http://www.aftonbladet.se/nyheter/article11426595.ab
"I dag vill han inte ha med vapen att göra.
- Ingen ska behöva se mig med ett vapen igen.
Detsamma gäller alkohol, som han inte druckit på 14 år. Han säger sig ha en "moralisk plikt" att aldrig mer dricka.
Finns det någon framtid?
- Om jag blir fri så blir det en lättnad, men knappast någon glädjestund. Snarare börjar väl allvaret då. Var ska jag bo? Vad ska jag jobba med? Hur kan jag röra mig? Min dröm är att leva ett blygsamt liv i lugn och ro och hålla på med sådant jag tycker om, kanske småskaligt hantverk. Det jag vet säkert är att jag alltid kommer att ha det dåligt ställt eftersom jag ska betala miljoner i skadestånd. Och att jag kommer att må dåligt resten av livet."
Flink är ju faktiskt ett bra exempel på att kriminalvårdens insatser fungerar för vissa, krävs ju dock en viss hjärnkapacitet för detta. Flink tog ju tex själv initiativ till att få mer terapi för att bearbeta orsakerna bakom sina handlingar.
Lite skillnad jämfört med idioten Lindgren som glad i hågen knallar ut ur finkan med planer på att starta åkeri ihop med Anders Eklund. Gnäller över att behöva vård och överklagar de åtgärder som satts in för att skydda honom från lynchning.