Citat:
Ursprungligen postat av
HusvagnSvensson
Likgiltighetsuppsåt till mord således. Ja, men det är inte säkert och kan vara både vållande, dråp och mord. Faktum är i alla fall att huvudsyftet för mannen av hans skott att döma kan ha varit att stoppa angriparna snarare än till varje pris ha död på dem.
Det kan tex vara så att den psykologiska viljan till kompromissande och medelvägar drabbar domstolen här. Man godkänner inte nödvärnet och nödvärnsexcessen men landar i vållande till annans död.
Fast han säger ju att det gällde honom eller dem -- vilket låter som om syftet nog var att döda.
Och detta låter ju också sådär om han handlade i ren skräck ..
Han ser S och F utanför - går in och ringer upp sin syster -- och skälet:
Sid 803
Och det, vad jag förstår så är det ju en … en väldig fin … fin grej att jag har
ringt upp henne. Så har hon är vittne i detta sammanhanget.
Han ringer inte polisen - han ringer sin syster så han har ett vittne, när han pratar i telefonen med henne så hör han rutan krossas ...
Sid 804
Men Karl-GustaF, när du har hört att… att den här rutan har… har krossats…
K: Mm.
F: … vad gör du då?
K:
Då blev jag vansinnig.
F: Ja.
K: Då … då … då kommer den här frustrationen som jag har berättat…
F: Ja.
K: … om när dom förra poliserna dom skulle, när Fredrik och Simon skulle
komma. När dom hade tagit sönder mina rutor. J
ag blev alltså helt … helt så jag skakade i
hela kroppen.
Sid 806
K: Sen när jag kom då ut och hade vapnet, så stod dom båda två upp. Och då … då
… då … ja. Det är ju så att eh … att det … det är … det är antingen dom eller så är det jag.