Jag får hela tiden för mig att det var bättre förr, varför?

En del beror nog på att man va barn/tonåring då. Livet va mycket enklare. Man lekte med sina vänner, gick till småskolan osv.
Sen började allvaret. Man skulle utbilda sig, skaffa jobb, hus/lägenhet, familj. Stress stress och åter stress.

Men det är inte hela sanningen.
Mina föräldrar håller faktiskt med om att det va bättre förr när jag va barn på 80 & 90 talet.
Vi umgicks mer med vänner och släktingar. Minns att vi åkte på resor med mina kusiner ett flertal tillfällen, och vi hade skitkul tillsammans.
När man tänker tillbaka på det så höll man i gång nästan hela tiden med ngt.
I dag sitter man mest still. Ständigt uppkopplad så man kan jobba och hänga med i vad som händer i den stora världen.
Nu har man alla moderniteter som man kan tänka sig. Saker man bara kunde drömma om när man va barn.
Inte gör det en lyckligare för det. Eller?

Film och musiken kan jag hålla med om som många säger, va bättre förr. Även tv spelen.
Visst man hade inte så många tv kanaler att kolla på som barn, men det man såg va fan mycket bättre än det skit som visas på tv i dag.
Det enda man kan se på är sporten och en och annan tv serie. Resten är rent av hundskit.

Spontant tänker jag som så att den stressen vi har i dag är anledningen till varför så många tänker tillbaka på hur det va för bara 20-30 år sen.
Samtidigt va det en exceptionellt bra tid för många av oss, men längre tillbaka i tiden såg världen betydligt värre ut än den vi har i dag.
Sånt där går lite upp och ned.
Vem vet hur världen kommer forma sig om 30 år. Kanske kommer dagens barn ha det lika bra som du och jag hade det när vi växte upp på 70, 80 och 90 talet.

Fast visst, jag går ofta och tänker på minnen från den bästa tiden i mitt liv som barn.
Kanske är man fortfarande ett barn innerst inne som ännu inte är redo att bli helt vuxen.

Tanken att det var bättre förr grundar sig på att människan är ett vanedjur och således inte tycker om förändring. En annan förklaring kan vara det MuscleShark antydde, nämligen att allting blir jobbigare då man är vuxen och tvingas ta ansvar.

Standarden var bättre då, sämre nu! Du är påverkad av propagandan och har fel på den här punkten. "Bättre nu" är en myt bland annat pga användandet av KPI, det ljugs om hur stor inflationen faktiskt är.

Dessutom var läget beträffande de mänskliga rättigheterna i Sverige bättre på 80-talet än idag pga värdegrundsfascismen och pk-diktaturen som på den tiden , nyss, inte existerade eller var kraftlös.

Tekniken var bara primitivare rent knappt jämfört med idag och med mer avancerad teknik har övervakningssamhället blivit mycket sofistikerat. Den svenska staten håller ett öga på dig, ska du veta! och den har ombud att ta till om den vill - våldsvänstern.


1. Svensken mår givetvis inte bra av att leva i diktaturen och i mångkulturen.

2. Ja, det var ett paradis förr. Själv var jag 15 år på 80-talets slut så jag vet mycket väl vad jag talar om.

Jag tror att många resonerar såhär, och inte nödvändigtvis bara om samhället. Varför? Jag vet inte, men min teori bottnar i att det har med "Att vilja ha det man inte kan få"-psykologin.

Jag minns för några årsedan när jag hängde runt på forum och imgboards mycket, främst 4chan. Jag kände mig på något sätt så "efter" allting. Memes hade hållt på i flera år långt innan mig, och jag föredrog oftast de gamla, mer okända memesen. Varför? Dels va de ju häftigt å veta massa saker, så folk tror att man är "oldfag" som det så fint kallas där. Men ändå, nya memes var mer aktuella och därmed ofta roligare.

Kan applicera samma grej inom datorvärlden i helhet, jag hade offrat mitt liv å själv för att vara tonåring i internetuppbyggnadens stadie på 70-80 talet.

Nu kanske detta skenade en aning från första posten. Hur som helst, andra påpekat i posten så ljuger vänstermedia jäkligt mycket om hur Sverige och Sveriges befolkning mår. Ena dagen läser man en artikel om att Sverige är det bästa landet för folk att växa upp i, nästa dag läser man om gängskjutningar i våra tre stora städer. Svenskarna är vilsna, mycket vilsna. En stark ledare hade behövts.

På sätt och vis var det, då tänker jag att man fortfarande kunde vara nyskapande, fanns mycket kvar som människan inte tidigare gjort eller varit med om. Man kunde som människa förundras, känna en entusiasm.

Nu är det istället så mycket som har hänt, som finns och som människan varit med om, vi lever i en tid av inte så mycket nyskapande men mycket återanvändning från tidigare tider. Kan vara det som gör en mer och mer nostalgisk, och i andra hand uttråkad av samtiden.

Området som det fortfarande finns nytt att upptäcka är vetenskapen. Mode, konst, litteratur etc. allt är en fråga om återanvändning av tidigare idéer, alla mästare och mästerverk finns kvar i det förgångna.

Wow, vilket perspektiv! Du satte väldigt bra ord på mina abstrakta tankar

Medierapporteringen var inte bättre innan internet, men då kunde man vara lyckligt ovetande om vad som sker i när och fjärran.

Det gick inte att studera genom internetbaserade kurser eller "umgås" med folk genom att visa vilken lyckad människa man är och ha 500 vänner som man kan chatta med på datorn eller i mobilen.

Bodde man i en liten skitstad med udda intressen så hade man inga likasinnade att diskutera med, nu kan man hitta massor mer människor på internet med samma intressen.

Tänk vad roligt det var att umgås i fysisk form förr. Alternativet var att sitta hemma och uggla ensam eller med kärringen, som alla hade innan VHS- och internetporren. Då bjöd man sina nära och kära till fest, eller för den delen den nyinflyttade grannen eller sina arbetskamrater. Vänskapen förr mellan allt och alla existerar inte idag i det fejksociala digitala samhället.

Men man kan välja att leva som förr. Själv läser jag hellre om vad som intresserar mig i fysiska böcker än på internet då jag lever mig in i en bok bättre än i en dator eller platta. Tränar jag så springer jag i skogen med mina enkla träningsskor, jag behöver inte vara nån 2000-talsfjollmänisska med pulsklocka eller satellitlogg att lägga ut i sociala medier, dock använder jag stoppur i mobilen men håller tiden för mig själv förutom om jag kommer in på ämnet träning i något samtal.

Bekräftelsebehovet var inte lika stort förr, kanske hade det med jantelagen att göra, och att man inte exponerades för folk som man inte kände. Jag märker att många födda på 60-talet eller tidigare lägger ner mycket tid och pengar på att huset ska vara snyggt utåt och att det ska vara fina bilar, men de kan vara jättesnåla med annat bara för att det inte syns utåt. Jämför med 80-talister och yngre (shit de äldsta 80-talisterna har hunnit bli 37 år, vad tiden går!), som kan lägga 20 000 kr på en dator som bara de själva har glädje av och väljer att bo i lägenhet för de inte orkar med trädgårdsarbete eller fasadmålning, och för ekonomins och bekvämlighetens skull kör en enkel men fungerande bil som inte fångar blickar. Så bekräftelsebehov fanns nog mer förr i form av hem och bil, men många som är 50+ idag är väldigt lågutbildade och dåligt allmänbildade och lata utanför pengar och materiell status, så bekräftelsebehovet i att bevisa sin karaktär är inte lika stort hos dagens 50+ som dagens 25-åringar där alla ska vara unika och leva ut sina drömmar. Det är ett intressant perspektiv på livet, själv är jag introvert dock inte blyg med mina tankar om livet, om någon är intresserade kan jag gärna diskutera livet vilket är mer intressant än att diskutera huslån eller statusbilar.

En anledning till att det var bättre förr är att man kan plocka russinen ur kakan i sitt nostalgiska sinne. Klart att nutiden inte kan vinna då.

Man plockar musiken från 80-talet, filmerna från 90-talet, tvspelen från den tiden man var 10 år, festkulturen från tidigt 2000-tal, arkitekturen från 1905 och de tre bästa sommarna man kommer ihåg. Men om du hoppar in i någon av de tidperioderna, har du fortfarande bara en av sakerna.

Inte en jävel lyssnade på 80tals musik år 1995 samtidigt som de spelade super nintendo och det var varmt som sommaren 2002. Men i ens hjärna kan det lätt smälta samman till en utopia.

Tycker med det var bättre förr men har hört att det är för att man oftast bara minns bra saker och tror därför det var bättre förr.