Familjen på väg att splittras pga ena barnet

Precis! Som jag skrev tidigare, finns inga barn som skrikit ihjäl sig. Det behövs inte många gånger, bara att ni verkligen härdar ut under tiden

Barnen först. Forskning visar att barn behöver MINST ett år på sig att bearbeta en skilsmässa. Det är alldeles för tidigt att introducera ett förhållande av er (och dessutom ett samboförhållande); barnens reaktioner säger allt, lägg inte skulden på dem. Att flickan slår sin mamma när din dotter inte är närvarande är ett uttryck för den ambivalens och förtvivlan hon känner.

Träffar hon sin pappa? Hur stor del av tiden? Hur samarbetar din sambo med pappan? Vad menar du när du säger att pappan är psykiskt sjuk? Har han en diagnos? Hur visar det sig? Först behöver flickan få ett fungerande liv med sin mamma OCH sin pappa, därefter kan andra människor introduceras i familjen.

Edit: Och nej, det är inte "normalt" att en ettåring bits, slåss och skriker mycket. Det är en reaktion på att något i omgivningen inte stämmer. Beror inte på barnet utan de vuxna.

Tja!

Flyttade ihop med min sambo för ett halvår sen och sen dess har det varit riktigt problematiskt mellan våra barn. Hon har en dotter som är 1 och jag en som är 3. Sen dag ett så har min sambos dotter haft något emot min. Så fort hon ser henne så ska hon göra henne illa genom att dra henne i håret, slå henne med handen eller med leksaker, och ibland även bitas. Hon kan komma krypandes på golvet tyst som en mus bakom min dotter o bita henne i fötterna. Hon släpper ju inte heller så min dotter har ibland fått sår. Detta händer i stort sett hela tiden som dom är i samma rum.

Jag har hela tiden försökt ta reda på orsaker till detta, tex om min dotter gör något när vi inte ser men det gör hon inte. Hon kan tex sitta i soffan med en docka så kommer den lilla o tar dockan för stt slå henne med den. Jag har testat ge henne mer uppmärksamhet o kärlek ifall det kan bero på svartsjuka då hennes egen far är helt frånvarande, utan resultat. Det vi gör när detta händer är att vi säger åt henne men hon lyssnar inte så vi får alltid bära bort henne o då slänger hon sig på golvet o gallskriker o dunkar bakhuvudet i golvet allt hon har samtidigt som hon drar sig i ansiktet så hon får massa rivsår. Vi har även fått tips från vänner om att gå o lägga henne i sin säng som en konsekvens, det har tydligen funkat med deras barn men inte här.

Nu har det gått så långt att min dotter inte vill vara här, hon gråter o säger att hon blir rädd när min sambons dotter skriker o slår henne. Jag sa till min sambo igår stt vi måste prata med någon, det har gått för långt. Då tog hon det som att jag kränkte hennes barn o att det är fel på henne. Jag förklarade att jag inte menade så, att vi måste få hjälp med hur VI ska få bort detta beteendet hos ungen. Och nu så är diskussionen kring att om det inte går så delar vi på oss, vilket känns surt.

Kan tillägga att hon slår andra barn med men ytterst sällan.

Vad fan kan vi göra???

Vi avvaktade och tyckte allt kändes bra, det var först när vi flyttade ihop som problemen uppstod. Konstant punktmarkering är ju i stort sett det vi sysslar med men man kan inte alltid se allt. Tillsägelser har ju dock ingen effekt. Nr 2 känns aktuell beroende på vad bvc kommer säga, om dom inte har några andra förslag eller tips på hur vi kan lösa det här. Ang resten av vad du skrivit så håller jag med om allt!

Vi har gjort så några gånger när det blivit för mycket men hon slutar inte skrika. När jag eller sambon sen kommer hem med ungen igen så slutsr hon skrika och går direkt fram o slåss så fort hon får gå fritt. En gång åkte min sambo till en familjemedlem, ungen skrek i fyra timmar tills hon fixk komma hem till min dotter o kunde slåss igen.

att mamman försvinner sådär från barnet är faktiskt regelrätt barnmisshandel på hör nivå. likaså att ni hindrar hennes rörelse utrymme.
ni låter som väldigt obehagliga föräldrar. separera innan barnet är förstört för alltid

Om man inte är hård mot en arg skrikande egoistisk ungdjävel så kommer den orsaka ett pain in the ass för en. Det är det som är fel på svenska föräldrar de tror att ungen av sig själv ska bete sig snällt och civiliserat att säga till en odräglig ungdjävel på skarpen eller ta tag i den hårt är ett hemsk övergrepp. Därför får svenska föräldrar dras med gaphalsiga egoistiska ungdjävlar som skriker i högan sky och beter sig som fan så fort de inte får som de vill.