Citat:
2006 var innan de riktigt stora problemen uppstod. Det skulle ta en bit in i 2010-talet innan många reagerade. I det fallet har Östling mycket gemensamt med Katerina Janouch och Heberlein. För att inte säga Hanif Bali.
Under 2000-talet var det mer feminism som diskuterades. Den vågen fick ett snabbt avslut i och med grävseminariet 2013 i Göteborg där ett antal journalister, bland annat Janne Josefsson, tog ett markant avstånd från extremisterna. Därefter blev det inte riktigt gångbart i mainstreammedia att prata om vita mäns skuld till allt. Det senaste året har turen kommit till migrationen där Moderaterna och Kristdemokraterna tar avstånd från vänsterns och miljöpartiets brunsmetning.
Visst, vi har haft Metoo, gymnasieamnestin och Klimatgreta men det är mer uttryck för medias desperata försök att styra narrativet. Som om internet inte fanns. Man kan se att svt eller expressen försöker med snyftreportage eller komma med inslag om lyckad integration, men allt det där drunknar i kommunkriser, våld och kaos. Och sedan måste man upplysa om att SD är största parti, vilket visar att majoriteten inte längre lyssnar på agendan.
Det som hänt är alltså att allt fler aktörer märker att det bara är en liten krets av befolkningen som numer tror på det vänsterliberala etablissemangets projekt och aktivism.