Är hjärnan personen?

Nej jag har inte heller något, falsifierbart, svar. Jag tror däremot att medvetandet är mer än bara biokemisk information.

Att diskutera det bortom det resonemanget får bli en annan forumdel - teologi.

Hjärnan skulle ju som sagt vara personen som fick en ny kropp

Jo, den är... men tror att personen uppstår i interaktionen, hjärnan för sig själv gör ingen personlighet eller ens intellekt, den måste interagera med allt omkringliggande för att ges impuls och avge eller återkoppla.. så hjärna utan feedback är enbart en massa celler, som en fot som dinglar utan att gå eller stå eller dansa, men utan hjärna ingen dans men ingen dans utan interaktion, visst kan du dansa utan toner eller visioner.. men nej, jag tror inte det heller.

En vision uppstår alltså inte "ur" hjärnan, men väl i hur hjärnan interagerar och synkar i den kropp men framförallt rymd.. som liv omges av, till synes är rymden tyst mörk och spårlöst livlös, förutom det konkreta liv som kan nås.. men tror inte detta existentiellt greppbara liv är det enda som hjärna interagerar med, utan att de där impulserna kan komma också mycket långväga ifrån.. därav att det finns en massa individer som "bara har det", "som bara kan" , vad en överväldigande massa absolut inte ens fattar ett jota av, att de hjärnorna som är en AVGÖRANDE och oumbärlig del av personen, utan den ingen människa.. råkar ha en slags räckvidd, behövs en räckvidd för att t.ex stå i fabrik poch utföra monotona moment.. andra räckvidder för att skapa framtid, men de måste vara symkroniserat interaktivt, för att personlighetskänslan/människovärdet, infinner sig.

Det går att säga bekräftelse också. Hjärna utan bekräftelse skrumpnar. Och en död hjärna är inte längre människa/person. Däremot är hjärtat mestadels mekano-elektriskt, medan hjärnan är kemo-elektrisk. Och rymden är väl ett enda superflöde av komponenter som hjärnan behöver, utan luftmolekylerna.. ingen existens, jo kanske sand och loppor, men inga personer iaf.

Så det spelar ju ingen roll om personen sitter i armbågen eller i hjärnan, interagerar inte hjärnan så hindras personligheten.. som inte ens är statisk utan föränderlig, och död är garanterat enbart någon slags omstart, på något.. hemligtr, fördolt dit denna existensform icke har någon som helst ledtråd till.
för att som vanligt gå off topic , prsonlighet sitter i allt, precis allt som går att kläs i ord el siffror el symboler, men en person är en person om så avhuggna armar och ben och hjärtfel och en massa knepiga sjukdomar, blind döv med smärta och ideliga förvecklingar, men interagerar inte hjärnan.. då ryker personen. hur svårt ska det vara? en depression sitter inte i foten fast en fantomensmärta kan starta ur skadad fot, eller en bruten nagel kan försätta hjärnan i irrationella föreställningar, som kan vara ömkande och offerspela för att simulera utsatthet.. det är hjärnan som signalerar att om foten inte är intakt.. då ska det gråtas.. men det kan vara interaktionen som triggar hjärnan att få en unge att spruta tårar över att fem minuter efter en skada upptäcka en reva på foten och börja gallskrika, så om beteende är personen, då är det hjärnan som anger beteendet liksom hjärna som reagerar genom att få person att tillskynda vid skada, så en t.ex unge aldrig gallskriker så fort den upptäcker förändring.. en skrapning på knäet.. som inte var där innan, men annan hjärna, tillskyndaren visar tröstar och avleder och visar vad som är farligt och vad som inte är farligt, för personen - alltså en interaktion, som kontinuerligt genom existensen skapar person.. ömklig person med undergångsvisioner vad den än möter eller intellektuellt greppande person som konceptualiserar genom existensen med sinne för lösningar, tack vare interaktionerna.

men att betrakta en hjärna, ser ju ut som en onödig och överskattad klump, men detär den som styr varenda konflikt att helt kunna upplösas, en person utan hjärna är ju en möbel, vad spelar det för roll om hjärtat sprutas fullt med adrenalin om personen ändå inte interagerar, en non-human som kunde lika gärna vara ett skåp, att fyllas och så sett ha passiv funktion, men i sig vara ingenting.

nej usch, för långt inlägg men vad gör det, du kan ju ändå inte älska utan hjärnan, det är liksom hjärnan som räknar ut om det är lönt att älska - vilket ger viss fingervisning om hur många djupt störda individer det ändå finns, med tanke på antal konflikter i världen som aldrig förstår , vikten av kärlek och ömsesidig medmänsklighet. så interaktionen skulle kunna egentligen översättas till att absolut behöva inkludera kärlek, deprivation.. kan urholka personlighet.. hjärnans uträkningsförmåga , t.ex teoretiserandet.. kan fortfarande ge meningslöshet.. en person med meningslöshetskänsla är ju redan på väg att förlora sin person..

och dehumaniseringsprocesser, finns det gott om. t.o.m krav om att ställa sig till förfogande i namn av bl.a s.k nödvändig , forskning. så person och human being är samma sak, men visst kan personen sitta i händerna eller i håret eller i ögonen, men jag tror ändå inte det, att många tror det är att de tror det och det brukar ske många missöden och smärtsamma kriser där tros-normen rotas att det är kroppen/själen.. själen är liksom kroppen.. så länge människa är kropp kan själen inte vara nåt annat än detsamma som kroppen så länge en indvid består av kropp och massa.. och själen har tyngd.. det säger sig självt, medan hjärnan behöver inputsen ur det totalt abstrakta.. som tränger igenom kroppen/sinnen men inte utan hjärnans kontroll.. i vilka dimensioner det än är, radioaktiva vad som helst. Du kan ju göra vad som helst med en kropp när hjärnan är i narkos, bryta den i tusen bitar, "personen, tillåter det sålänge personen slutar tänka" , men kan du göra om det med hjärnan påkopplad med kontrollfunktionen, med samma resultat som under sömn/vila/narkos/medvetslöshet osv.?

För det är hjärnan som direkt berörs, när kropp berörs , att sätta sig på en stol kräver en hjärna först, innan sätesmuskeln "förstår" som fristående entitet när den ska sluta stretcha , nej? därför är kroppen hjärnan, i denna världen. och personen är kroppen och ingenting annat.

Det finns fortfarande inga bevis på att det subjektiva medvetandet (qualia) sitter i hjärnan. Alltså finns det ingen garantier för att detta skulle följa med om du laddar upp eller ner din hjärna.

Det sitter i själen. Jag har känt av det i hela mitt liv.
Men det är säkert ingen som tror på mig. Obs, jag är ej religiös.

Jag tror inte hjärna är oss .. utan det är hela kroppen och allt runtomkring som blir det vi kallar för oss.

Enligt mig sträcker sig ett jag ut lika långt som universum är
Hur allt påverkas vet ingen.. men jag har börjat tro att hela universum är en själ och jag är "del" av det.

Svårt att byta ut allt men det är inte riktigt frågan. Faktum är att med alla mediciner kan man ändra kemin i kroppen och huvudet på många sätt men personen är den samma ändå.

I vilken mening är en person "densamma" under inflytande av droger? Detta tål att tänkas på. Och svaret har inte uppenbart något att göra med frågan om juridiskt ansvar.

Droger är något du mår bra på. Pratar om mediciner. Olika preparat.

Drog är ett farmakologiskt fackord, som betecknar "den aktiva substansen i ett läkemedel". Begreppet tenderar dock att förväxlas med det engelska drug, med betydelserna 1) "färdigt läkemedelspreparat"; och 2) "illegalt narkotikapreparat" (i senare betydelsen egentligen en ellips av street drug).

(Denna terminologiska utvikning hör egentligen hemma i avd. språk.)

Om personen skapas av hjärnan, vad skapas hjärnan av, osv?
Torde inte all typ av skapelse skapa oss?
Som en stor smäll.

Jag menar
Alla delar krävs för oss.

Annars vore det något helt annat, eller?

Det går ju inte ta bort nån del av kedjan som skapade hjärnan som skapade oss.
Då blir det ju något annat.

Ibland kan jag känna mig fräck nog att påstå att det var vi som skapade hjärnan.
Vilket låter helt logiskt i mina öron.