Snedtänkt blir bara mer och mer bisarrt. På sistone mest befolkat av märkliga kvinnor, alltför ofta från Skåne, och alltför ofta oförmögna att föra seriösa resonemang och inte gå ner sig i känslor. Samtidigt känns det som att podden är symptomatisk för hur Sverige är i dag. Den märkliga känsla man får när man besöker landet, är lite densamma som man får när man lyssnar på ängsliga Kalle och hans gäster.
Ett axplock som förklarar vad jag syftar på.
Rita Hovne Dahlberg (som för övrigt verkar vara gift med en 61-åring så hon kanske har skäl att vara grinig) börjar tämligen omgående gnälla om att hon är i minoritet och att det är mest "penisbärare" som får komma tillbaka till programmet. Kalle blir såklart defensiv och börjar försvara sig med namn som hon glömt och lovar också att andra är på g. Sedan ska de tala om Maria Gripe, och då känner sig Kalle nödsakad att säga att trots att det är ett kvinnligt berättarjag, så kände han sig aldrig utestängd från berättelsen. Det är alltså samma Kalle som under en längre tid tvekade att göra en podd om Ture Sventon, för att han tyckte det "osade pojkrum" Han verkade då bli förvånad när kvinnor skrev till honom efteråt att de gillade Sventon.
Avsnittet om julkalendrar bjöd på en bimboartad ung tjej som hela tiden skrek om "guldkorn" och var allmänt uppspelt och hade ett erbarmligt språk.Hon hade inga insikter i ämnet heller, trots ett antal intervjuer med inblandade. Eller som Kalle uttryckte det "som klippt och skuren för den här podden"
Tjejen som pratade om svensk 70-talsfilm kändes ungefär likadan, men hon var i alla fall inte skånska.
Kajsa Bergström som pratade om det tämligen hopplösa ämnet Kulla-Gulla och hade inte mycket att tillföra där heller. I det avsnittet som i många andra ältar Kalle den, enligt honom, artificiella skillnaden mellan finkultur och fulkultur.
Buskisavsnittet blev kul för att Kalle nog inte hade förväntat sig att gästen skulle kunna så lite, fast hon hade sett buskis hela sitt liv. Det var iofs uppfriskande att hon inte hade ett enda PK-ben i sig.
Ulf Malmros var en oväntat trevlig gäst som verkade ha mycket att berätta om olika saker. Synd att han hade fått ett så meningslöst ämne på sin lott. Så fort de pratade om något annat så var det oupphörligen intressant, inte minst interiörerna från TV 3.
Trampe som blev rädd när de citerade raden "var har du spriten surfitta" var tillbaka och var nu orolig för att han hade sagt "knullning" och "hängkuk". Även om de försöker låta ironiska när de fäller dessa oroliga kommentarer, så kommer de alltför ofta för att inte dölja en verklig oro.
Finns det då inga verkliga guldkorn? Jovisst, och självklart måste Kalle be om ursäkt för det också. När den intelligenta, kunniga och humoristiska Dan Korn är gäst (pun intended) börjar Kalle med att säga att nu är det "som radio var förr. Två män med skägg." Dan Korn parerar det lika elegant som han svarar på frågan om begreppet stenkakor. Det ironiska är att det är en gäst som Kalle uppenbarligen trivs med, men det är som att han känner att han borde skämmas för det.
När Kalle för en gångs skulle har en gäst som har något att komma med inom många fält, så måste först hans kön ursäktas.
Det kanske är så enkelt som att Sverige är så här nu. I varje fall den förment bildade, och politiskt korrekta delen av Sverige. Jag såg en svensk TV-tablå som nämnde varje gång en film hade klarat Bechdeltestet. Jag vet inte om man ska skratta eller gråta. De jag berättade det för utomlands, valde det förstnämnda.