Familjen på väg att splittras pga ena barnet

Tja!

Flyttade ihop med min sambo för ett halvår sen och sen dess har det varit riktigt problematiskt mellan våra barn. Hon har en dotter som är 1 och jag en som är 3. Sen dag ett så har min sambos dotter haft något emot min. Så fort hon ser henne så ska hon göra henne illa genom att dra henne i håret, slå henne med handen eller med leksaker, och ibland även bitas. Hon kan komma krypandes på golvet tyst som en mus bakom min dotter o bita henne i fötterna. Hon släpper ju inte heller så min dotter har ibland fått sår. Detta händer i stort sett hela tiden som dom är i samma rum.

Jag har hela tiden försökt ta reda på orsaker till detta, tex om min dotter gör något när vi inte ser men det gör hon inte. Hon kan tex sitta i soffan med en docka så kommer den lilla o tar dockan för stt slå henne med den. Jag har testat ge henne mer uppmärksamhet o kärlek ifall det kan bero på svartsjuka då hennes egen far är helt frånvarande, utan resultat. Det vi gör när detta händer är att vi säger åt henne men hon lyssnar inte så vi får alltid bära bort henne o då slänger hon sig på golvet o gallskriker o dunkar bakhuvudet i golvet allt hon har samtidigt som hon drar sig i ansiktet så hon får massa rivsår. Vi har även fått tips från vänner om att gå o lägga henne i sin säng som en konsekvens, det har tydligen funkat med deras barn men inte här.

Nu har det gått så långt att min dotter inte vill vara här, hon gråter o säger att hon blir rädd när min sambons dotter skriker o slår henne. Jag sa till min sambo igår stt vi måste prata med någon, det har gått för långt. Då tog hon det som att jag kränkte hennes barn o att det är fel på henne. Jag förklarade att jag inte menade så, att vi måste få hjälp med hur VI ska få bort detta beteendet hos ungen. Och nu så är diskussionen kring att om det inte går så delar vi på oss, vilket känns surt.

Kan tillägga att hon slår andra barn med men ytterst sällan.

Vad fan kan vi göra???

Anledningen är väl avundsjuka, känsla av konkurrens, svartsjuka hos den yngre flickan. Du och din dotter har ju kommit in i hennes och mammans liv och börjat ta plats.

Var rädd om din lilla flicka. Sådana saker sätter sig hos småbarn och skapar ju stor otrygghet och rädsla.

Är morsan kränkt så är det kört. Det är trumf. Rädda din dotter medans du kan.

Hur jävla långt ska det här gå... är de så jävla små och ni inte får ordning på det så är det för fan fel på er. Få ungen att förstå att man inte gör så, sätt in ungen i garderoben varje gång den bits eller liknande. Jävla handlingsförlamade idioter, du för att du inte lämnar henne för att hon svamlar sådär och hon för att hon har blivit söndercurlad och curlar sönder ungen.

Jag hoppas verkligen att du inte har barn själv.

Ontopic: Glömde nämna att när min dotter är hos sin mamma så slår 1 åringen sin mamma istället.

Tre år då är man ju med i leken ! Hårt mot hårt ! Inte sängen , det ska ju förknippas med vila och sömn , inte bestraffning ! Ta trappen eller under , hörnet alt till bup på en gång ! Men detta måste ta slut idag !

Om ungen lär sig att det gör ont att slå någon annan så slår den inte någon annan, that simple.

I den åldern är det lite som de sa i Scrubs, a dog that slowly learns how to talk.

och vad gör man med en hund... inte fan kränker man den bara för att man bestraffar den, det är den den behöver för att förstå gränser.

Jo absolut det har jag listat ut. Har önskat flera gånger att min dotter ska slå tillbaka, hon är ju ändå dubbelt så stor men hon är för snäll. Hon har aldrig slagit någon eller sagt något elakt. Hon springer undan o ropar på mig istället.

Det är en ettåring ni försöker psykoanalysera Barn beter sig så där. Mina syskon var riktigt överjävliga som små. De har bra utbildningar och jobb idag. Du drar alldeles för stora växlar på detta.

Hon gör så där för att hon känner konkurrens om uppmärksamheten från mamman. Det skulle ju inte skada om hennes mamma kramade henne lite extra inför din dotter. Lyssnar inte ungen trots detta får väl mamman hennes bita tillbaka (inte hårt) när ungen håller på som värst så att den lilla förstår vart gränsen går.

Om jag förstod dig rätt så är barnet som bits och slåss 1 år? Det är tyvärr rätt så vanligt att 1 åringar beter sig så oavsett om det är biologiska syskon eller inte.
De flesta barn växer ifrån det beteendet på något år.

Ska säga det till min sambo att hon ska testa det, tack för tipset. Vad gäller att bita tillbaka så vägrar hon göra det, hon anser att det är barnaga, men personligen skulle jag vilja testa det. Sen så kan jag säga att hon år inte som en vanlig ett åring, nu har jag ju bara beskrivit ungarnas relation till varandra. Men tex så kan vi aldrig gå hemifrån förutom när vi ska jobba. Min sambo är hemma mucket pga sitt jobb o då är hennes unge hemma också men de kan aldrig gå ut för att hennes dotter måste få 16-18 timmars sömn per dygn annars går helvetet loss. Hon sover 12 timmar på natten o resten uppdelat på två sovningar. Så hon kan inte vara vaken i mer än 2-3 timmar och hon kan bara sova hemma i sin spjälsäng. Vi har försökt oändligt många gånger att åka iväg och försöka natta henne i vagnen men hon vägrar o desto tröttare hon blir desto värre. Alla vi känner säger att vi måste söka hjälp, att det är fel på barnet. Vi var nyligen på semester med hela min sambos familj o deras partners o barn, alla tog avstånd från oss hela veckan pga denna unge. Främlingar viskar "herregud vilket hemskt barn"... Hon är så arg hela tiden verkligen, vad man än gör. På hennes pappas sida så har alla psykiska sjukdomar o vissa sitter inspärrade så kan ju va nåt genetiskt

lika bra ni går isär, ettåringens beteende är helt normalt för åldern och eftersom du inte verkar förstå hur en ettåring är föreslår jag för allas skull att ni delar på er.
lägg istället tid på att lära känna ditt eget barn och träffa ev kvinnor när du är barnledig iaf den närmaste tiden/året.
kanske hinner du lära dig mer om barn på det året, om inte är det bäst du träffar barnlösa kvinnor i fortsättningen.