drastisk ökning av elever utan behörighet till gymnasieskolan. Det finns skolor som sätter lärarlöner efter vilka betyg läraren gett eleverna. Lärare som arbetar professionellt och följer Skolverkts betygskriterier får sämre lön på vissa skolor, det är till nackdel för läraren att sätta rättvisande låga betyg och ännu värre F-betyg. Kan det bli något annat än betygsinflation med detta system?

Allt fler poliser slutar och färre syns ute på fältet. Ändå är behovet av poliser i yttre tjänst akut - i svenska förorter brinner det så gott som dagligen.

Under en och samma kväll rapporterades om 18 bilbränder bara i Skåne. Några dagar senare råkade poliser i Bergsjön i Göteborg ut för stenkastning och fick ögonskador av laserpekare.
---
Carina Bäck har nyligen jobbat som polis och arbetar just nu fackligt, som ordförande för polisområde Stockholm Syd. Hon hör om kollegor som råkar ut för stenkastning så gott som dagligen.

- Det förekommer att man lurar in poliser i en situation. Man har ett efterföljande på en bil, bilen kör in i ett område där man spärrar av vägen. Och sedan kastar man sten, berättar Bäck.

- Det är klart att det är jättetraumatiskt. Får man en sten i huvudet så kan man ju faktiskt dö.
----
Under de senaste åren har den svenska polisen haft särskilt svårt med rekrytering. Fler poliser slutar än de som börjar och polisskolan har varit tvungen att sänka inträdeskraven.

Dåliga löner och en allt svårare arbetsmiljö är den kritik som oftast hörs. Lönen för en svensk nyutexaminerad polis är i medeltal minst 2600 euro och 2900 euro för en polis som har varit över sex år i branschen.

- Lönen är jättedålig om man sätter den i relation till vad man får betalt för att utsätta sig. Man orkar inte återhämta sig och jobbar mycket övertid. Det är väldigt hårt att vara polis idag.

Trots att det talas om polisbrist i Sverige finns det fler poliser per medborgare än i Finland.

Så problemen beror bland annat på att organisationen är dålig och för få kommer ut på fältet för att arbeta med medborgarna, enligt Carina Bäck.

Man talar till och med om att polisen har förlorat kontrollen över vissa områden. Enligt Carina Bäck handlar det till exempel om att man inte längre har samma koll på personer med brottsbakgrund, som tidigare.