Citat:
Ursprungligen postat av
xvaganza100
Många psykologer är säregna människor som projicerar sina egna problem på omgivningen. Tyvärr är detta ingen myt. Men det talar vi tyst om i Sverige.
Det tror jag inte alls. Förövrigt talas det väl en hel del om det, det finns ju en massa fördomar mot psykologer. Men det tror jag inte alls är drivkraften utan snarare viljan att hjälpa eller mer filosofiska intressen om mänskliga psyket.
Sedan finns de tyvärr ett fåtal psykologer som inte är lämpade för sitt jobb och tom förklarar för patienterna hur det ligger till även om patienten vet att så inte är fallet och vill sätta sig över sina patienter. Sådana psykologer kan man tex se inom sjukdomar som idagsläget inte har en klar fysiologisk orsak men ändå är fysiologiska i sin natur. Detta är ett område som vissa psykiatrer och psykologer tyvärr har våldsamt utnyttjat och svårgjort biomedicinskastudier som skulle kunna hjälpa de sjuka.
Ett problem inom psykologin är att KBT tex är för smalt och de studier som jag har läst som "bevisar" de ibland positiva behandlingsresultat som denna behandlingsform leder till är minst sagt svaga. Jag har själv studerat de självskattningsformulär som används och vissa av dem kan sannerligen tolkas positivt för behandlingsresultatet oavsett oavsett hur frågorna skattas av patienten.
Det finns också en stark övertro på anknytningsteorin inom psykologin. Dessa studier är verkligen parodiska och att kalla de svaga är en förolämpning mot svaga studier. Tänk om man kunde göra så dåliga studier inom medicin eller fysik.. det är otroligt att sådana studier kan vara peer reviewed då det inte på något sätt går att bekräfta. Det är cirkelresonemang som bekräftar själva teorin (tyvärr finns det en hel del av cirkelresonemang inom psykologin). Anknytning kan säkert ha påverkan på människor men att veta hur en anknytning har varit är inte lätt.
Min tro är att man bör kombinera olika terapiformer och använda de "aktiva" verktygen som exponering och acceptans med andra verktyg som insikt, förståelse och förmåga att verkligen sätta sig in i patientens värld och i möjligaste mån förstå den. En tung depression skulle enligt mig behöva alla verktygen och inte en smalterapiform som KBT tex.
