Jag får hela tiden för mig att det var bättre förr, varför?

Utanförskapsområden fanns inte av det enkla skälet att det fanns jobb och bostäder åt alla som ville ta del av samhället.

Jag är absolut inte nostalgisk över Skärholmen, en orgie i betong, där väldigt få kan trivas.

Och lönerna blir inte högre för många grupper.

Jo det var mycket bättre förr..visst fanns det inget internet men allt annat va bättre..Sverige var tryggt att leva i

Drabbas också av en slags nostalgi över något jag aldrig upplevt. New York under 20-30 -talet samt den progressiva eran under kalla kriget, 60-70, måste ha varit rätt häftigt.

Jag kan relatera till känslan.

En lösning för dig kan vara att balansera med ett aktivt intresse för framtida utvecklingar. Förvisso kan jag inte säga säkert att det fungerade för mig, men jag har mindre problem med bakåtlängtan (för mig främst 60-70 samt tidigt 90-tal) sedan jag på ett mer konkret och realistiskt plan började intressera mig för min omvärld och vad som händer där och vart det leder.

Känslan är inte fel i sig. Du verkar vara en klok människa och inte någon hyperkonservativ tråkmåns så för all del, betrakta inte din känsla som ett fel utan följ den och se vad den har att säga.

Jag längtar numera ibland tillbaka till den tid då jag så intensivt längtade tillbaka Men den känslan är faktiskt egentligen kvar bara att den har blivit friare och kan förstå allt som är sant och gott, inte bara sådant som är inramat i en nostalgisk scen. Det kan numera lika gärna vara en låt som kom för tre år sedan, en skön grej nån just sade eller ett bra foruminlägg som serverar den där kicken av helighet.

Vi hade betydligt färre oproduktiva hittepåsysslor inom diverse obehövd administration eller totalt meningslösa utredningar.

Tänka alla dessa konsulter/konsultföretag mm vars leverbröd är göra "JOBB?" åt det offantliga, de har inga riktiga jobb utan lever på rundgång av andras skattegryn. Har detta gjort vi fått färre kostnader för det offantliga? Nä tvärt om sämre och dyrare som vid alla kända priovatiseringar där man rear ut russinen för en spottstyver behåller de kostsamma aldrig lönsamma ruttna äpplena i korgen.

En del grejor var bättre förr andra var sämre samtidigt ifrågasätter jag meningen med livet och vad som är livskvalité där dagens samhälle pekar på antal hammarslag i ett granitblock som framgång eller ett långt liv?
Fånigt anse rikedom är att ha ett hammarslag i ett granitblock mer än grannen har i sitt granitblock
Hellre ett kort riktigt liv än ett långt tråkigt, vad är det som säger lång livstid är det samma som livskvalité? Inte ett enda dugg vad jag känner till.

Många drömmer om forna dagar t ex Moderaternas våta dröm är den viktorianska eran med slavar och stöld av andras tillgångar var för deras art (de mest lämpade)

Om det var färre inkomstgenererande oproduktiva sysslor förr i tiden så borde det bero på att beslutsfattarna inte har uppgraderat sig med utvecklingen. Samtidigt finns det produktiva sysslor som inte är inkomstgenererande. Förr i tiden fanns det mycket färre människor, nu finns det fler människor med mycket bättre förutsättningar att vara effektiva.

Jag håller med om att ett riktigt liv är att föredra. Ett liv utan sanningen är inte värt att leva. Men livskvalitet är ju även trygghet.

Alla behöver ju inte vara likadan. Alla behöver ju inte göra på samma sätt. Det finns mera möjligheter nuförtiden att vara indivuell.

Det var bättre förr på många sätt. Visst, man hade inte så mycket prylar som nu och visst skulle det vara svårt att leva utan internet idag, men ändå tycker jag det var bättre på 1970-talet och 1980-talet.

Det var en känsla av sammanhållning som vi inte har idag, när folk sitter med sina mobiler. På den tiden såg alla samma TV-program och man hade samma referensramar. Folk var inte heller så blasé på allt, utan man blev glad för det lilla. Idag har alla sett allt, hört allt och varit över allt.

På 1970-talet var Sverige verkligen ett av världens rikaste länder och ett land som andra länder avundades. Idag är vi mest kända för vår fanatiska invandringspolitik.

Egentligen är det viktiga för en människa inte hur bra man har det utan hur bra man upplever att man har det. Att det verkligen är så här kan man ju se på till exempel statistiken för mental ohälsa som har ökat med 300% på de senaste 25 åren.

Hammarslag, granitblock, meningen med livet ?

Vad menar du ?

Han menar att han är så lat så att han tycker att det är bättre att vara död än att jobba men inte för blyg för att låta någon annan göra jobbet åt han.

Och jag menar att jag är hellre död än gör det.

Han var så lat att han inte ens orkade förklara sig.

Men vad har det här att göra med att det var bättre förr ?

Jag tror att det är vanligt identitetssökande som man brukar ägna sig åt i ungdomen. De flesta har någon sorts känsla av att "jag passar inte in här" "det är inte här jag borde vara". Sen hanterar man var man får för sig att man istället borde vara på lite olika sätt.

Men så kände ungdomar även på den tiden du idealiserar:https://www.youtube.com/watch?v=YURWGMP5vms

Bättre eller sämre det är en fråga om att definiera bättre, och då kan man glida in på att prata om livskvalitet. Det är också ett propagerande för att korta liv är bättre än långa liv. Långa liv är bara lidande. Får se när dom går till val på den politiken.