Familjen på väg att splittras pga ena barnet

Båda barnen äter o dricker väldigt bra, inga problem där. Den lilla sover som sagt upp till 18 timmar per dygn och min dotter ca 12 på natten o ibland 1-2 timmar på eftermiddagen när hon kommer hem från dagis.

Ja om vi särar på dom så springer den lilla efter och om vi ha dom i olika rum då får hon utbrott för att hon inte kan ta sig till min dotter.

Edit: Och att sätta henne i en stol går inte, hon skriker o drar sig upp ur den. Innan hon kunde dra sig upp så gick det inte heller, hon slutade helt enkelt knte skrika.

Låter som att barnet har nån sorts diagnos, även om det väl är för tidigt att kunna sätta rätt diagnos på en ettåring. Men hon lär iaf inte bli särskilt mycket bättre med tiden.

Enda lösningen är väl att behandla henne riktigt hårt och strängt så att hon redan i tidig ålder lär sej att inte bete sej illa och att hon inte har någonting alls att säga till om, men sånt brukar de flesta föräldrar vara för mesiga för.

JA! Bit tillbaka, om hon inte vill det skulle jag personligen fundera på att göra slut, det verkar inte som en rimlig människa.

ni är två vuxna o har två små barn som sover större delen av dygnet. var med barnen varje sekund o hjälp dem att öva samarbete. inte särskilt svårt alls. ligga o surfa får ni göra när båda barnen sover.

Jag har läst igenom tråden och det är många kloka föräldrar som gett dig bra råd. Jag kan inte hjälpa det men jag blir provocerad av att du skriver att hon inte kan sluta skrika. Och? Vad är problemet? Tror ni hon ska dö? Själv satte jag på musik när mina ungar skrek på mig i den åldern. Finns inga barn i Sverige som skriker ihjäl sig. Får känslan av att ni skapar en bortskämd unge som får uppmärksamhet 24/7 och att din dotters skräck helt beror på er oförmåga att ha koll på terrorungen. Sen att hon är så stark att ni som föräldrar inte kan få henne att sitta kvar i stolen är rätt häftigt egentligen. Två vuxna som inte kan behålla en unge i en stol, det kanske är dags för lägga undan telefonen en stund så har ni det här ordnat på en vecka om ni är konsekventa.

Problemet med att hon inte slutar skrika är att min sambo inte "klarar av att höra det". Så hon får sin vilja igenom. Klart vi kan hålla kvar henne i stolen om en av oss hela tiden står o håller i henne men det känns inte riktigt rimligt.
Och ja hon får uppmärksamhet hela tiden, dels för att hon är väldigt social och kommer ofta fram till en o "pratar" eller vill se cad man gör. En när hon beter sig illa eller vad man ska säga så är jag mer den som säger ifrån/försöker avleda oc sen ignorerar jag protestskriken medan min sambo tycker det är elakt av mig så för att kompensera upp så börjar hon gulla/leka med henne. Det är något som stör mig mycket och jag kan inte få henne att ändra på det. Jag är medveten om att hon curlar sönder ungen men enligt henne gör hon inte det.

---

Vi sitter inte o surfar så lägg av med onödiga kommentarer. Men ibland måste man tex titta på maten när man lagar den, hämta något, vända sig om av nån anledning osv..

Edit: vi försöker få dom att samarbeta, vi är ofta med i lekarna och när hon ska slå/slår så säger vi till och uppmanar henne stt va snäll o klappa istället så visar vi hur man gör, då blir hon glad o klappar istället men efter nån minut har hon glömt det och slår igen, så har det varit hels tiden (6 mån) så det verkar inte sätta sig.

hon är liten. det växer bort. att ha två små barn samtidigt är jobbigare än att ha ett. självklart ska hon få uppmärksamhet, små barn avleder man inte straffar. ni måste ha bättre koll o vara snabbare att hinna se.

Låter som att mamma kanske bör ta en promenad när lillan sätter igång med protest skrik (även om det bara är till ett annat rum eller ut i porten huvudsaken är att lillan inte kan se henne och om hon klarar av att lyssna så får hon helt sonika gå ur hörhåll och du ringer henne när lillan lugnat ner sig) och inte komma tillbaka fören hon slutat skrika.
Som det verkar nu så belönas det negativa beteendet med uppmärksamhet, vilket bara befäster det och gör det värre.

Vi har gjort så några gånger när det blivit för mycket men hon slutar inte skrika. När jag eller sambon sen kommer hem med ungen igen så slutsr hon skrika och går direkt fram o slåss så fort hon får gå fritt. En gång åkte min sambo till en familjemedlem, ungen skrek i fyra timmar tills hon fixk komma hem till min dotter o kunde slåss igen.

I sammanhanget är inte kommentaren irrelevant. Det jag vill få sagt är att vill ni få bukt med den här problematiken handlar det om att ni som föräldrar ska se till att er treåring inte far illa. Detta sker ju när ni inte är uppmärksamma och det är detta jag vill fram med kommentaren om telefonen.

Trådstarten borde egentligen vara "Sambon curlar sin egen dotter och min egen far illa - vad göra?".

Som andra skrivit försvinner det av sig själv med tiden och med stor sannolikhet när din egen dotter tröttnar och tar saken i egna händer.

Jag känner så väl igen mig i din situation. Jag och tanten löste det genom väldig tydlighet gentemot vår yngsta om vad som är OK och inte och att sådant beteende inte accepteras. Grunden i det hela började med en diskussion med sambon och vilka konsekvenser jag tyckte hennes curlande gav och att hon ensam också fick ta konsekvenserna i förlängningen. Det låter otroligt svinigt från min sida och det var ingen kul diskussion men curlande från bara ena föräldern underminerar den andre.

På ren jäkla svenska, låt ungen skrika sig trött. Belöna inte beteendet med uppmärksamhet.

Precis! Som jag skrev tidigare, finns inga barn som skrikit ihjäl sig. Det behövs inte många gånger, bara att ni verkligen härdar ut under tiden