Det är i mina ögon en sak att, medveten om kostnader och uppoffringar, stödja rådande migrationspolitik. Den ståndpunkten är fullt acceptabel och faktiskt hederlig, om man uppriktigt anser att vi är först och främst "världsmedborgare".
Men att blint förneka vilken påfrestning detta är på samhället och hur illa det hanteras av makthavare är närmast sjukligt.
I dagsläget kan en person från Afghanistan åka tåg rakt in i vårt land, påstå att han är på flykt från Syrien och få tillstånd att stanna i Sverige resten av livet. Faktum är att han behöver inte ens få detta tillstånd, han kan stanna ändå.
Om denne person sedan misshandlar en medborgare i någon av våra förorter, är risken betydande att han aldrig grips, än mindre åtalas och vidare att brottsoffret tvingas ta taxi till sjukhuset för att ambulansen inte kan åka till honom.
Jag kan inte begripa hur människor som vuxit upp i ett av världens rikaste länder, är så förbluffande naiva och obildade att de inte begriper vad som sker framför deras ögon.
Politiker har pratat om integrationsproblem sedan 10 år tillbaka - nu anländer det människor i mångdubbelt högre takt, men på något vis ska allt bara "lösa sig" för att vi spottar i nävarna och är positiva...
Det finns inget problem som löses av god vilja allena. Svensken tycks ha inprogrammerat i sig att "någon löser det", utan att kunna definiera vem "någon" är. Offentliga myndigheter har ingen som helst förmåga att sysselsätta hundratusentals människor årligen, det är inte deras uppgift. Och näringslivet är ingen välgörenhetsarena där företag frivilligt offrar eget kapital för Sveriges skull.
Jag skulle vilja höra en vision från någon som stödjer denna galenskap, om hur de föreställer sig att detta "löser sig". Är de villiga att sänka sina egna löner för sakens skull? Är de villiga att betala mer och mer för vård, trygghet och utbildning i framtiden, för sakens skull? Är de villiga att låta sina egna barn ta ett steg åt sidan, hindra dem att förverkliga sig själva som deras föräldrar gjorde, för sakens skull?
Eller ser de helt enkelt fram emot en mer nyliberal, individualistisk framtid där var man bara ser efter sig själv?
Systemkollapsen är inte att våra städer brinner och människor dör i rännstenen - det är att det Sverige de allra flesta lärt känna är en ekonomisk omöjlighet om saker och ting fortsätter.
Och ingen, absolut ingen, tar ansvar för detta. Redan nu pratas det febrilt i riksdagen om att sänka löner för att sätta invandrare i arbete - det är precis vad nyliberaler önskat hela tiden. Den fåraktiga vänstern står gladeligen och klappar på, i tron om att de kommer gå till historien som världsförbättrare.
Men att blint förneka vilken påfrestning detta är på samhället och hur illa det hanteras av makthavare är närmast sjukligt.
I dagsläget kan en person från Afghanistan åka tåg rakt in i vårt land, påstå att han är på flykt från Syrien och få tillstånd att stanna i Sverige resten av livet. Faktum är att han behöver inte ens få detta tillstånd, han kan stanna ändå.
Om denne person sedan misshandlar en medborgare i någon av våra förorter, är risken betydande att han aldrig grips, än mindre åtalas och vidare att brottsoffret tvingas ta taxi till sjukhuset för att ambulansen inte kan åka till honom.
Jag kan inte begripa hur människor som vuxit upp i ett av världens rikaste länder, är så förbluffande naiva och obildade att de inte begriper vad som sker framför deras ögon.
Politiker har pratat om integrationsproblem sedan 10 år tillbaka - nu anländer det människor i mångdubbelt högre takt, men på något vis ska allt bara "lösa sig" för att vi spottar i nävarna och är positiva...
Det finns inget problem som löses av god vilja allena. Svensken tycks ha inprogrammerat i sig att "någon löser det", utan att kunna definiera vem "någon" är. Offentliga myndigheter har ingen som helst förmåga att sysselsätta hundratusentals människor årligen, det är inte deras uppgift. Och näringslivet är ingen välgörenhetsarena där företag frivilligt offrar eget kapital för Sveriges skull.
Jag skulle vilja höra en vision från någon som stödjer denna galenskap, om hur de föreställer sig att detta "löser sig". Är de villiga att sänka sina egna löner för sakens skull? Är de villiga att betala mer och mer för vård, trygghet och utbildning i framtiden, för sakens skull? Är de villiga att låta sina egna barn ta ett steg åt sidan, hindra dem att förverkliga sig själva som deras föräldrar gjorde, för sakens skull?
Eller ser de helt enkelt fram emot en mer nyliberal, individualistisk framtid där var man bara ser efter sig själv?
Systemkollapsen är inte att våra städer brinner och människor dör i rännstenen - det är att det Sverige de allra flesta lärt känna är en ekonomisk omöjlighet om saker och ting fortsätter.
Och ingen, absolut ingen, tar ansvar för detta. Redan nu pratas det febrilt i riksdagen om att sänka löner för att sätta invandrare i arbete - det är precis vad nyliberaler önskat hela tiden. Den fåraktiga vänstern står gladeligen och klappar på, i tron om att de kommer gå till historien som världsförbättrare.