Citat:
Ursprungligen postat av
im3w1l
När det blivit svält historiskt, har det varit adeln eller bönderna som svultit? Eliten skulle inte tveka att fördela dina muskler bland sina tallrikar. Samtidigt som de åt skulle de skryta om hur mycket de står upp för de svaga och prata oroligt om den växande rasismen.
Ja skillnaden nu mot då var att det åtminstone fanns en produktiv bonde att stjäla från.
Nu är bondens grupp samhällstärande offentlig sektor. Till slut kommer inte ekonomin bära att föda den humanitära stormakten och huvuden kommer rulla, huvuden som givet inte tillhör adeln precis som du säger.
När vi artificiellt inte kan skapa tillväxt på redan befintliga värden så är det "game over" för Sverige på riktigt. Det handlar som jag ser det endast om en fråga om tid. Det Sverige som då växer fram kommer inte vara något land som varken media eller drömmande PK-feminister är mentalt/resursmässigt förberedda för.
Den växande rasismen kommer föga hjälpa då Svensken är handlingsförlamad och dessutom i minoritet i framtiden.
Citat:
Ursprungligen postat av
hex27
Att vi har problem inom vissa områden är varken nytt eller betyder att landet håller på att kollapsa. Men för all del gräv ner dig du så lever vi livet under tiden.
Eller du kanske har någon enkel, realistisk lösning på de problem du kallar kollaps och förfall?
Jag håller med dig i att jag grävt ner mig och skulle behöva en injektion av hopp och framtidstro, och jag är innerligt avundsjuk på dig som ser de problem som nu eskallerar i Sverige som övergående och inget att oroa sig för.
Har letat på tecken på att jag har fel men lyckas inte göra det på något sätt. De argument som förs liknar för mig uppdiktad framtid som det vore en sagoberättelse.
Jag försöker vara självkritisk genom att studera vad åsiktsmotsatserna har att komma med, men min fråga till dig, gör du det samma?.
Läser du alternativ media?, tar du del av det Sverige som inte agendajournalistiken låter dig bygga din åsikt/verklighet och framtidstro på?.
För all del, ni är många av din sort så du står inte ensam. Ni är så många så jag allteftersom nu insett att Sverige står utanför all möjlig räddning vilket är en enorm sorg.
Mitt folk, mitt land och vår framtid går i spillror, men att du och dina gelikar i skeendet lyckas leva livet och njuta är något som jag är oerhört avundsjuk på samtidigt som jag förskräckt förvånas att det som sker är möjligt.
Ni är orsaken till det som sker men har ingen förståelse för vilken värld ni skapar genom att blunda för konsekvenserna av ert handlande.