Citat:
Ursprungligen postat av
subversiv
Tja, vill man ha en mer begriplig förklaring från mig, så det den att människan är ett socialt djur, och oavsett vilka stora tankar man använder för att reglera mänskligt liv, så korrumperas vi över tid av en form av social ackumulation. Kyrklig ideologi, utilitaristisk ideologi, politisk ideologi - det slutar historiskt med att vi står inför en hop av djur som rapar tomma ord, för att dölja grisens faktum.
Visst kan politisk förändring förekomma, underifrån, uppifrån, utifrån ressentimentets tanke, men slutar oundvikligen med att djuriskheten växer in i varje ideologi, och slutar med det djurets herrar låter dess tjänare leva dess underordnade liv.
Jag ser hela den politiska eliten som en hoper av välgödda demokratiska grisar. Vi har ersatt upplysning med djurets rätt att känna kapitalt och socialt sug - hur skulle det inte leda till död och krig?
Patriotism lär inte upphäva socialt faktum.
Jag håller med om att människan är ett socialt djur, men jag har inte en lika negativ syn på mina meddjur som du tycks ha.
Vårt sociala beteende, precis som andra djurs sociala beteende, är till stor del nedärvt. Detta beteende är optimerat för en apflock och har förfinats under årmiljoner av selektion på den afrikanska savannen.
Problemet med dagens samhälle är att vi inte längre är en apflock, men ofta beter oss som en sådan på grund av våra gener. Vi klarar spontant av att känna empati och samhörighet med ett par hundra individer i vår närmaste omgivning. Större grupper än så är vi egentligen inte avsedda att fungera i.
Innebär det att alla försök till mänsklig organisation i större grupper än stammen, klanen eller flocken är dömda att misslyckas? Nej, som den mänskliga historien visar klarar vi av att organisera oss i betydligt större grupper än så. Det förutsätter dock att organisationen eller samhället tar hänsyn till hur vi fungerar i grupp och anpassar sig därefter. Människor inom en större organisation fungerar bäst genom att bygga nätverk, virtuella apflockar om man så vill. En framgångsrik organisation utnyttjar detta faktum.
Om en organisation anpassar sig så att människorna fungerar och trivs i sina roller kommer de så småningom att känna lojalitet med organisationen och solidaritet med andra människor som ingår i den, även utanför det egna nätverket.
När jag talar om patriotism är det detta jag menar: solidaritet med andra som bor i Sverige därför att vi har ett gemensamt intresse av ett fungerande samhälle. Inte någon blind flaggdyrkan eller militant chauvinism.