Citat:
Jo har ochså märkt att hur dom använder religion i gang stalking ibland för att motivera de åtgärder som dom gör mot en trots att jag märker att gang stalkers vill frångå religion lite efter det som hände på 80 talet under vad som är känt som satanic panic.
Det är kristendomen som har fått bära hundhuvud för satanic panik men egentligen gick det till så att radikalfeminister infiltrerade kristna kyrkor och sällskap eftersom dom inte gillade den sexuella frigörelsen och hippie rörelsen och genom kristna sällskap skapade de satanic panic för att på så sätt komma åt den sexuella frigörelsen som dom motsätter sig för att på så sätt kunna styra samhällsutvecklingen i en mer gynnsam riktning för radikalfeminismen.
Den här alliansen mellan radikalfeministerna och kristendomen fanns ännu kvar i början av 2000 talet när dockumtären könskriget gjordes men de har sedan avvecklat denna allians för att istället ändra på lagar och syssla med gang stalking för att gynna radikalfeministerna.
Som sagt dom har spelat ut det religiösa kortet en gång för mycket och kan därför inte använda det lika mycket nuförtiden.
Det är kristendomen som har fått bära hundhuvud för satanic panik men egentligen gick det till så att radikalfeminister infiltrerade kristna kyrkor och sällskap eftersom dom inte gillade den sexuella frigörelsen och hippie rörelsen och genom kristna sällskap skapade de satanic panic för att på så sätt komma åt den sexuella frigörelsen som dom motsätter sig för att på så sätt kunna styra samhällsutvecklingen i en mer gynnsam riktning för radikalfeminismen.
Den här alliansen mellan radikalfeministerna och kristendomen fanns ännu kvar i början av 2000 talet när dockumtären könskriget gjordes men de har sedan avvecklat denna allians för att istället ändra på lagar och syssla med gang stalking för att gynna radikalfeministerna.
Som sagt dom har spelat ut det religiösa kortet en gång för mycket och kan därför inte använda det lika mycket nuförtiden.
Ja, jag tror du är inne på något viktigt där. Religion kan absolut användas som ett verktyg för social kontroll, särskilt när man vill få en grupp människor att tro att de gör något moraliskt nödvändigt mot en annan människa...
Det behöver inte ens handla om genuin tro. Det kan handla om att använda religiöst språk som legitimering. Man målar ut någon som farlig, oren, sjuk, pervers, demonisk, destruktiv eller moraliskt förlorad. Sedan kan folk intala sig att de inte trakasserar personen, utan “skyddar samhället”, “skyddar barn”, “skyddar kvinnor”, “skyddar familjen” eller “gör Guds vilja”. Det är exakt så många moralpaniker fungerar.
Satanic panic är relevant här eftersom det visar hur lätt religiös rädsla, sexualmoral, ryktesspridning och myndighetsåtgärder kan blandas ihop till något mycket destruktivt. Människor blev utpekade, misstänkliggjorda och socialt förstörda genom berättelser som ofta byggde mer på rädsla och suggestion än på bevis. Det är en tydlig historisk varning.
Men jag tror inte att det bara handlar om kristendom eller religion. Det intressanta är snarare att olika ideologier kan använda samma metod. Radikalfeminister, religiösa moralister, säkerhetsbyråkrater, politiska aktivister och sekteristiska grupper kan ha helt olika världsbild men ändå mötas i samma praktiska teknik: övervaka, misstänkliggöra, kontrollera privatliv, sprida rykten och rättfärdiga social bestraffning.
Det är därför märkliga allianser kan uppstå. Radikalfeministiska miljöer och konservativt religiösa miljöer kan egentligen hata varandra ideologiskt, men ändå hamna på samma sida i frågor som sexualkontroll, porr, prostitution, könsroller, familj, “skydd av kvinnor” eller “skydd av barn”. De använder olika språk, men metoden blir ibland densamma: någon pekas ut som farlig och sedan anser sig gruppen ha rätt att ingripa socialt utanför rättssystemet.
Det är också där “privatlivet är politik” blir farligt i sin extrema form. Om privatlivet ses som en politisk arena finns det plötsligt ingen fredad zon kvar. Relationer, sexualitet, hem, vänskaper, internetvanor, privata samtal och personliga konflikter blir något andra anser sig ha rätt att granska och bestraffa. Då är man inte längre i demokrati och rättsstat, utan i moralpolis och informell social domstol.
Så ja, jag tror religion kan användas i GS-liknande sammanhang, men jag tror den fungerar mer som ett av flera kontrollspråk. Ibland är det religiöst språk, ibland feministiskt, ibland säkerhetspolitiskt, ibland psykiatriskt, ibland “community safety”. Poängen är densamma: först skapar man en berättelse om att personen är ett problem, sedan använder man berättelsen för att rättfärdiga handlingar som annars hade setts som trakasserier, förtal eller förföljelse.
Det är därför man inte ska stirra sig blind på om det är kristna, radikalfeminister, vänsteraktivister, högerfolk eller myndighetspersoner. Det viktiga är mönstret: när en grupp börjar anse sig ha rätt att gå in i en människas privatliv, kartlägga henne, påverka hennes relationer och bryta ner henne socialt, då är det social kontroll oavsett vilken ideologi de sätter på etiketten...