Jag får hela tiden för mig att det var bättre förr, varför?

Jag är precis som du! Jag är född sent 70-tal och fick därför aldrig uppleva 70-talet, mer än de vaga minnen jag har av min tidiga barndom. Jag gillar precis som du, musiken och filmerna från 70-talet. Jag känner att det var en tid jag borde växt upp i och där jag skulle känt mig mer hemma. Mentaliteten, musiken, attityden "En för alla, alla för en", snarare än som det är idag: "Sköt dig själv och skit i andra". På 70-talet brydde man sig om varandra och ställde upp för varandra, det var en helt annan tidsanda än den som är idag. Alla jag pratat med som är uppväxta på 70-talet säger att det var så. Grannen hette Andersson och inte Muhammed eller Bel Ali. De jag pratat med som växte upp då säger att man tillochmed kunde lämna lägenhetsdörren olåst utan att någon kom in och stal. Man kunde lita på sina grannar. Höga direktörer och rika människor kunde sitta och festa ihop med A-lagarna och knarkarna. Det var överlag en mer öppen sinnesstämning människor emellan. Mer förståelse, mer empati och mer samförstånd. Man umgicks med varandra och sociala medier var inte uppfunnet.

Jag börjar mer och mer tänka att det liv vi lever idag är onaturligt och att vi isolerar oss och alienerar oss från varandra. Men det har att göra med att svensken är lat och följer trender, kan inte tänka och reflektera över sin samtid. Tragiskt, men jag tror på fullaste allvar att vi kommer mer och mer att gå tillbaka till det gamla. Jag tror att ingen i grund och botten vill spendera sina liv på att sitta vid datorn och spela spel och dela statusar på facebook. Vi vill uppleva saker, leva livet, och det gör man inte på ett äkta sätt bakom en skärm.

Jag är helt inne på din linje. Du är inte alls onormal utan en sunt tänkande människa!

Jag växte till störsda delen upp på 80-talet (född i mitten av 70-talet). Min uppfattning är att det var mycket roligare då. Trots en delvis jobbig barndom, och trots att Sverige var lite mer som DDR. De problem som fanns då upplevdes som mindra allvarliga. Men framför allt så hade inte alla sett och hört allt redan. Folk var inte så blasé som de är nu.

Människor hade lite mer tid att lyssna på varandra, och kraven var inte så uppiskade överallt. Man spenderade mer tid utomhus, och ägnade sig åt mer kreativa aktiviteter. Till exempel så var det en kreativ, stimulerande och ofta social aktivitet, att bygga Lego, eftersom det på den tiden bestod av enkla bitar som kunde sammanfogas på olika sätt.

Det var många tekniska och kulturella nyheter som slog igenom, och musiken och fritiden handlade om att ha kul på ett enklare och spontanare vis. Det var en fantastisk tid, då människor fortfarande hade kvar lite av personligheter, samtidigt som omgivningen hade börjat bli mer stimulerande. Det fanns fortfarande riktiga rockstjärnor, och allt handlade inte om att projicera en artificiell attityd i syfte att öka sin förmögenhet.

Kanske är det bara jag, men nu för tiden känns världen betydligt mer tom, själlös och urvattnad.

Kort sagt, det var bättre förr. Det är logiskt att du känner som du gör. Samtidigt så kommer tiden aldrig att spolas tillbaka, och det är bara fånigt att leka cosplay genom livet. Du får helt enkelt försöka ta det bästa ur din egen uppfattning om dessa svunna tider, och bygga in i den verklighet du lever i idag.

Har skrivit en uppsats om det. Det var lättare när man var liten och inte hade mycket ansvar, inte mycket bekymmer. Men nu har brottsrubriceringar ökat, och rädsla för det som är nytt t ex den ökande massinvandringen kan göra att man känner sig otrygg. Vissa hävdar att det är okunskapen som skapar rädsla, så man tycker det var bättre förr. Så man stöter bort det som var nytt och okänt. Kan ligga något i det. Själv tror jag att det mer beror på tryggheten framförallt. När man var yngre kändes allting tryggt, det gör det inte när man blivit äldre nuförtiden. Jag är av den uppfattningen att det är Sverige som blivit sämre också, kronan har försvagats läste jag nyligen. Och det gör Svenskarna mer fattiga.

Det är lätt att säga "det var bättre förr" rent slentrian. Och sådant irriterar mig för det stämmer inte.

Vissa saker var bättre förr, andra inte. Den största förändringen vi haft i modern tid är ju att vi kan kommunicera med varandra, internet, mobiler osv. Tekniken har gett oss massor av bra grejer men som med allt, det kan missbrukas. Speciellt sjukvården har haft en otrolig utveckling.

Det som kan anses sämre i modern tid är många sociala aspekter, och mänsklig interaktion, man hade helt enkelt mer inflytande över tiden och hur den disponerades, när det idag är så många saker man måste hålla på med, som inte går att välja bort eller göra sig av med. Det är lite som får i en hage, man måste hänga med på vissa saker, annars hamnar man utanför till slut och det i sig skapar andra problem. Samhället har förändrats med tiden och därefter också kraven, vilka verktyg vi använder, hur man kommunicerar osv.

---------------------------

Har för mig jag läste på nätet om detta, och tydligen ska det finnas en psykologisk förklaring till varför "det var bättre förr" eller att saker, så att säga blir "skönmålas" med tiden. Det ska tydligen vara så att man med tiden glömmer bort saker som var dåliga och bättre kommer ihåg det som var bra, lite självbedrägeri kanske men jag tror det har med överlevnadsförmåga att göra. Något i linje med hur hjärnan fungerar. Men någon annan kan ju förklara mera ingående, vart man hittar mer information vet jag inte. Har för mig jag läste på om detta för jag också undrade varför det var så, men det var ju ett tag sedan så jag minns inte exakt varför. Men något åt det hållet ska det vara i alla fall.

Samma här.

Men då tänker jag mer på den tekniska utvecklingen, saknar livet som den var innan all teknik tog över.

Vidare tänker på hur många av den yngre generationen inte ens "vet" (har den erfarenheten eller kunskapen om), de är ju helt uppvuxna med tekniken. De känner inte till någon annan verklighet. Ett liv utan teknik existerar inte för dessa (inte ens i minnet), och det känns snopet.

Samma här.

Men då tänker jag mer på den tekniska utvecklingen, saknar livet som den var innan all teknik tog över.

Vidare tänker på hur många av den yngre generationen inte ens "vet" (har den erfarenheten eller kunskapen om), de är ju helt uppvuxna med tekniken. De känner inte till någon annan verklighet. Ett liv utan teknik existerar inte för dessa (inte ens i minnet), och det känns snopet.

Ja, det känns märkligt att de inte har någon erfarenhet av en värld utan mobiltelefoner, hemdatorer, hundra TV-kanaler och mycket annat. När de allra äldsta nu levande människorna föddes fanns inte ens radio och knappt bilar. På tal om bilar är det mesta som nu är standard på bilar sådant som fram till 70- och 80-talen vanligen var lyxutrustning och vissa saker var science-fiction, som att låsa upp bilen med fjärrkontroll och att en liten radar eller fotocell varnar när man ska parkera och kommer för nära ett hinder.

Jag föddes in det teknik- och internetssamhälle vi har idag, och i samma takt som jag åldrats så har tekniken blivit radikalt mer avancerad. Jag vill minnas att det inte var självklart när jag gick i mellanstadiet att alla i min ålder hade en mobiltelefon, men det höll ju på att breda ut sig rejält. Hade man en mobil så var det en bastant sak med knappar, hade man tur kunde den kanske lagra några mp3-filer. När jag var i fjortonårsåldern började telefoner med touchskärmar bli allt populärare, men det var fortfarande otänkbart i mina ögon att äga en. De var ju sköra och dyra!
Och nu 7-8 år senare ser jag 4-åringar med iPads och smartphones, vad är det för någon barndom?
Så i min värld har det inte alltid varit självklart med dessa tekniska prylar, men för dagens barn är det väl annat.

Vad gäller bilarna så skulle jag nog anse dagens bekvämligheter som bara bra. Bara att slippa växla och koppla är riktigt skönt.

En sak jag inte gillar med 1970-talet är all politik som jag förstått genomsyrade decenniet, lite som det är idag. Politik och allvar, även i barnprogrammen. 1980-talet kändes lättsammare. Sen gick det nedåt igen, och här är vi idag, 2015. Politik vart fan man än går. Det är vi och dem, och man är misstänksam mot allt och alla. Som om hela världen vore mytomaner.

Visst är vi lata, och vi isolerar oss som fan. Jag är lat, det kan jag erkänna. Men sedan jag fyllde 18 så bestämde jag mig för att faktiskt ta tag i mig själv och bli mer aktiv, jag låter mig helt enkelt inte curlas längre.
Jag hoppas att det utvecklar sig som du säger, att det går tillbaka till det gamla igen.