Mineraler i solsystemet

Hur är det med mineraler på månen och andra planeter. Är det lika mycket olika mineraler som det är på jorden?

Om dom tror att månen har lossnat från jorden, så borde det finnas samma mineraler där.

Alltså ja, det bör det ju vara. Finns sannolikt alla möjliga mineraler och metaller i asteroidbältet t.ex. iochmed att det är vad som blev över efter att dom steniga planeterna och alla månarna skapades.

Jo det bör det ju vara, men frågan är om det gör det. Dom har väl tagit en massa prover på månen, har inte hört vad det bestod av.

Njaeeeeh... Om jag mins rätt så bildades månen genom att en stor protojord kolliderade med en planet av Mars storlek, och då slets stora mängder material ut från jorden, som dock fick behålla det mesta av sin järnkärna. Materian som slets loss var mest kiseloxider av olika slag. Det losslitna materialet bildade initialt en ring runt jorden, men en del föll tillbaka ner på jorden medan det andra materialet samlades till månen. Ergo: månen är betydligt fattigare på metaller än jorden. För övrigt tror jag att den aktuella undersökningen av Pluto-Karonsystemet (den enda andra "dubbelplaneten" i solsystemet) indikerar att även Karon och Pluto har rätt olika sammansättning. Däremot finns det ju gott om metall på andra håll bland annat i asteroidbältet. Länge var den enda källan till rent järn järnmeteoriter, vilket gjorde att järn en gång i tiden var mer värdefullt än guld. Och den kemiska sammansättningen bör rimligen variera mycket mellan olika planeter - en gasplanet som Jupiter har annan sammansättning än en stenplanet som Merkurius.

(Om jag är ute och cyklar får någon rätta mig )

Intresant tackar. Merkurius består väl av mycket kvicksilver, för Merkurius betyder väl kvicksilver på engelska?

I den romerska mytologin är Merkurius en av gudarna. I den tidiga alkemin (föregångaren till den den moderna kemin) så fick grundämnet Kvicksilver namn efter denna gud. Planeten Merkurius och grundämnet Kvicksilver har inte med varandra att göra rent kemiskt vad man vet. Det är bara namnet som är detsamma, dvs att de fått namn efter samma gud.

Mätningar av planeten Merkurius densitet antyder att den kan bestå till stor del av Järn. Troligen innehåller Merkurius förmodligen endast litet utav Kvicksilver helt enkelt för att när planeten bildades, det var då så varmt i Solens närhet att eventuellt Kvicksilver borde ha dunstat bort helt. Kvicksilver (som är en flytande metall) kokar vid + 356 C vid normalt atmosfärstryck, medan yttemperaturen på Merkurius är en bit över + 400 C och planeten har dessutom ingen nämnvärd atmosfär att tala om.

På engelska heter Kvicksilver mycket riktigt Mercury, på latinet det istället heter Hydrargyrum ifrån grekiskan, som gett namn till den kemiska symbolen Hg för Kvicksilver. Hyrdrargyrum betyder för övrigt "flytande Silver".

Kvicksilvret stelnar vid cirka -39 C och en kvicksilvertermometer kan alltså inte visa en temperatur som är lägre än den punkten, Och i äldre litteratur, tex ifrån WW2, så refereras det ofta till "på krigsvintrarna det var så kallt att till och med även termometern frös ( sönder ) ".

Kvicksilver har annars värdefulla egenskaper just som vätska i termometrar, eftersom den alltid har hög reproducerbar exakthet. Numera är ju de flesta termometrar helt byggda på elektroniska kretsar, de kräver dock normalt alltid en strömkälla, tex ett batteri, vilket en kvicksilvertermometer inte behöver.

Nej det är det inte. Många av jordens mineraler har bildats med hjälp av vatten. Karbonater t.ex. Det finns inget vatten på månen som kan ge såna mineraler. Det finns ingen koldioxid heller. Ytterligare andra bildas nästan enbart med hjälp av biologiska processer. Som nitrater. Det kräver först en atmosfär som innehåller kväve, då kväve är väldigt kemiskt oreaktivt och inte finns i många andra former än i molekylär grundämnesform, och sedan måste kvävet reagera med något annat som syre vilket inte heller finns i grundämnesform på månen. På jorden är det bakterier som tar upp kväve från atmosfärer, använder dessa för sin ämnesomsättning och skickar vidare till växter via symbios och som sen bildar nitrater genom aerob bakteriologisk nedbrytning när endera organism dör.
Månens mineraler består främst av oxider. Faktiskt så är månens främsta komponent syre i oxidform. Månens andra största komponent är kisel. Månen består av lättare material än jorden, nästan som om en del av jordskorpan på något sätt hamnat i omloppsbana vilket nedslagsteorin skulle kunna förklara. Bland mineralerna på månen som man hittat finns järnoxider, aluminiumoxider och titanoxider. En del är ganska ovanliga på jorden men somliga är vanliga. Som fältspat.

Om Jorden varit i smält form vid något tillfälle vid bildandet av solsystemet borde det väl finnas enorma mängder av tunga grundämnen som sjunkit ner till centrum förutom järn. Och det Jorden byggdes upp av lär väl ha varit asteroider och kometer, som i sin tur kondenserats ur supernovautbrott och borde uppvisa en stor variation i sammansättningen, allt från lätta silikater till de tyngsta grundämnen. Kanske seglar det omkring någon asteroid av rent guld där ute i asteroidbältet, eller..

Ja det mesta i Jordens centrum är järn men det finns även många andra av de tunga grundämnena där. Hur mycket är förmodligen svårt att ta reda på. Att det skulle finnas asteroider som innehåller Guld Silver Platina och andra ädelmetaller kan mycket väl vara sant - men det finns inte någon slags sorterings-mekanism i kosmos som kan sortera grundämnena, - när en supernova går igång så kastas materialet ut huller om buller, ungefär som vid ett vulkanutbrott.

Det finns sedan inga kända processer som kan "sortera" grundämnena efter varandra ute i Universum, så man får nog tro att asteroider av rent Guld är mycket osannolikt. Men tanken är ju onekligen lockande

Det gör det nog inte, men visst lär det finnas en hel del användbara mineraler i asteroiderna. Problemet är att det inte ens är i närheten av lönsamt att utvinna dem, åtminstone inte förrän vi börjar bo i rymden permanent.