Vad tycker ni om psykologer?

Vad tycker ni om psykologer?
Personligen tycker jag att dem inte kommer fram till något mer än att dem överanalyserar personens mående istället för att se helheten. Så svaret på frågan skulle jag säga att dem inte hjälper en speciellt mycket.

Har inte haft så mycket kontakt med psykologer, förutom två. Ena mötte en gång, den andra gick till i ca. 1 år. På grund av den andre är min erfarenhet positiv.

Tror nog att jag hade "tur". Första gången jag kom i kontakt med en psykolog, gav det mig absolut ingenting. Slutade med det, tog mig flera veckor tills jag var redo att göra ett nytt försök.

Kan förstå att det är otroligt svårt att finna "rätt psykolog". Det är inte alla (personligheter) man passar ihop med, detta gäller även psykologer som också är människor.

Nu är det länge sedan jag gick hos en psykolog men jag säger bara: usch
Det var en upplevelse jag helst vill glömma och gå vidare i livet.
Fick korkade råd

Intressant att det finns psykologer som "ger råd", låter underligt. Skulle nog också tycka att det vore hemskt, att sitta där och få höra en lista på råd som babblas upp. Som vuxen person vill man inte ha sånt, man har säkert fått nog av det från andra.

Borde vara att man öppet reflekterar kring sina egna tankar och situation, för att finna egna lösningar. Någon som bollar frågor och idéer med en. Det är skälet till att funkade med min, hon var ingen som tog över men väldigt handledande. Man vill känna sig trygg, inte bli överkörd.

Men bägge psykologerna jag har haft frågar vilka sjukdomar jag är rädd för (vilket inte spelar någon roll), utan problemet är att jag lider av stark ångest med inslag med hypokondri som är problemet.

Psykologer ser bara träden, dom ser inte skogen. oftast...

Men det är ju det som är deras specialitet, att ha förmågan att leta rätt på det grundläggande problemet som måste ändras på.

jag menar att psykologer bör specialisera sig på hela miljön en människa lever i.

Jag misstänker starkt att de är övervärderade, men det behöver inte vara deras eget fel.

Efter att själv ha skaffat en längre utbildning, i ett helt annat ämne, så får man ändå förståelse för vad man lär sig på en sådan utbildning. Man kan lära sig ett förhållningssätt, man kan lära sig att bli expert på ett mycket smalt område, men kan inte komma någonstans i närheten av att kunna eller förstå allt inom sitt ämne.

Det betyder alltså att en nyexad psykolog inte direkt är någon övermänsklig trollkarl som kan och ser allt och kan vifta med sitt trollspö och förvandla människan som står framför dem. Med många års erfarenhet kan de nog bli väldigt duktiga inom ett specifikt område, men är fortfarande lika okunniga gällande det mesta.

Jag tror att det en psykolog gör är mest att låta folk babbla på om sig själva tills de själva förhoppningsvis reder ut sina egna problem bara genom att ta sig tiden att fundera kring dem ordentligt. Det kan ju vilken lekman som helst göra. Men en psykolog bör väl vara utbildad i att låta bli de värsta snedstegen man kan göra för att sabba den processen som åhörare. Det är nog allt man kan vänta sig.

Väldigt mycket med KBT-baserade metoder som är nästan det enda som gäller nu bygger på att man själv börjar utmana sig själv, om kraften/viljan inte riktigt finns där brukar det falla rätt så platt.

Man kanske får lite acceptans på plats, lite nya tankegångar kring att se ljuspunkter i det mörka osv, men för mig har det åtminstone blivit rätt mycket snack och lite verkstad när behandlingen inte riktat in sig på specifika problem, som min ängslighet i sociala situationer. I det fallet så har behandlingen fungerat ypperligt.

TL;DR: KBT ger dig ofta bra verktyg, men lite mindre ofta lär dig att använda öva upp färdighet att använda verktygen. Det kräver lite mer engagemang från både patient och terapeut.

Att ta emot råd, är precis vad KBT går ut på; ta emot levnadsråd och försöka att ändra om sitt liv efter dessa.

Det var psykodynamisk psykoterapi du gick i då, väl?

Jag håller helt och fullt med i detta, efter att ha träffat ett dussin fullt antal psykologer.

Jag tycker att frukten av psykologernas expertise. Är att dem får träffa så många människor med psykisk hälsa/ohälsa, att du kan få reflekterat gentemot andra, indirekt.

Om en psykolog vill framhäva något är det för hen känner att detta är det hen ha märkt urskiljer dig från "normen" av psykisk hälsa.
Det är varken bu eller bä. Men kan alltid vara värt att reflektera på.

Psykologer suger. Dom gräver ner i ens förflutna och får en att må dåligt utan att man ens inser det.