Mattias Holmström för NT skärper tonen, i samhällsförfallets Sverige:
http://nt.se/asikter/ledare/fortroen...om4285362.aspx
Citat:
Polisen är i kris, sjukvårdens köer bara växer, Försvarsmakten är nedprioriterad, en rekordstor invandring utan några konkreta framtidsplaner, liksom ett påtagligt terrorhot. Listan kan göras längre än så.
Det verkar dock finnas någon form av tidsglapp mellan vanliga oroliga medborgare och makthavare. De problem och iakttagelser som för bara några år sedan avfärdades som fördomar eller paranoida föreställningar börjar i dag erkännas av makthavarna. Frågan om asylsökares åldrar, som nyligen lyftes fram av Uppdrag granskning, utgör ett bra exempel på detta. Men det är samma sak med mycket annat. Det är inte makthavare eller andra förmögna som först känner av problem med växande sjukvårdsköer, en frånvarande poliskår eller en havererad skola. Det är vanliga Svenssons som länge har knutit handen i fickan.
Det går bra att knyta handen ett tag, men till sist rinner bägaren över. Sifos Förtroendebarometer (april 2016) påvisar detta. 2010 hade 62 procent av svenskarna förtroende för regeringen. 2016 är siffran 28 procent. 2010 hade 55 procent förtroende för riksdagen, 2016 är siffran 33 procent. 2010 hade 22 procent förtroende för de politiska partierna, 2016 är siffran 15 procent. Det är tydligt att svenskarnas förtroende för makthavarna börjar svikta ordentligt.
Men denna förtroendekris verkar varken förstås eller återspeglas hos makthavarna. Trots rikspolischefen Dan Eliassons otaliga fadäser sitter han fortfarande kvar trots massiv kritik från både poliskåren och röster utifrån. Poliser slutar på löpande band. Statsministern säger att han vill ha ordning och reda, men levererar ingen ordning och reda. När regeringen motvilligt tvingades införa gränskontroller gjordes detta hastigt och klumpigt, trots att det fanns många kloka röster som hade varnat för just detta i flera år, men naturligtvis avfärdats. Oppositionen påtalar mycket riktigt regeringens brister, men låter den sitta kvar vid makten. Det kan säkert finnas partistrategiska anledningar, men i folks ögon ser det illa ut.
Det verkar dock finnas någon form av tidsglapp mellan vanliga oroliga medborgare och makthavare. De problem och iakttagelser som för bara några år sedan avfärdades som fördomar eller paranoida föreställningar börjar i dag erkännas av makthavarna. Frågan om asylsökares åldrar, som nyligen lyftes fram av Uppdrag granskning, utgör ett bra exempel på detta. Men det är samma sak med mycket annat. Det är inte makthavare eller andra förmögna som först känner av problem med växande sjukvårdsköer, en frånvarande poliskår eller en havererad skola. Det är vanliga Svenssons som länge har knutit handen i fickan.
Det går bra att knyta handen ett tag, men till sist rinner bägaren över. Sifos Förtroendebarometer (april 2016) påvisar detta. 2010 hade 62 procent av svenskarna förtroende för regeringen. 2016 är siffran 28 procent. 2010 hade 55 procent förtroende för riksdagen, 2016 är siffran 33 procent. 2010 hade 22 procent förtroende för de politiska partierna, 2016 är siffran 15 procent. Det är tydligt att svenskarnas förtroende för makthavarna börjar svikta ordentligt.
Men denna förtroendekris verkar varken förstås eller återspeglas hos makthavarna. Trots rikspolischefen Dan Eliassons otaliga fadäser sitter han fortfarande kvar trots massiv kritik från både poliskåren och röster utifrån. Poliser slutar på löpande band. Statsministern säger att han vill ha ordning och reda, men levererar ingen ordning och reda. När regeringen motvilligt tvingades införa gränskontroller gjordes detta hastigt och klumpigt, trots att det fanns många kloka röster som hade varnat för just detta i flera år, men naturligtvis avfärdats. Oppositionen påtalar mycket riktigt regeringens brister, men låter den sitta kvar vid makten. Det kan säkert finnas partistrategiska anledningar, men i folks ögon ser det illa ut.
Citat:
När förtroendet för statsmakten slutligen försvinner kommer folk agera själva. Politikerna ska vara tacksamma om detta engagemang stannar vid grannsamverkan.
http://nt.se/asikter/ledare/fortroen...om4285362.aspx
