Citat:
Ursprungligen postat av
Europe
Innebär det att du inte räknar in nationellt försvar, fungerande utbildningssystem, statens upprätthållande av våldsmonopolet, samt lag och ordning, fungerande rättsväsende, fungerande brandförsvar, fungerande gränskontroller, sjukvården, järnvägen m.m. som en del av "systemet"? Trots allt har det nationella försvaret, utbildningssystemet, statens upprätthållande av lag och ordning, samt rättsväsendet redan kollapsat helt eller delvis. Brandförsvaret har t.ex. ifråga om sin förmåga att bekämpa skogsbränder kollapsat på vissa håll (samt där polisen inte upprätthåller tillräckligt med lag och ordning för att brandkåren och räddningstjänsten ska kunna utföra sitt arbete). Järnvägen har emellanåt slutat fungera helt och stora delar av järnvägen håller på att bokstavligen ruttna bort. Den svenska sjukvården har länge dragit med för ett i-land världsunika omfattande problem och står nu inför en kollaps i den mening att man snart inte längre kommer att ge alla vård och inte ens livräddande vård p.g.a. att akut platsbrist, personalbrist och Europas längsta vårdköer kommer att kombineras med enorma mängder nya patienter.
Eller kanske du förnekar att något av allt det har hänt och händer, samt att de som hävdar det är "foliehattar" (även om det i så fall är lite märkligt, då förklarandet av varför de flesta anställda inom dessa verksamheter, massmedia, forskare runt om i Europa m.fl. inte bara är "foliehattar", utan dessutom foliehattar som till synes oberoende av varandra säger exakt samma sak, lär ju i sig förmodligen kräva någon form av konspirationsteori som förklaringsmodell)?
Jag förnekar inte att det finns stora problem inom den offentliga sektorn, men jag håler inte med om att vi står inför en systemkollaps. Denna typ av alarmism motverkar bara sitt syfte eftersom ingen seriös bedömare då tar kritiken på allvar.
De problem som finns är inte heller nya, och beror inte på invandringen. Som jag skrev ovan har vi under det senaste decenniet experimenterat med nyliberala styrsystem för den offentliga sektorn -
New Public Management - där allt som görs ska värderas i tid och pengar och detaljstyras ovanifrån på ett sätt som påminner om hur ekonomin styrdes i Sovjetunionen. Något som inte heller fungerade särskilt bra.
Om vi bara skrotar dessa dysfunktionella ekonomiska styrsystem och låter de som faktiskt gör jobbet - lärare, läkare och poliser - också bestämma
hur det ska göras, dvs. vilka arbetsuppgifter som ska prioriteras, så kommer vi nog att få den offentliga sektorn på fötter igen.