Vallåkra: Dråp på två unga män - 2015-10-14 (HD ger ej prövningstillstånd)

Vad säger man proppen Orvar, ja det räcker väl och blir över det.

Alla ruggiga kännetecken som beskriver en 40-talist finns i denna gubbe. En stoppropp utan
dess like som tack och lov, vare sig han vill eller inre, är på väg ut ur korridorerna. Visst
"mellangenerationen" 50-talisterna försöker backa dessa utdöende 40-talister, syns väl
om inte annat i tråden, men hursomhelst "tiden är inne" för byte. För vem orkar höra av
dessa räkmackor "jag har sannerligen gjort mitt jag" i parti och minut. Empatilösa dårar som
lider av storhetsvansinne helt utan anledning ja det är 40-talisterna det och K-G den störste
av dem alla.

Finns varken samarbetsvilja eller rationellt beteende här inte, man kan knappt hålla
sig för skratt när man läser fup och ser idiotin han uttrycker i var mening. En dåre mer
eller mindre helt utan självinsikt som bara ser sina rättigheter och förmåner inte sina
skyldigheter och så har det alltid varit för dessa talister. Huga!

1. Det är aldrig rimligt att kräva sådant av privatpersoner.

2. Har ingen betydelse.

3. Det finns inga legala krav på verbal varning i något avseende i äkta nödvärnssituationer - det där är något som domstolen spekulerat i antingen för att försöka skapa någon ny form av praxis, lureri eller av så kallade moraliska eller redaktionella skäl alternativt som ett försök att kringgå skadeståndskrav på staten som en funktion av domen från den dömde.

4. Förordningen för FM:s vakter tillkom som jag tidigare skrev för att statens tjänstemän inte utförde sina sysslor enligt lagstiftningen i vissa äldre expropriationsärenden. Det är alltså en popularitetsfråga egentligen och syftar till att skapa en bättre bild av FM och staten. Givetvis var förordningsskribenterna väldigt medvetna om att varningsskott ytterst sällan eller nästan aldrig kommer att avfyras i en äkta nödvärnssituation liksom att föreskriften i princip bara avser så kallade utökade nödvärnssituationer. Eller med andra ord den berömda linjen som inte får passeras (i vissa avseenden jämfört med licens-för-att-döda).

Det är bra, då verkar du förstå vad jag menar man kan jämföra med polisens agerande mot en hotsituation. Att vi inte håller med varandra om vad som är nödvärn är en annan sak.

Men du får gärna förklara ditt resonemang om ensidig rationalitet och hur det är rationellt att försvara sig med så enkla medel som möjligt?

Menar du generellt att det är rationellt att försvara sig med så enkla medel som möjligt, vilket borde innebära att man snävar in på säkerhetsmarginalerna? Hur menar du att det är rationellt?

Vad menas med ensidig rationalitet? Menar du att någon som försvarar sig mot ett hot skall väga in andra aspekter än hur man bäst försvarar sig mot hotet? Hur är det då att beteckna som ett rationellt beteende?

Exakt vad anser du att FUP inte tar upp?

Varför har du större förståelse för KG och en HD-prövning? Är inte KG en djuping också? Det provocerar när man tar sympati för kriminella utan synbar anledning.

Med biltjuvsfallet färskt ställs detta på sin spets i debatten. Igår kände jag mig lite provocerad av okunnigheten och oförmågan att ta till sig fakta i domen som gör att debatten tar sig konstiga uttryck och onödiga inlägg baserade på en slags spelad sympati. Jag har ingen sympati för kriminella som döms i domstol.

Det är inte så krångligt. Ibland talar man om effektivitet och skiljer mellan detta och verkningsgrad. Rationalitet är helt enkelt att säkerställa önskad effekt med så rimliga medel som möjligt.

KG angrips i sitt hem av två personer och går alltför långt då han pressas hårt av dessa. .

Personen som misshandlar biltjuven väljer att ingripa och spårar (uppenbarligen) ur med en synnerligen grov misshandel som resultat.

De båda bröderna fanns ju i belastningsregistret. Då har du med andra ord ingen sympati
för dessa, numera döda, våldsverkare. Det var ju bra

Ett intressant resonemang, att en person som försvarar sin egendom "väljer" att ingripa. Det vill till att sudda ut medborgarnas rättigheter att försvara egen och andras egendom mot angrepp.

Med ditt resonemang så gör du brottslingen som står för angreppet till ett offer om egendomsinnehavaren försvarar sin egendom.

Att försvaret sedan övergick i en grov misshandel, det är en sak. Men att hävda att den som försvarar sin egendom "väljer" att ingripa och därigenom har någon form av större ansvar, eller?

Då jag försvarar min egendom mot ett angrepp så är det angriparen som "tvingar" mig att försvara egendomen, inget annat!

Jag gissar att utbildning i våldsanvändning i relation till lagstiftning och den psykologiska statusen har stora effekter på rationaliteten som du efterfrågar?
Kan den "outbildade" och mycket rädda personen förväntas uppvisa samma rationalitet som t.ex. en polis?
Nej, självklart inte och jag är säker på att du håller med om detta.

Då är det ganska så farligt att ställa krav på rationalitet i vissa fall av nödvärnsvåld. Eller, en mycket stor dörr borde hållas öppen för irrationellt agerande i samband med bruk av nödvärnsvåld - och då avser jag en mycket större dörr än domstolens bedömning i Vallåkrafallet.

Nu gör jag ingen hemlighet av att jag är en stor anhängare av Castle Doctrine. Men jag gör mitt bästa för att inte låta det färga av sig allt för mycket!

Du tänker dig förstås att någon försvarar sin kära bil.

I det här fallet jag refererar till handlade det om att ingripa mot ett pågående bilinbrott i en bil man, noga taget, inte visste vems den var. Därav min distinktion.

Nog har väl ändå beväpningen hos den som utsätts för ett angrepp en viss (läs stor) betydelse för bedömningen om den angripne har agerat inom eller 'över' vad som ska ses som acceptabelt nödvärnsagerande?
I detta fall spelar det (borde iaf göra det) in att vapnet var en hagelbrakare av dubbelpipsmodell; alltså att den maximalt kan laddas med två patroner åt gången.
Om KG då avlossar ett varningsskott så har han bara ett kvar för verkanseld, och detta mot två angripare..
Jovisst, det är ju bara att ladda om kan man tycka. Dvs det kan man tycka om man helt är i avsaknad av förmågan att tänka sig in i de för stunden/i situationen rådande faktiska och mentala premisserna.

1. Ifall du tänker dig situationen som två duellerande cowboys i en spagettiwestern så är det definitivt på det viset. Eftersom det är en högst ovanlig situation och t.o.m. en kriminaliserad situation så har lagstiftaren istället baserat lagstiftningen på vad nödvärnshävdaren hade för subjektiv uppfattning av situationen. Så ifall denne hävdar en lögn, orimlighet eller galenskap som motiv för sitt agerande får denne stå sin lögn, orimlighet eller galenskap.

2. Nej, det har ingen betydelse för nödvärnet. Domstolen kan aldrig ställa krav på nödvärnsutövaren att på något vis varna eller skjuta varningsskott. Däremot kan domstolen ifall så skett, säga till angriparen att denne får skylla sig själv. Snarare har spekulationen utförts av moraliserande skäl eller för att den dömde faktiskt kan hålla staten skadeståndsansvarig för sådana krav etc. osv. under ganska många förutsättningar.

3. Domstolen har inga legala förutsättningar för att hävda att en persons rätt till nödvärn skulle vara avhängig av dennes varning eller varningsskott. I övrigt verkar resonemanget lågintelligent i reella termer. Det vore ju enkelt för skytten ifall så var fallet att hävda att han var så rädd att han inte vågade göra ett ljud varvid hela domstolsinvändningen skulle falla (något som andra part aldrig skulle kunna motbevisa). Nej snarare är det där något som de kommit på vid skrivandet av domen, dvs. efter att själva förhandlingen avslutats. Syftet med resonemanget är alltså moraliserande, lurendrejeri eller att smita från skadestånd.