Snedtänkt med Kalle Lind - Podden som pratar om det inga andra poddar pratar om

Skärpning, Kalle, är väl en rimligare slutsats.

Skulle önska att han kunde vara lite mer lyhörd ibland.

Kanske sämsta avsnittet hittills av Snedtänkt, det om superhjältarnas barndom. Man kunde ju tro att Nessle själv gått i – just det – barndom; maken till att snacka skit, skratta åt sina egna skämt och allmänt bara ta för sig av kakan har sällan hörts i podden tidigare. Kalle modererade inte samtalet alls.

Ämnet i sig är verkligen barnsligt för den delen.

Ja du. Det där med fritt tankeflöde. Tänk dig själv att du skulle samtala med någon under en timme och detta samtal ska anses vara intressant för alla att lyssna på. Snacka med vem du vill en timme och ni börjar med den varma sommaren för att efter en timme sluta med att snacka om priset på mjölk. KL måste ju ändå någonstans ha en linje. Ofta följer han han tidslinje med div utvikningar från denna. Någon struktur och tanke måste det vara annars skulle alla avsnitt bara vara bluddriga fyllepart om gamla minnen.

Med det sagt. Å andra sidan att gå in i en konversation med syftet att driva igenom sin eller sina egna teser till varje pris. Speciellt under förespegling för gästen att (om fallet nu är så, vet inte vad KL berättar vad det är för premisser det handlar om) att det kommer vara ett fritt flöde, samtal om olika minnen, företeelser, händelser osv klart som tusan att det då kan låsa sig.

Ibland skiter det sig i podden, ibland är det kanon. Bättre det än jämntjockt hållamedkonsensus inget händer tycker i alla fall jag.

p.s ang att KL driver teser och ska få igenom till vilket pris som helst. Lyssna på : Subkulturen Göteborg. Där ger sig inte KL.

Ok, det kan jag hålla med om.

För övrigt se mitt svar till Oliveira ovan.

Kalle försökte i alla fall när Nessle tog över KL roll. "Tar du min roll nu" sa KL. Varpå Nessle sa, ja ja men skratta lite nu (underförstått åt det jag säger) så blir det bra.

Nessle är makalös. Det handlar det om hatkärlek.

Ibland känns det som Kalle Lind njuter lite väl mycket av sig själv och att han kan börja rabbla information om ett visst namn gästen nämner i förbifarten. Han drar sig inte för att avbryta en gäst mitt i en mening för att visa att han minsann kan massa information om den eller den personen

De lite äldre gäster som "var med då det begav sig" (dvs de droppade namnen) tycks sällan
speciellt imponerade av Linds encyklopediska uppräkningar. Jag uppfattar honom för ofta som dryg och inte så värst lyssnande. Det viktigaste tycks ofta få vara att prata själv och imponera med att räkna upp fakta. Även om det sker genom att avbryta någon

Själv undrar jag lite vad Linds "grej" egentligen går ut på. Lära sig Myggans nöjeslexikon utantill? Kunna "allt möjligt" om svensk nöjeshistoria utantill men utan ämnesdjup?

Jack of all trades, master of none

Som di dära amerikanerna säger. Finns många som är framgångsrika tack vare eller trots det. Beror lite på hur man ser det.

KL har funnits sin nisch. Bubbla med humoristisk ton om främst svensk äldre nöjes - och kulturhistoria. Hade det varit djup i ett specifikt ämne som tilltalade KL hade han väl begravt sig i det. Kanske doktorerat i något lämpligt ämne.

Vet inte om jag förstår ditt svar. Du pratar mest runt runt, och säger lite emot dig själv också. En struktur och en tanke är inte samma sak som att hamra in en tes. Kalle är helt enkelt inte tillräckligt nyfiken på sina gäster. Fast det som irriterar mest är just när han ska driva någon tes där han ska försöka få skräpkultur att framstå som finkultur, även om kreatören själv inte är intresserad av att bli infångad i ett sådant fack, eller den tramsiga feminismen, som med Lill Thorén.

I morgon är det tydligen Jeja Sundström om henne själv och Stefan Demert. Undrar om det spelades in, innan han dog.

Själv hävdar han ju att hela hans liv som vuxen har gått ut på att försöka förstå vad det egentligen var han var med om som barn. Ja, kanske inte vad han var med om personligen, men som han matades med i radio och tv. Det mesta av det han har engagerat sig i handlar dock om sådant som utspelades långt innan han var född.

Hans programförklaring skulle passa bättre på mig, som är betydligt äldre än Lind, och som faktiskt såg och hörde mycket av det där när det var nytt. Det var ju också så att mycket av det äldre materialet var sådant som fortfarande ansågs vara aktuellt på sextiotalet och det tidiga sjuttiotalet. Då spelades ännu Karl-Gerhard och Ernst Rolf i radion, liksom Knäppuppnummer och schlagers från fyrtio- och femtiotal - och inte i specialprogram, utan som inslag i radions vanliga melodiradioskval.

Det är ju en genre i sig, det där, att leta fram gamla grejor som framstår som fullkomligt asbisarra i dag och peka på dem och säga: "Vad dumma och löjliga folk var förr i tiden. Inte kloka och sofistikerade som vi". Det handlar om att plocka lågt hängande frukt och få maximal utdelning av komiska poänger med liten ansträngning. Med det sagt så tycker jag ändå att Kalle Lind sköter det på ett snyggt sätt för det mesta. Det är ju trots allt få saker som han förvränger eller får helt om bakfoten.

Nessle var som ett sockerrusigt barn. Han brukar balansera på gränsen i de vanliga programmen, men inför publik blev han för uppspelt och gick över den.

Dock fortfarande bättre än avsnitten med kvinnliga forskare under 30. Jag gör försök ibland för att utmana mina fördomar men klarar sällan mer än 2 minuter innan jag stänger av.

Avsnittet om Stefan & Jeja var väl rätt trevligt? Jeja och Kalle verkade vara på samma våglängd. Hon var nog imponerad av hur påläst Kalle var.

Klart det finns grader i helvetet. Och längst ner på skalan återfinns de poddar med kvinnliga ”forskare” under 30, som du mycket riktigt påpekar.