"Sverige går mot en systemkollaps" - vilka är bevisen?

Sverige har den lägsta andelen vårdplatser bland de utvecklade länderna i OECD, enligt en rapport från Socialstyrelsen. Och den nedåtgående trenden ser ut att fortsätta. Från 2006 till 2017 minskade antalet från ungefär 2,9 till 2,2 per tusen invånare. I Skåne ligger siffran på 2,17 per tusen.

Jag talar här om drömmen om Brasilien, om idén att Sverige är på väg mot ett segregerat grindsamhälle, att vi snart kommer se ett pärlband av s.k. ”gated communities” där de som fortfarande har pengar och jobb gömmer sig ifrån den växande skara som inte har det.
Att kalla denna dröm för ”hoppfull” eller ”optimistisk” kanske verkar galet i vissa läsares ögon. Detta är dock helt och hållet befogat. De flesta känner nog till Kübler-Ross-modellen för sorghantering. Modellen består av fem faser, även om de nu kan se lite olika ut från person till person. De fem faserna är förnekelse, ilska, förhandling, depression, och slutligen acceptans. Att prata om grindsamhällen och en medelklass som tvingas bosätta sig i små oaser av lugn, omgivna av taggtråd och misär, kan vid första anblicken verka som en nattsvart skildring av ett framtida Sverige, men subtexten här är i princip alltid ”ja, vi går mot stora problem, men jag/min familj kommer att klara oss”. I en tid där framtiden ter sig skrämmande och osäker så blir diverse visioner om taggtråd och murar, grindar och privata ordningsvakter mycket lätt en trösterik snuttefilt: hit men inte längre kommer utvecklingen att gå.
Låt mig vara bärare av dåliga nyheter. Sverige kommer inte att gå mot att bli ett ”grindsamhälle”. Sverige kommer inte börja ”se ut som Brasilien”. Sverige kommer inte bli ett land av inhägnade medelklassreservat, där de boende gått med på amputera sin humanistiska hjärnhalva i utbyte mot ett liv i (relativ) säkerhet. Allt detta är blott naiva önskedrömmar, och det finns stora, materiella skäl till att så är fallet. Sverige är på ett fundamentalt plan inte byggt för att ha gated communities. Stadsplanering är sedimentär process: beslut läggs på beslut läggs på beslut, över en period av många årtionden. Hade vi velat bygga ett samhälle som kunde garantera medelklassen sin säkerhet även i tider av snabbt ökande kriminalitet och växande osäkerhet skulle vi ha varit tvungna att börja för länge, länge sedan, och låtit denna ambition fått reflekteras i princip varje allmän yta idag.

Upplopp, bränder, trakasserier, överfall, narkotikahandel, stenkastning. Väktare som blir misshandlade av ett 20-tal maskerade personer. Poliser som tvingas fly eller återlämna stöldgods. Handlare som bara har att se på när kriminella länsar hyllorna. Barn som agerar hantlangare åt gängen. Polisens lista över olika incidenter i Bergsjön, Hammarkullen och Hjällbo de senaste åren, som GP publicerade på måndagen, är förfärande läsning. Och en påminnelse om hur samhället svikit stora delar av Göteborgs stad.

Det är knappast något nytt för GP:s läsare att olika kriminella gäng delvis tagit kontrollen över stans utsatta stadsdelar. Men det är ändå värt att påminnas om att detta inte är någonting normalt. Det är inget vi ska vänja oss vid.

Fler vågar stå upp mot sexism och kvinnohat.

Allt fler visar sin avsky mot hederskultur.

Och sakta men säkert börjar även många att se igenom ”systemkollaps-agitatorerna” och deras oro som är indränkt av inskränkthet och vanlig simpel rasism.

Många är modigare i dag och står upp för varandra och andra. Mod inspirerar och ger inre styrka och övertygelse.

2019 kommer vi se allt mer av detta och allt fler kommer att visa prov på mod och medmänsklighet.

Nästan en fjärdedel av befolkningen väljer en annan väg eller ett annat färdsätt till följd av oro för brott och en femtedel undviker att vara aktiv på internet av oro för hot och trakasserier. Förtroendet för rättsväsendet har ökat, och särskilt förtroendet för polisen. Det visar Nationella trygghetsundersökningen (NTU) 2018, som Brottsförebyggande rådet (Brå) publicerar idag.

Bland kvinnor i åldern 20–24 år uppger 42 procent att de ofta valt en annan väg eller ett annat färdsätt, för att de känt sig otrygga och oroliga för att utsättas för brott. Motsvarande andel bland män i samma åldersgrupp är 16 procent.

Tre uzbekiska medborgare som befinner sig i landet illegalt har jobbat som städare på polisens lokal i Arlanda, klassad som skyddsobjekt.

Männen har även kunnat röra sig fritt innanför Arlandas säkerhetskontroller, enligt polisens anmälan.

– Jag blir mörkrädd. Tänk om de lämnat kvar något inne i lokalerna eller fotograferat av saker, säger en polis.

/../

"Det ringer varningsklockor överallt"
– Att tre som befinner sig i landet illegalt kunnat röra sig här fritt är helt tokigt. Det ringer varningsklockor överallt när jag ser det, säger en polis.