Cwejman om Sveriges behov av patriotism

Nej, Sverige behöver inte patriotism för att bevara Sverige. Patriotism är bara en trögskallens omskrivning av nationalism, som i sin tur är en opportunistisk svada från ett högerdjur som politiskt skitit där det ätit, och inte längre gillar smaken av resultatet.

Det beror på att högern aldrig begripit sin egen ideologiska utgångspunkt, att de liksom en flytande bajskorv försöker förväxla egenskap med social prestation. Vissa sjunker, vissa flyter, det är oundvikligt inom ett ekonomiskt system där man är reducerad till "globala" krafter. Jag undrar hur många högerflytare som ropat Sieg Heil i kör med globla kapitalet, för att upptäcka att dess patetiska imaginära och fascistiska gemenskapsband med dessa högst flytande ägare, stämmer illa med deras flytarslutsatser om sig själva. Man var moderat, eller sentimentalmoderat (dvs. liberal eller konservativ), för att man flutit upp lite högre än den jävla socialisten som var så jävla dum att den arbetade med händerna - och sen köptes fabriken upp och lades ner.

Och nu när de globala flytarna tjänar pengar på att handla med billig arbetskraft och införsel av skattefinansierade negrer och araber, för att gödsla ränteinkomster och byggvinster, då börjar de lokala flytarna att klaga igen.

Den svenska bajskorven vill flyta vidare i den lokala holken, och fantiserar ihop saker som "nationalism", "konservatism", "patriotism", och lyckas ändå inte ta sig ur sitt eget lorttänkande.

Vad fan behöver vi det till? Sånt socialt suget pack är det som låtit sig köpas och har dragit ner landet i skiten. Bildligt och bokstavligt talat.

Jag tror inte att Cwejman menar att sammanhållning kan kommenderas fram från ovan, och inte heller att den uppstår spontant i de fall det finns stora kulturella skillnader inom ett land.

Snarare är detta problem som måste övervinnas, men att vara medveten om problemen - och inte förneka dem - är första steget mot deras lösning.

Vi bör alltså vara proaktiva och fråga oss hur vi kan bygga en starkare nationell sammanhållning givet det faktum att vi har både en majoritetsbefolkning (etniska svenskar) och olika minoriteter att ta hänsyn till. Vad kan vi hitta som förenar olika grupper? Vilka gemensamma intressen har vi?

Det är så vi måste tänka och agera.

Vi kan aldrig bygga in såna kontrollsystem att vi kan hindra alla som vill mjölka systemet, från att mjölka systemet. Vi fångar inte ens de flesta. Våra välfärdssystem bygger på samhörighet, tillit och solidaritet. Man kan aldrig ersätta detta med kontroller. Därför är nationalismen och patriotismen livsviktig för ett land som vill ha ett välfärdssystem.

Vi som är födda och uppvuxna i Sverige och har fått i oss detta med modersmjölken känner en samhörighet och solidaritet med svenskar. Vi hoppas att de som kommer hit från korrupta regimer där solidaritet med andra är ett okänt begrepp, på nåt mystiskt sätt ska släppa sina värderingar och anamma våra så fort de kliver över gränsen. Lycka till med det. Vi ser ju hur de i parti och minut släpper sina värderingar ifråga om kvinnans rättigheter, eller hur?

Hur ska vi då bära oss åt för att bevara Sverige? Går det överhuvud taget att göra det utan en starkare nationell sammanhållning?

Du skriver om det globala kapitalet som köper upp och lägger ner svenska företag, så du tycks vara medveten om att det finns yttre hot mot den svenska välfärden. Hur anser du att de ska bemötas?

Trögt tänkande överallt. Du menar att patriotismen, liksom halmgubben kulturmarxisten, kan återskapa samhörighet, och att detta ska leda till allmänt förnuft. Svensken av idag är en äcklig flinande jubelåsna som gärna spottar oxfilé över pöbeln, när han fått tillräckligt mycket pengar för att göra sig socialt gemensam med det dyrbarare villakvarterets chimpansbeteende.

Det roligaste som finns, är att se en nyrik gatupundare börja automatpladdra moderata floskler, och det du och Regulus vill, är att denna kackerlacka istället ska häva ur sig patriotiska floskler, då är problemet löst.

Haha.

Det vore som sagt intressant att höra hur du tycker att problemet ska lösas. Om du har någon lösning.

Sverige går inte att bevara. Vi kommer återgå till att bli det de tidiga socialdemokraterna kallade Lort-Sverige, igen. Vem vad det som skrev: the World doesn't end with a bang, but with a whimper. Det är där vi är nu.

T.S. Eliots dystopiska ord i The Hollow Men.

Jag tror dock inte att det är så illa ställt med Sverige, och inte heller att det är för sent att göra något åt våra problem. Men utan en bättre nationell sammanhållning blir det svårare.

Jag är pragmatiker. Jag vill ha ett starkare samhälle och en bättre sammanhållning därför att det gör det lättare att tackla och lösa olika problem. Inte för att en stark stat i sig är önskvärd. Tvärtom bör man också vara medveten om de faror som det för med sig.

Jag tror att det är för tidigt att dra några slutsatser om detta. Vi vet sedan tidigare att andra generationens invandrare som växt upp i Sverige ofta anammat svenska värderingar. Däremot är det svårt om inte omöjligt att ändra på vuxna människors värderingar. Förändring tar tid.

Problem uppstår i ett segregerat samhälle, där nästa generation inte exponeras för andra värderingar än de som finns inom den egna gruppen. Det finns en risk att vi hamnar där om vi får en fortsatt stor invandring utan en fungerande integration, men jag tror inte att vi nått dit än i dagens Sverige.

Högtillitssamhället som Sverige varit (och Japan alltjämt är?) är vilsammare i sig självt, autopilot. Ju mer kaotiskt ett samhälle är, ju lägre tillit, desto större krav på ordningsmakt, rent kontrollerande verksamhet. Svensk skola idag är tummelplats för våld, respektlöshet med endast sjalar, oxytocin och efemära PK-värdegrunder som "motvärn".

Vad kan göras? Ställa vettiga krav som utgår från allmänmänsklig reciprocitet (det sociala kontraktet) och förståelse för mänskliga bevekelsegrunder i ett samhälle som gått från hög till låg tillit. Ordning på torpet. Hårda tag mot korruption inom politiken, förvaltningen, affärslivet och privat, individuellt olaga tillskansande. Belöna nyttiga krafter som bygger landet, dvs skapa konkurrenskraftigt affärsklimat, lyft fram skickliga ingenjörer och pedagoger, inte bara Idol-stjärnor eller bollsparkande invandrare. Incitament, rättvisa, konsekvens, bondförnuft... Mänskliga svagheter, opportunism, skråtänkande, "man är sig själv närmast" osv måste systemet kunna förutse och i möjligaste mån parera genom ansvarsutkrävande, granskningar och regelverk. I en liten handplockad eller starkt motiverad krets kan dessa vara självgående, men ju större kretsen vidgas desto lägre kvalitet i genomsnitt; att göra rätt för att det både känns och är rätt - ett kategoriskt imperativ - och inte bara undvika att fela eftersom det finns sanktionsmedel, straff.

Ett samhälle på nationalstatsnivå når aldrig upp till ett ideal, men kan ha sådana rättesnören; frågan är bara vem som delar dessa ideal, för ju mer inkluderande desto större krav på kontroller.

Tja, vill man ha en mer begriplig förklaring från mig, så det den att människan är ett socialt djur, och oavsett vilka stora tankar man använder för att reglera mänskligt liv, så korrumperas vi över tid av en form av social ackumulation. Kyrklig ideologi, utilitaristisk ideologi, politisk ideologi - det slutar historiskt med att vi står inför en hop av djur som rapar tomma ord, för att dölja den omättliga grisens faktum.

Visst kan politisk förändring förekomma, underifrån, uppifrån, utifrån ressentimentets tanke, men slutar oundvikligen med att djuriskheten växer in i varje ideologi, och slutar med det djurets herrar låter dess tjänare leva dess underordnade liv.

Jag ser hela den politiska eliten som en hoper av välgödda demokratiska grisar. Vi har ersatt upplysning med djurets rätt att känna kapitalt och socialt sug - hur skulle det inte leda till död och krig?

Patriotism lär inte upphäva socialt faktum.

1. Vad för "ljusskygga krafter"? Hur särskiljer man från icke-ljusskygga krafter?

2. Hur särskiljer man mellan en "sund svensk patriotism", och en osund svensk patriotism?