Mineraler i solsystemet

För allting i rymden bör det dock vara lönsamt eftersom det finns gott om asteroider vars delta-v visavi lågomloppsbana är lägre än delta-v från jordytan till omloppsbana. Problemet är givetvis att råvarorna måste processas på plats i rymden, vilket kräver en storskalighet vi inte är i närheten av än. Men förr eller senare så.

Tänk er följande scenario - att du är en dykare i havet och ska borra i en bit kork som ligger och flyter i havet och det underifrån (!!) Skulle vilja säga att det är ännu svårare att kunna borra i en asteroid, du har ingen som helst hjälp av gravitationen, den är ytterst svag. Något slags krossverk kan du heller inte ha i rymden, det blir otroligt svårt att greppa asteroiden och fånga upp allt damm som blir, som annars skulle fördärva instrumenten på ditt rymdskepp. Dammet flyter omkring som ett moln och fastnar så småningom överallt pga statisk elektricitet.

Att tex med en laser eller accelerator "bränna loss" värdefulla grundämnen blir både sanslöst dyrt, otroligt långsamt och svårt att fånga upp partiklarna.

Vätskor för att lösa upp mineralerna kan man inte heller använda i rymdens vakuum tyvärr - vätskorna kokar bort ögonblickligen.

Att ta prov på asteroider är dock synnerligen intressant ur ett vetenskapligt perspektiv, och skulle bli en synnerligen stor bedrift.

Vi har nog så det räcker och blir över med grundämnen på Jorden, vi lär dock behöva förbättra metoderna för utvinning av de som vi tycker är värdefulla. Tex de våtkemiska metoderna kan förmodligen förbättras ytterligare. Sedan finns det stora områden på Jorden som inte alls är utforskade nånsin, och betydligt mera insatser behöver göras på att prospektera efter olika viktiga mineraler.

Och det behövs nya enklare, förbättrade och framförallt billigare metoder att ta djupa borrprover på Jorden etc.

Men en sak har asteriod-förespråkarna glömt och det är den om miljömupparna skulle få för sig att hävda att asteroider och rymden mm utgör ett miljöskyddsvärt område. Miljömuppar har ibland ett synnerligen irrationellt tänkande, tex tråden om chemtrails mm se tex :
(FB) Tråden om Chemtrails (sammanslagen tråd)

Det är bara beklagligt i att de kan så lite vanlig fysik och naturvetenskap, jag känner själv en del miljömuppar. Bla är de flesta av dem emot vargjakten, Men nu förra året har ett par av dem drabbats av vargattacker emot sina får, Gissa om det blev ändring på deras inställning ? De gick omgående ut ur MP - ja deras ideologiska kompass fick väl sig en törn kan tro ?

Själv tror jag att de flesta ifrån MP är sammhällsvetare och dylikt och kan inte ett endaste skit naturvetenskap och förmodligen inte så mycket matematik det heller, så de kan inte jämföra olika storleksordningar på mängder/kvantiteter av tex föroreningar. En del kan inte skilja alls på promille, ppm, ppb, ppt tex

Någon som hade PMat mig i ett annat forum hade blandat ihop begreppen och till och med missuppfattat att förkortningen "ppt" handlade om namnet/förkortningen på ett extra giftigt ämne. Jag menar om de ska läsa komplexa rapporter i vilket område som helst så måste de vara införstådda med terminologin annars blir ju kommunikationen helt åt h-e, och de går omkring och inbillar sig en massa nonsens. "ppt" står för övrigt för parts per trillion, vilket på svenska blir parts per biljon 10^(-12)

De kanske är duktiga på att googla men det är inte detsamma som att skaffa sig riktiga kunskaper ?

En värre kategori av okunnigt folk (som faktiskt rätt ofta är MP) är de som är hypokondriker som hittar på den ena sjukdomen värre än den andra, ofta genom att googla sig fram, Och dessutom kan de ofta hela FASS utantill, och dividerar om än den ena biverkningen efter den andra, till en plåga för omgivningen...

Skulle man kunna drastiskt minska kostnaden för att skicka astronauter och utrustning ut i rymden och asteroid/mån-grus tillbaks till Jorden ifrån 10 000 - 50 000 US $ dollar per kilogram så visst kan det på lång sikt bli lönsamt

Ja, jag menar att det är olönsamt att utvinna mineraler ur asteroider för att skicka tillbaka dem till jorden. Åtminstone än så länge är det mycket billigare att helt enkelt gräva lite till härnere. Men i framtiden kan man ju tänka sig att vi får brist på vissa mineraler, och då blir ju läget ett annat. Likaså om man kan använda dem direkt, i fabriker i omloppsbana t ex.

Det där är ett intressant problem som jag inte kan minnas att jag läst om tidigare (vilket iofs kan bero på att man inte läser så mycket om asteroid mining överhuvudtaget.

Men går det inte bara att förankra, med jordankare, någon form av borr eller hammare som bearbetar asteroiden till grus som sedan skyfflas ihop och slungas ut till ett rymdbaserat krossverk med valsar eller motsvarande? Är själva krossmomentet svårt att göra i tyngdlöshet kan man ju bara sätta snurr på valsverket och skapa lite konstgjord tyngdkraft.

Just det faktum att gravitationen är så svag där så kan man inte få ett tryck på själva borren, Möjligen att man kan borra med en typ av tandläkarborr som snurrar mycket fort, men då måste det inne i satelliten/sonden finnas en motroterande massa som tar ut vridmomenten annars börjar sonden själv att snurra runt.

Om man ska åstadkomma något sådant gör man klokt i att ha en gripklo som kan omsluta hela asteroiden och klämma fast den som i ett skruvstäd. Eller att ha ett nät runt asteroiden och spänna åt det. Det finns en Discovery dokumentär om några ide'er man jag tycker inte att de är så bra.

Verkar som att de inte tänkt på den låga kraft som gravitationen står för gör att spelutrymmet för olika metoder blir mycket litet. Ett nät skulle ju vara uteslutet om det inte är styvt på något sätt, - det blir ju annars vansinnigt svårt att lägga ett nät runt en asteroid, helst måste det vara i såfall flera sonder och till slut trasslar de väl in sig själva i nätet tro ? Möjligen ett nät i form av en trål i så fall....

Harpun metoden kan ju bara fungera på vissa material - är asteroiden tex för hård så studsar den ju bara. Äh, jag tror att det är ett skitsvårt område faktiskt. Låt vara att det hade varit fräckt att använda något slags superlim att limma fast med, men där är också det problemet att få tillräckligt med tryck att få det att häfta vid.

Angående krossverk så fungerar de allihopa här på Jorden genom att vi har en nedåtriktad kraft som heter gravitationen som hjälper till. En liknelse - anta att du skulle ha en sk kulkvarn uppe i rymden och stoppade in asteroiden i en sådan - men stålkulorna i den skulle ändå kännas lika lätta som pingisbollar, så man kan ju tänka sig det samma här att försöka mala sönder en sten med hjälp av en massa pingisbollar ? Det är ungefär samma sak.

Största nackdelen tycker jag är att man kan inte använda våtkemiska metoder, och de är de mest etablerade i att utvinna olika sällsynta grundämnen - De ger den största spännvidden i tillgängliga metoder. I rymdens vakuum kan man alltså inte använda vätskor alls, tyvärr. De kokar bort ögonblickligen. - Nej jag tror det är för knepigt att utvinna asteroid-material, Mars är nog ett bättre val, det finns säkert mycket mineraler där - ytan är ju helt naken - Fast jag tror det blir ganska drygt att vara där i ett habitat, Solen har bara cirka 25 % av sin värmeenergi där och det kommer att kännas kallt, Habitatet bör vara rätt stort skulle jag tro för att man ska trivas där - så att man kan gå omkring därinne och känna sig ledig. Att flytta ifrån Jorden till Mars ett helt stort habitat med materialindustri-verktyg kommer att kosta multum och ta många uppskjutningar för att få till stånd.

Kolla om du kan se om den är nedladdningsbar Discovery Asteroids, elr på YouTuben

Värst vad jag pladdrade på i förra inlägget om MP o allt möjligt annat trams...


Prova tex följande - fyll diskhon med vatten så lägger du en liten frigolit-bit att flyta på vattnet sen tar du skruvdragaren att försöka antingen borra eller försöka dra i en skruv i den flytande frigoliten så ser du hur lätt det går.

Det är ungefär detsamma i rymden - det finns inget som håller emot, allting följer med. Förmodligen är det ännu svårare i rymden att få borren/skruven att fästa.

Det är mycket som vi tar för självklart här på Jorden men det blir ganska knepigt utan att ha hjälp av gravitationen

Du får det att låta väldigt problematiskt, vilket det säkert är med absoluta mått mätt.

Men Rosetta lyckades ju landa med hjälp av någon sorts harpuner. Jag tänker mig något liknande. Anslagsenergin från landningen kör ner några harpuner ordentligt i asteroidytan. Därefter har man sitt mothåll när man ska börja borra/spräcka/skyffla eller hur man nu lämpligast tar sig an asteroidmassan.

Krossdelen vet jag för lite av för att ha någon bra lösning. Men kanske räcker krossningen som materialinsamlingen åstadkommer ganska långt. Den slutliga behandlingen måste rimligtvis ske med kemiska metoder, rimligtvis i slutna behållare med eller utan vakuum. Det man borde kunna utnyttja till fullo är den närmast fria energin som finns tillgänglig i rymden. Ett par reflektorer och sedan har man ett rejält smältverk till sitt förfogande.

Ja, jag är ultrapessismistisk av mig - Jag är sk PK - dvs Pessimist-Konsult i alla ärenden - haha

Rosettas landare Philea lyckades inte fästa sin harpun i asteroiden/kometen, den studsade två ggr innan den lade sig till rätta vid någon slags klippvägg.

Nej det är naturligtvis ett allt svårbemästrat problem med harpuntekniken, antingen är materialet för mjukt eller för hårt - i vilket fall som helst så fäster den inte. Största nackdelen är att man har i stort sett bara ett försök på sig sen är det förkylt och landaren kan börja tumla runt. Prova tex följande - fäst din skruvdragare i ett snöre och låt hänga fritt ifrån tex en stege, därpå sätter du dit en skruv på skruvdragaren och sätter igång den att snurra, därpå släpper du skruvdragaren så att den i snöret svänger mot en lodrät trävägg, hur pass stor sannolikhet är det att den hugger tag och drar i skruven ? Det är ungefär samma sak med att få fast något på en asteroid ?

Nja jag vet faktiskt inte hur man ska lösa problemet - möjligen är att man kan ha någon slags kopia av ödlefötter, tex som geckoödlan som binder sig med statisk elektricitet mot ytan, men det behöver vara en stor dyna som fäster. Statisk elektricitet kan faktiskt fungera bra i rymdens vakuum, ja till och med bättre än här på Jorden. En nackdel är dock att man måste göra massor av försök för att testa detta. Och en nackdel till är att man må veta om hur plan ytan är - något som man inte kan veta innan man är framme vid den.

En sådan statisk elektricitet dyna liknande kardborreband, kan förmodligen fästa så hårt att man kan borra i asteroiden, men man bör ju veta på ett ungefär innan hur ytan är beskaffad. En fördel är att sonden kan närma sig ytan mycket långsamt och ändå fästa.

Att få ett våtkemiskt lab att fungera ute i rymden i tyngdlöst tillstånd det tror jag är att bara be om problem, det blir nog väldigt väldigt svårt, - läckage av dessa korrosiva vätskor fördärvar hela sonden mm. Pplus att ha med sig vätskor brukar vara dumt pga att tyngdpunkten i sonden flyttar sig hela tiden, den blir mycket svår att styra.

Åja det var många negativa ide'er kring det här vi har ju ändå alla grundämnen på Jorden ändå fram till Plutonium (utom Teknetium som ändå är instabil), men onekligen skulle det vara ett vetenskapligt genombrott att kunna ta prover på asteroider o kometer och helst kunna ta dem tillbaks till Jorden för analys, här har vi en ziljon möjligheter och metoder att analysera det. I rymden kanske vi bara har ett tiotal.

Men på större asteroider har vi naturligtvis fler möjligheter, i det att man kan dra nytta av den lilla gravitation som ändå finns.

Sällsynta mineralen Iridium behövs ju på jorden för prod. av vätgas. Finns det på månen och hur svårt är det att frakta till jorden?

Kort svar, nej. Glöm det. Iridium finns bland platina på jorden men i extremt låga volymer.

Gällande månen, så vänta dig inte mer än 0.1 parts *per billion* vilket är extremt lågt. Och då gäller det inte dammet på ytan heller.

Kinesiska forskare skall ha funnit okända jordartsmetaller i de hemtagna proverna från månen. Även små förekomster av platina.

Men övervägande består månens regolit av kisel, järn, magnesium. Om månen är intressant bör det vara för vattenförekomster nära polerna och vid kraterväggar.

Vad gäller asteroiderna vet vi inte mycket idag. Vi har kunnat konstatera järn men bland tusentals asteroider kan mycket väl finnas intressantare metaller. Vi borde lägga mycket större kraft på att undersöka asteroiderna, även med bemannade expeditioner.

På Mars hittar vi en massa kisel och järnoxid. Men vi har inte grävt djupare. Vi ser vattenförekomster men tyvärr under ytan, svåråtkomligt.

Guld och Uran sägs ha bildats vid kollisioner mellan neutronstjärnor och sedan spritts ut i rymden för att senare samlats på jorden eller i solen.