Jag får hela tiden för mig att det var bättre förr, varför?

Jag är ung och var inte med då, vad jag pratar om var när jag gick i mellanstadiet för snart 10 år sedan. Då höll det på att bli vanligt i den åldern (mig veterligen, för jag minns tydligt att det var flera i min klass som inte hade någon mobiltelefon).
Sen att de kom och blev populära under 90-talet är jag väl medveten om. Pratar mest utifrån eget perspektiv.

Jo, nog är det väl så att oavsett hur gammal man är, när man än är född, så kommer man se tillbaka och alltid tycka att det var bättre förr. Mor min berättade en gång när vi diskuterade saken att hon tyckte 1940-50-talet verkade charmigt (hon är 60-talist), så ja.

Oron under kalla kriget hade jag med i mitt första inlägg, men samtidigt så är jag så patetisk att jag (med mitt intresse för militär och historia) idag känner att jag gärna skulle vilja ha varit med och följt det hela. Såhär i efterhand är det ju dock väldigt enkelt att säga så, för nu vet man ju hur det gick. När det var som mest spänt var det nog inte lika kul.

Ibland när man såg många Viggen flyga på himlen tänkte man: "Kommer tredje världskriget nu?". Så kändes det ibland på den tiden för mig.

Det låter onekligen lite otäckt, men hände det så ofta?

Jag har hört att vi hade ett bättre försvar förr, riktigt starkt till och med. Iallafall inom flygvapnet, stämmer det? Det har ju de senaste 10 åren rustats ner rejält, tyvärr.

Jag tycker att alla någon gång under nittiotalet hade en bra tid trotts det var under den tiden som jobben försvann i alla statliga företag tidigare så var det så att fick du jobb på TELEVERKET ELLER INOM VATTENFALL ELLER POSTEN SÅ VAR DET KLASSISKA ATT JOBBET VAR FÖR EVIGT självklart tryggt.

Tv serien Svensson Svensson var en bra parodi.

Sen så hände det otroliga händelser Mattis Flink mördade fler folk än vad vi trodde var möjligt 7 stycken med ett vapen som vi andra äldre hade haft i lumpen men ett vapen som alltid lämnade luckan/ regementet dom sköt folk poliser efter ett sketetet rån(maleksader) på en bank mitt ute i Östergötland Jackie Arklöv var det många som ville lyncha.

Men för dom som växte upp då tyckte säkert att det var tryggt att vara liten dom är mellan 30- 37 år i dag vi hade inga pedofiler på dagis och dom flesta medelsvensson ägde villor vi slapp att låsa dörras och Araber var ett folk som bodde i den stora sandlådan. Kom kom aldrig hit , varför?

Det fanns Nazzar men dom var väldigt få jag minns ett massmöte i Trollhättnan vi vuxna skrattade bara. Folk hade råd med att låna på husen och köpa möbler och fina bilar när man fick ungar så var det bara nya vagnar som gällde och nya bilstolar. Man började med privat pensions sparande och jag jobbade på fabrik en bil kostade 107 000. Jag ensam tjänade 200 000 kr om året på golvet min tjej jobbade som lärare och fick 145 000 på 75 %

På den tiden så hade pappor en föräldramånad och det var inget snack om vem som skulle vara hemma och passa barnen.
Jag minns att vi hade många strömavbrott men det gjorde ingenting och när gäller TV vi hade bara 1 an svt 2 och fyran. Jag hade gjort mitt tredje repmöte och fick ett brev som i princip gick ut på att försvaret skulle läggas ner och inga mer repmöten var aktuella. Det skrämde mig jag hade växt upp med det kalla kriget.

Början på 90 talet var en riktigt bra tid bara du inte fuskade med den skyhöga skatten jag minns jobbade man stora helg dagar så hade vi lätt 60% i skatt sen hade vi skatt på allt vi Köpte Jag minns att det var super tajt att vi gjorde som Norge och sket i EU jag röstade dock som vanligt med (m) jag jobbade på golvet men ville ha mindre i skatt.

Sen var borgarna bra på att övertala oss om att står vi utan för så kan vi inte konkurrera.

Det som var kul på tv var Lorry .... Jag kan nästan dött av fri vilja 2005 vi hade redan den bästa av tider.

Det hände mycket oftare än nu att jag såg stridsflygplan på den tiden.

Det var mycket bättre försvar förr. Inte så att Sverige hade haft någon realistisk chans vid ett större sovjetiskt anfall ändå, men det hade kanske gått att försvara sig ett litet tag. Idag finns nästan inget försvar alls.

Visst var det bättre förr, varje decenium hade väl sin charm.
Är man fattig gör det nog detsamma när man lever, det blir inte charmigare för det.
Men jag tycker nog bästa tiden verkar ha varit 1965-75 ungefär.
Bostadsbristen (jo, den fanns då också) började lösas.
Folk började få råd att skaffa bil
De flesta fick det avsevärt mycket bättre under dom åren.

Jag vill ha en tidsmaskin. (Nej, jag vill inte åka framåt)

https://www.youtube.com/watch?v=L6rD1gyFFmA

Bra sammanfattning den stämmer på det stora hela folk tjänade pengar och alla var glada fram tills för 15 år sedan.

Jag var var sosse och var nöjd med skolminister P kanske inte den skarpaste verktyget i lådan men han ville inte importera arbetskraft Göran Persson jag saknar dig .

Sen kom Fredrik Svekfeldt och helt ur det blå ville han importera ALLA som slängt passet från Arabländerna ett folk som ingen ville ta emot tidigare? Resten är faktiskt historia Fredrik fyllde nyligen 50 år men han har dragit och vågar inte ta ansvar för något som han beslutade på en tim på den tiden skulle han vetat omfattningen av flykting strömmen så skulle han nog gjort annorlunda?

Jag har hört att Säpo fortfarande skyddar honom trotts att det ät 10 mån sen han sprang och gömde sig det är inte orimligt att han behöver skydd i flera år framöver. Tyvärr

Ja Viggenplanen dånade som fan i luften förr, speciellt på 80-talet. Ibland korsade de ljudvallen också och då kom en fruktansvärd smäll som närmast kan liknas vid detonationen av en atombomb. Många gånger var jag livrädd då man var medveten om hela tiden att ryssen var ett hot. Ja vi hade ett starkare försvar då, kan knappt ens jämföras med det vi har idag, och vi hade ju allmän värnplikt (alla var tvungna att göra militärtjänst om man inte hade någon allvarlig sjukdom/skada). Men det försvar vi hade hade ändå inte kunnat stå emot en rysk invasion.

Vad som är "bra" respektive "dåligt" är ju iofs ganska subjektiva koncept, men:
Det var naturligtvis bättre förr!

Skämt åsido, det rådde definitivt en helt annan samhällsanda. Det råder det ingen tvekan om, vågar jag påstå.
Efter 2:a VK så förbättrades ju levnadsstandarden något enormt, helt utan motstycke i mänsklighetens historia, vågar jag också påstå!
Varje generation som föddes fick det avsevärt bättre än föregående; högre löner, kortare arbetsveckor, längre semester, rymligare bostäder, osv, osv.
Detta gav naturligtvis upphov till en väldig framtidstro, och allmänt positiva "vibbar" i samhället.

Men, i slutet på 80- och början på 90-talet, så började allt detta förändras.
Man började prata om att kommande generationer skulle få det sämre än sina föräldrar, något som inte hänt på ett över halvt århundrade.
"Folkhemmet" började monteras ned, statliga företag och institutioner privatiserades eller monterades ned, akutmottagningar och BB-avdelningar på sjukhus stängdes och det sociala skyddsnätet glesnade.
Och självklart har det påverkat samhällsandan.
Kan man inte få stöd och trygghet från samhället, så måste man ordna det på egen hand. Och då gäller det att ta för sig, när man kan och så mycket man kan.
Jag vill bestämt påstå att vi lever i ett kallare, mörkare och hårdare samhälle nu.

Det är lätt att avfärda så'na här tankar med att man alltid ser det förflutna (eller sin barndom, eller vad det nu månde vara) i ett rosenrött skimmer.
Och visst, allt är naturligtvis inte sämre nu, och allt var inte bättre förr.
Att samhällsandan däremot förändrats till det sämre, det vidhåller jag som ett objektiv faktum.

Tja, i det stora hela så är det nog så att saker egentligen förblir dom samma.

Med skillnaden att många problem man hade förr i tiden (vi håller oss till 1900-talet), dom har vi inte nu. T.ex. mycket teknisk utveckling inom sjukvården och massa saker som blivit bättre. Det ironiska är att alla dessa problem som vi löst, det ena efter det andra. Så har nya problem tillkommit, så egentligen har vi nog lika mycket problem idag precis som tidigare, den totala summan är den samma mer eller mindre, vi har bara andra typer av problem.

Typ "var tid har sina problem", vilket är lite märkligt för egentligen borde ju saker som helhet bli bättre och att man kommer så pass långt att dom problem man har är ganska små och saker över lag är så pass bra att man når målet. Men antagligen är det största kvarvarande problemet, vi människor själva.

I Sverige så tror jag i alla fall att dom flesta (även några riktigt gamla personer jag pratat med) verkar tycka 60,70 och 80-talet var den bästa tiden. Även om det fanns problem, jag känner också så. Det var liksom lagom på något vis, det mesta var hanterbart.

-------------------------

Kan skriva mer mer orkar inte just nu, en uppmaning till er som läser tråden !

Sluta säga "det var bättre förr", säg istället "vissa saker var bättre förr".

Jag är själv tidig 70-talist, och i mitt tycke har Sverige aldrig varit ett bra land under min livstid. Följaktligen har jag emigrerat, och längtar aldrig tillbaka. Svenskarna är ett urbota ensidigt socialistfolk, men många inser inte det.

Den, som anser att tillståndet i landet som helhet är bättre idag, är naiv eller rentav enfaldig. Så dina känslor är absolut ett uttryck för förnuft och reflexionsförmåga. Mycket, ja det mesta i samhället, var bättre förr:

- Ingen massinvandring (jag syftar nu på 80-talet och tidigare).
- Mindre av övervakning och intergritetskränkande åtgärder.
- Lägre arbetslöshet (80-tal----)
- Skolan var bättre, även om förfallet inletts redan vid tidigt 70-tal.
- Någon form av nationell sammanhållning fanns.
- Underhållning, som filmer, var bättre.
- Folk var inte lika fördummade som idag.
- Ungdomen var inte söndercurlad (i vart fall fanns inte begreppet då)
- Gruppvåldtäkter förekom knappast.
- ISIS-terrorister existerade inte.
- Framtidstron i allmänhet var större.

Vad är bättre idag? I Sverige: Lägre skatter. Överlag: Billiga mobiltelefoner och internet underlättar kommunikationen. I övrigt kan jag faktiskt inte komma på något. Dessutom verkar Europa vara på väg mot en katastrof, med all oenighet och de okontrollerade flyktingströmmarna. Omfattande nedgång i världsekonomin, med tänkbara börskrascher och hotande massarbetslöshet. Jag tror, att vi är på väg mot diktatur. En kanske pessimistisk, men nog dessvärre realistisk framtidssyn.

Naturligtvis hindrar inte detta att man kan ha roligt idag. Jag tror det blir allt viktigare att njuta av stunden, med tanke på de trista framtidsscenarier som ter sig alltmer ofrånkomliga. Carpe Diem!