Är hjärnan personen?

Först vill jag säga att jag tycker att det du skriver är vettigt, men att du dock, i mitt tycke, likt många andra moderna tänkare, är blind för det uppenbara gällande medvetandets omedelbart förnimbara natur, varför jag personligen inte annat kan än att gäspa åt allt som faller ut från medvetandespekulationerna.

Medvetandet är allt det som vi har erfarenhet av. En vetenskapsman bedriver sin forskning i medvetandet, tänker på sina teorier i medvetandet och ser sina laborationsinstrument i medvetandet. Att denna nyktra empiriker och med avancerade vetenskapliga tankar abstrakt förklaringsorienterade medvetandeström sedan börjar fundera på om medvetandet ens existerar är högst beklagligt och skulle kunna avhjälpas genom en stunds självrannsakan av den egna upplevelsen av tillvaron. Här inses att vad som är en magikers skenbara trick är tron på en objektiv verklighet, när denna verklighet inte är annat än medvetandestoff, vilket den materialist som sover riktigt djupt kan behöva läsa Berkeley för att inse, eller månne se det med sina egna ögon genom att beskåda hur himlavalvet är något som ryms i medvetandet och alltså inte består av annat än sinnesförnimmelser.

Det är de vetenskapliga förklaringsmodellerna som är metafysik, som berättar om något hinsides, men deras användbarhet och tillämpbarhet i det dagliga livet har vänt uppochned på uppfattningen om vad som kommer först och vad som är efterföljande i avseende på det materiella och på medvetandet, trots att medvetandet är ett nödvändigt villkor för att ha en uppfattning om någonting alls.

Vad tror du att medvetandet är egentligen? Något som existerar i ditt s.k. huvud? Huvudet självt är en förnimmelse i medvetandet! Allt det du kallar stjärnor, galaxer, planeter, människor, djur etc. är språkliga referenser till komplex av sinnesförnimmelser! Medvetandet är allt det som människan har erfarenhet av och är inte ett fenomen som kan förringas, och varje försök till att göra det är enbart en (uppenbart förledd) tanke som uppstår i medvetandet!


Relevant läsning för den diskussionen: Aphantasia: A life without mental images

Har tänkt mycket på vad ett transplanterat huvud skulle ha för konsekvenser och det jag ständigt återkommer till är att upplevelsen av att vara människa och att ''byta kropp'' antagligen skulle vara aningen för traumatiskt för hjärnan för att fortsätta vilja leva ''sitt'' liv med den/dem nya kropparna (beroende på antalet transplantationer).

T.ex en person som alltid har haft en smal och lätt kropp men i samband med en medicinering går upp i vikt kan få väldiga problem med självbilden och inte känna igen sig själv.
Jag kan även tänka mig att det skulle vara mycket obehagligt att få åldras med en kropp för att sedan få en mycket ung igen då hjärnan såklart också åldras och säkert skulle känna sig ur fas.

Men och andra sidan så är det ju inget som säger att det är hela hjärnan som skapar jag upplevelsen om alls?

Under egna upplevelser av egodöd så försvinner all logik och sortering som min hjärna vanligtvis arbetar med och istället är det ett flöde av känsla som arbetar (det är i alla fall så jag har upplevt det) men det kan såklart vara en del av mitt medvetande som hanterar den saken snarare.

Vilka delar av sig själv vill man bära med sig?

Intressanta frågor och tänkbara svar här.

Personligen tror jag det inte är en omöjlighet att kopiera över minnet till en ny hjärna eller dator.
Problemet är just hur man flyttar medvetandet, den inre rösten.

Jag drar gärna paralleler med en modern vanlig dator.
Minnet är som sagt flyttbart, du kan flytta minnet mellan olika hårddiskar och usb-minnen osv.
Men medvetandet är datorns operativsystem och du kan rycka ur ett usb-minne, medvetandet är kvar men minnet är borta. Datorns start är dock unikt och en pågående process som använder minnet för att spara sina tankebanor och minnen.
Datorn har som tur inget behov av en kropp och stänger du av den så försvinner inte minnet och datorn är permanent döda komponenter. Men när du startar om datorn så börjar den just på ny krita, fast minnet är kvar och det jobbar den vidare på.

Så tror jag det är för en "överförd" person.
Denna kommer ha minnena, tankebanorna men inte kunna riktigt förstå vad minnet kommer ifrån, ett främmande USB-minne ungefär. Personen kanske kommer acceptera tillslut att det var den förra personen, den förra starten av datorn. Den kommer kanske känna sig insatt i den tidigare personens liv och tankar men dom är absolut inte samma person.

Det blir svårt att överföra tankeprocessen, medvetandet. Då måste man komma på ett sätt att pausa och flytta till en annan processor, och sen är det bara att hoppas att det inte blir en klon och originalet är dött.. Att genomföra detta är förmodligen extremt svårt.
Har vi tur är vi "virtuella maskiner" i en stor maskin, en host. Som kan pausa, flytta och återställa till tidigare tidpunkt. Vem vet denna host kanske är snäll och ger oss en starkare processor och mer minne så vi kan genomföra mer arbete..

Jag personligen tror medvetandet sitter i ryggmärgen och i takt med att hjärnan utvecklats så har vi kunnat reflektera och tänka avancerade tankar, därmed en förlängning av oss själva.
Detta är vad jag kallar personen, helheten av ryggmärgen och hjärnan.
Detta baserar jag på meditation och självutforskning.
Om jag har rätt eller fel låter jag vetenskapen avgöra.

Att spara ned datorns tillståndet på en usb-sticka kan göras med två olika metoder.

Den ena metoden består i att datorn ombeds att spara sitt tillstånd till det externa minnet. Det aktuella arbetsminnet sparas aldrig, utan endast ett urval av så kallad persistent data. När datorn startar om laddas operativsystemet, man monterar usb-stickan och ber datorn återställa den sparade datan. Eftersom bara persistent data fanns sparad kommer datorns arbetsminne att fyllas dels med den inlästa data, men också av genererad data för att ersätta det som inte sparades. Eftersom datorn själv styr processen är den medveten om att den återställs, och då hela arbetsminnet inte sparades kommer det återställda tillståndet inte heller vara detsamma som det ursprungliga.

Den andra metoden består i att ett autonomt övervakningssystem sparar datorns tillstånd. Övervakningssystemet pausar datorns egna processer och skriver hela arbetsminnet till usb-minnet medan operativsystemet sover. När datorn återställs pausar övervakningssystemet åter datorns processer och skriver tillbaka hela det gamla arbetsminnet från usb-minnet. När operativsystemet sedan väcks så kör det vidare från det gamla tillståndet utan att själv vara medveten om att den varit avstängd. Datorn kommer då inte att märka om tillståndet flyttats från en fysiskt dator till en annan.
Minnet av hur ett minne uppstod är också ett minne som flyttas med. Vid en fullständig överföring finns inget som skiljer det gamla medvetandet från det nya. De är identiska in i minsta detalj.
Praktiskt blir det kanske aldrig möjligt att göra en fullständig överföring, men ofta kan man dra slutsatser ifrån tankeexperimentet utan att praktiskt utföra dem.

Betraktade vi medvetandet för vad det faktiskt är hade vi kunnat vara mer klarsynta i moraliska och existentiella frågor. Tar vi ett liv så skadar vi inte offret utan de efterlevande, eftersom de efterlevande kommer att sakna offret och kanske själva oroas för sin egen säkerhet. Att abortera ett oönskat foster är därför legitimt om de anhöriga så önskar, eftersom ingen annan kommer att ta skada. För offret själv kan det inte vara någon skillnad mellan att somna in tillfälligt och att dö för alltid, då tidsuppfattningen försvinner med medvetandet.

"If the brain were simple enough for us to understand it, we would be too simple to understand it".

Ot raderat. Trådar sammanslagna.
/Mod

Förmodligen fungerar hjärnan som ett filter, istället för att skapa något.
Som en radio som snappar upp radiosignaler och omsätter signalen till ljud. Det är inte radioapparaten som skapar ljudet, även om det för dumma människor kan verka så.

Detta är ju ett perspektiv som har varit populäriserat hur länge som helst - ändå kallar du andra dumma när du kommer dragandes med något som man har hört tusen gånger som ett "perspektiv" på medvetandet!