Cwejman om Sveriges behov av patriotism

1. Han menar nog det beteende som inducerar äckel i den svenska människan. Lustmördaren Ted Bundy hade säkert stora problem med den allmänna amerikanska moralen, varvid han tvingades dölja sina intentioner, sig själv och sina handlingar.

2. En "sund patriotism" (som jag förklarat omöjlig iofs) vore väl den som hängde dessa källarmänniskor, som äcklar människan, till allmän beskådan. Man kan här tänka sig hur Borgia blev styckad och uppvisad som statuerat exempel. Fast TS skulle förstås aldrig instämma i min tolkning.

Jag håller delvis med om din analys. En av riskerna är att nästa generations invandrare växer upp i ett parallellsamhälle, där andra värderingar än de svenska gäller. Det är en viktig risk, och den risken ökar med den invandring som tillåts.

Men en annan av riskerna är att svenskar upplever att det, för välfärdssamhället livsviktiga, samhällskontraktet är upphävt. Att man inte kan förvänta sig någon hjälp av samhället när man behöver vård, omsorg, boende eller andra samhällstjänster. Att solidariteten i samhället är upphävd när det gäller de grupper man själv tillhör, och att man enbart finns till som skattekossa. Man ska vara bra självutplånande för att vilja skatta halva sin inkomst på de villkoren.

Man måste alltså jobba på bägge fronterna för att bevara vår välfärd. Dagens invandring omöjliggör bägge. Jag är alltså inte lika optimistiskt som du att vi kan bevara välfärden.

Jag håller med om att människan är ett socialt djur, men jag har inte en lika negativ syn på mina meddjur som du tycks ha.

Vårt sociala beteende, precis som andra djurs sociala beteende, är till stor del nedärvt. Detta beteende är optimerat för en apflock och har förfinats under årmiljoner av selektion på den afrikanska savannen.

Problemet med dagens samhälle är att vi inte längre är en apflock, men ofta beter oss som en sådan på grund av våra gener. Vi klarar spontant av att känna empati och samhörighet med ett par hundra individer i vår närmaste omgivning. Större grupper än så är vi egentligen inte avsedda att fungera i.

Innebär det att alla försök till mänsklig organisation i större grupper än stammen, klanen eller flocken är dömda att misslyckas? Nej, som den mänskliga historien visar klarar vi av att organisera oss i betydligt större grupper än så. Det förutsätter dock att organisationen eller samhället tar hänsyn till hur vi fungerar i grupp och anpassar sig därefter. Människor inom en större organisation fungerar bäst genom att bygga nätverk, virtuella apflockar om man så vill. En framgångsrik organisation utnyttjar detta faktum.

Om en organisation anpassar sig så att människorna fungerar och trivs i sina roller kommer de så småningom att känna lojalitet med organisationen och solidaritet med andra människor som ingår i den, även utanför det egna nätverket.

När jag talar om patriotism är det detta jag menar: solidaritet med andra som bor i Sverige därför att vi har ett gemensamt intresse av ett fungerande samhälle. Inte någon blind flaggdyrkan eller militant chauvinism.

En eufemism. Jag syftade främst på rasister och nazister, som ofta missbrukar ordet patriot och ger det en annan innebörd än den Cwejman hade i åtanke.


Cwejmans ord. Jag förmodar att han med en sund patriotism menar en patriotism som inte färgas av rasistiska värderingar. Alltså en solidaritet med alla som bor i Sverige oavsett etnicitet, religion eller ursprung.

Jag har en kollega som släktforskar och som rotar i gamla kyrkböcker. Han brukar ibland berätta olika episoden han läst. En som kan passa här handlar om en man, boende i en socken, som lät sin gamla mor flytta in hos sig. (Modern bodde innan i en annan socken). Då vaknade emellertid folket i sonens socken till och beslöt att denna anhöriginvandring var inte tillåten. Sonens gamla moder fick vackert pallra sig tillbaka dit hon kom ifrån.

Och har har vi en patriotism. Folket i socknen insåg risken att den gamla modern skulle komma att belasta deras fattigvård. Och det skulle inte komma någon "utlänning" och tära på "välfärden".
På "den gamla goda tiden" var det stängda gränser som gällde. Fast inte vet jag om man vill tillbaka till den begränsningen i rörelsefrihet.

Vad som hänt sedan dessa är att den gamla socknen har så att säga vuxit. Den är egentligen på nationell nivå nu. På samma sätt som man tidigare fick röra sig inom socknen får man nu röra sig inom landet. Men det finns restriktioner mellan länder.
Och så försöker en del att expandera det till federationsliknande regioner. Som USA och EU.

Jag har en bekant som flyttade till Kalifornien för 20 år sedan. Där umgås han med andra invandrare (av olika ursprungsnationalitet) till Kalifornien. Det verkar fungera bra. Jag märker inte någon avsikt att flytta tillbaka till Sverige.

Fast USA utmärker sig väl inte som någon nation där allmän välfärd byggd på solidaritet mellan invånarna gäller?

Om man vill avskaffa den allmänna välfärden byggd på solidaritet mellan människor i ett land så går det förstås utmärkt att ta USA som exempel. Nu vill ju jag bygga på den välfärd som vi skapat i Sverige och då ser jag patriotism/nationalism som den nödvändiga grunden för det. Men vill man skapa ett samhälle där var och en är sig själv närmast så kan vi strunta i att vårda någon minsta gemensam nämnare.

Jag håller med om att samhällskontraktet är viktigt, och att fusk eller missbruk urholkar det.

Vad gäller dagens invandring så tror jag inte att ett inflöde av den storleksordning som vi sett den senaste månaden går att integrera. Fortsätter det på samma nivå kommer vi alltså att få de problem jag pekade på ovan.

Dock tror jag att volymen kommer att sjunka, kanske inte på grund av vad våra svenska politiker gör, men på grund av beslut på EU-nivå.

Jag betvivlar inte dina intentioner. Och människan är konstituerad för att fungera tillsammans. Med risk för att verka tarvlig: jag tror inte t.ex. TPP har så mycket med den verkligheten att göra. Jag är misantrop, och ser bara hopplös dumhet och försvarslöshet runt tandlösa fantasier.

Du och Cwejman romantiserar kring något slags Roseauiansk naturtillstånd, där gemenskap och fred går hand i hand. Om man istället kollar på benen på våra förfäder, så slog de varandra på käften ofta, inte för att kriga, utan för att idka intern fred.

Någon kom på, att det var värt att slå den dumma jävla grisapan på käften, för att annars gick hela livet back. Det är väl den läxan vi är på väg att glömma, när typer som Gromph försöker lura upp oss i trädet igen.

Men jag avviker från tråden. Det är ingen skillnad mellan en hippie från 60-talet, och nationella/konservativa/patriotiska av idag. Man drömmer fram en ny människotyp, för att man inte kan hantera konsekvenserna av dagens människa.

En ondsint, hierarkiskt lagd mördare.

AIK-are? eller Djurgården supporters? Eller AFA-puckon? Eller allsång på skansen? Eller folk på Finlandsfärjan?

Det blir lite svårt med avgörbarheten iom att det verkar vara lite olika från person till person.

Hm, låter som någon som får dölja sina intentioner i vilket land som helst.

Jag skulle säga att det är användningen av termen "sund" som gör begreppet oanvändbart. Termen "sund" är så vag att är orättvist mot vaga termer att kalla den vag.
Det är bara godtycke.

Patriotism kan man väl definiera och tala om. Det borde vara något i stil med att värna den region man bor i. Jag ser inte att det har något med mord och bestialiskt agerande att göra. Men det går väl iofs att inkorporera att man slår ihjäl utsocknes. Jag ser dock inte det som nödvändigt.

Jag tycker du slår huvudet på spiken när du varnar för parallellsamhällen som helt klart nu är på väg att uppstå.
Anledningen till dessa är ju uppenbart att ett litet land omöjligen kan integrera sådana mängder invandrare som nu släpps in. Vi har europas minsta arbetsmarknad för lågutbildade samtidigt som vi släpper in flest sådana per capita, långt fler än Tyskland. Trycket på välfärdsapparaten blir enormt.
Varför man i sådana parallellsamhällen skulle anamma traditionella svenska värderingar och någon grad av patriotism är svårt att förstå. Tvärtom, när man känner sig utanför blir nog "kärleken" till det egna, nya landet inte särskilt stark alls.
Men som Regulus påpekat, allt detta är socialliberalernas experiment som vi andra snällt låtit oss shanghajas till utan andra protester än en o annan röst på SD.
Kanske måste vi be Putin utsätta oss för något elakt så att den gamla WW2 o kalla-kriget-andan kan återuppstå igen...som det nu är bryr vi ju oss inte ens om ett nationellt försvar, grunden för ett minimum av patriotism.

1. Jo, han har mer rätt än fel. Sedan får man själv som läsare förstå att han egentligen menar att det behövs mer sund nationalism, än patriotism. Att i ett land med Sveriges historia skilja på nationalism och patriotism är nog ogörligt. Vill man ha patriotism, och det vill vi nog egentligen, så kan man inte välja bort nationalismen, men denna kan förstås levereras i olika former, färger och tappningar.

Fö står vi inte inför "utmaningar" utan inför nationellt existentiella problem.

2. Det torde krävas ett flertal åtgärder, men det som jag bedömer som viktigast är att erkänna att det finns svenskar. På samma sätt som det finns samer, kurder, finnar eller skottar, så finns det svenskar. Svenskar är människor som enbart har detta som sin nationella identifikation, utan suffix eller prefix. När detta sjunkit in, så kommer ett antal följder närmast av sig självt som t ex att det bara finns ett Sverige för dessa svenskar, att det är en hotad folkgrupp och ur ett globalt perspektiv är svenskarna rödlistade. Men börja med att erkänna svenskarna och svenskheten.

Kvar blir då likafullt grundproblemet - våra styrande med alla sina medlöpare tycker inte nationen Sverige är det viktigaste, Europas o världens problem är viktigare att engagera sig i. Därmed vittrar kittet som tidigare hållt ihop landet sönder så sakta. Något omtänkande kan sannolikt inte förväntas bara för att färre flyktingar kommer hit, om det nu blir någon väsentlig skillnad i antalen..
Någon klok har uttryckt att ett land som inte bryr sig om att kontrollera sina gränser förjänar inte att kallas en nation.