Snedtänkt med Kalle Lind - Podden som pratar om det inga andra poddar pratar om

Bara faktumet att en gråtandes Monica Vitti i en bar i Nice räddade Antonionis karriär kunde ju rendera i ett program , men Kalle ställde ju inte ens en följdfråga !

Andra länder hade säkert köpt in den ändå. Det var ju ett gäng unga kritiker (nya vågen och andra) som tapetserade Cannes med texter om att det var en väldigt bra film några dagar efter den katastrofala premiärvisningen. Antonioni berättade på Cinemateket att han själv såg den texten på en toalett.

Kalle Lind har ju dömt ut Antonioni som tråkig. Han gillar ju bara enklare underhållning.

Diskussionen om det "sunkiga" japanska numret i föreställningen gav en intressant inblick i hur politiskt korrekta människor fungerar. Kalle Lind framförde lite försiktigt tanken att numret kanske inte enbart är fördomsfullt mot japaner, utan att det faktiskt i minst lika hög grad driver med den tidens fördomar mot japaner. Detta verkade vara ett helt nytt och revolutionerande sätt att se på saken för Lisa Wetterberg. Tänka sig. Två tankar i huvudet samtidigt. Utan hjälp av någon app. För oss som tillhör en något äldre generation har ju detta varit fullkomligt självklart hela tiden.

Senaste avsnittet 'Om rysk musik'. Med en expert som presenteras som kunnig om sovjetisk 70-talspop viket då är ämnet för dagen.

12 minuter in i avsnittet nu och Kalle har börjat med en lång monolog om Carl Gerhards Moskvaresa och följande kupletter. Känns bekant. För att sen slänga in "Kalinka" varpå experten säger ja alltså jag är ju kunnig om sovjetisk 70-talspop. Kalle: Ja Kalinka känner väl jag och de flesta andra till från Hasse och Tage...

Gillar podden och Kalle men ibland blir det nästan parodiskt förutsägbart. Nåja, jag ska lyssna klart på avsnittet, det kanske tar sig.

Ingen japan hade heller tagit åt sig. T ex fanns en debatt i väst om att Lost in Translation (filmen) skulle vara ”rasistisk” då japanernas repliker inte översattes och textades. Då jag själv var vänsterbliven vid tidpunkten tog jag upp ämnet med japanska vänner. Ingen höll med. Istället var deras - fullt logiska - slutsats: det är för att man ska ha samma utgångspunkt som Johansson och Murray (som ju inte förstod japanska och därför kände sig bortkomna).

Den här Lisa Wetterberg var ingen vidare bra gäst heller. Mycket trams och plötsliga infall. Och det kändes som ett evighetslångt avsnitt.

Det talades ju bara om det som gästen var specialiserad på under några minuter mot slutet. I övrigt verkade han ganska motvillig och närmast aggressivt okunnig om det som faktiskt avhandlades. Inte något av de bättre programmen. Och jag som tyckte att Snedtänkt hade börjat ta sig lite igen efter en lång downperiod.

En del program är dja bra. En del bara dravel

Säg inte annat. Man vet ju att Kalle har sina husgudar, men den här gången var hans fixering vid alla selektiva diktaturkritikers urmoder Karl Gerhard ännu mer irriterande än annars.

Jag som hade hoppats på att den fantastiske estniske sångaren Georg Ots äntligen skulle presenteras för svenska lyssnare. Eller att Kalle skulle ge en koncis presentation av 70- och 80-talets ryska rockmusik, med namn som DDT, Akvarium och Kino. Och att den beundransvärde dissidenten och rockskribenten Artemij Troitskij (Artemy Troitsky, Артемий Троицкий) åtminstone skulle nämnas vid namn.

https://en.wikipedia.org/wiki/Georg_Ots
https://en.wikipedia.org/wiki/Rock_music_in_Russia
https://en.wikipedia.org/wiki/Artemy_Troitsky

Jag har luftat min frustration över avsnittet även i denna tråd på Skalman.

Sovjetrysk populärmusik
https://forum.skalman.nu/viewtopic.php?f=78&t=47719

Alla Pugatjova är ju en festlig figur och Vladimir Vysotskij var en gigant, men de har säkerligen redan tagits upp i en och annan podd.

Avsnittet om rysk musik var kanske det sämsta Kalle Lind har gjort. Jag gillar ju Snedtänkt annars, men den här gången fanns inte mycket att glädjas åt. Varför bjuda in en expert på rysk sjuttiotalspop när Lind sen knappt låter experten ifråga prata om just rysk sjuttiotalspop?

Jag hade också gärna lyssnat till Georg Ots under programmet. Eftersom Lind alltid är sugen på att droppa olika namn, i synnerhet svenska, hade han ju kunnat spela sången En natt i Moskva. Först med t.ex. Ots på ryska,

https://www.youtube.com/watch?v=7F1Gk7P2PT0 (studioinspelning)
https://www.youtube.com/watch?v=L-yFy3Lqezo (live)

där studioinspelningen finns med på en (endast digital?) samling som heter Collection of Soviet Pop Songs, Vol.3. Efter att ha spelat Ots hade han ju kunnat nämna att ordlösa versioner av låten har spelats in av Arne Lamberth och Jan Johansson. Med text på svenska finns ju sången dessutom inspelad med (norrmannen) Jan Høiland, (finländskan) Arja Saijonmaa, Vikingarna, Anne-Lie Rydé, Berth Idoffs, m.fl.

En gammal rysk folksång, som med text på engelska heter The Carnival Is Over, har spelats in av The Seekers, Boney M och Nick Cave. På svenska spelade Marianne Kock in den under namnet Farväl, lilla vän och i Ruth's Fyras version fick den heta Vilken fröjd och vilken smärta. Melodin har även förekommit i teveserien The Twilight Zone.

Från 70- och 80-talets ryska rockmusik skulle jag vilja lägga till Va-Bank (Ва-БанкЪ), som gav ut sin debutskiva på ett finländskt skivbolag, och som kunde höras på svensk radio på 80-talet (om än inte ofta).

Misstänker att Linds inbjudne expert på rysk sjuttiotalspop var rejält besviken efteråt.

Låter som classic Kalle Lind. Det är därför jag inte lyssnar längre. Det känns mest obekvämt när det är folk som kan områden utanför Linds radar, i alla fall om de inte tillhör hans bekantskapskrets eller företräder nån sorts "allmänt kult"-grej som David Nessle.

Lind är så kåt på att prata att han tar kommandot och styr in det på sina egna intresseområden. Och om han inte har nåt alls hakar han upp sig på andras felsägningar, eller gör "komiska" utvikningar om första bästa detalj i den fakta andra kommer med som skulle kunna vara lustig.

Är det bara jag eller har Kalles lite smådryga översittaraura bara blivit värre med tiden? Ständigt denna sarkastiska fittighet som lurar bakom varje kommentar eller betraktelse när gästen säger något. Att fler gäster inte surnar till är ett mysterium för mig.

Du är inte ensam.

Jag tror det beror på att han proddar podden själv och inte sitter med andra kollegor och chefer på radiohuset. Det blir en form av skyddad verkstad för hans del. Hans närmsta chef borde ha ett snack med Kalle, men antagligen vågar denne inte det då Lind gått spikrakt uppåt från tredje klassens komiker och bifigur i ett eftermiddagsprogram i P3 till erkänd författare och populärkulturorakel som ”alla” känner till.

Han omger sig ofta med likasinnade i sin podd dessutom; smådryga, politiskt korrekta mediamänniskor. När någon gäst går utanför denna mall passar Kalle på att visa sin mest osympatiska sida.