HD-domaren Göran Lambertz bok om Quick-skandalen ("Quickologi")

Om Lindskog velat sätta munkavle på någon så hade han gjort det för länge sedan.

Så mysteriet tätnar om vilken personlighetsstörning Lambertz lider av. Det där med att Lambertz "ger sig" är bara en i raden av hans idiotiska utspel.

Det som vi nu alla vet är hur Lambertz ser på bevis. Hans syn på bevis är att ett random handling, en sak av vilket slag som helst, eller en utsaga han tycker låter bra, kan vara bevis på precis vad som helst, och då är det bara att döma på! Det viktigaste är att domen ser välskriven ut! Att det fanns en sten och en hund i skogen såg ju extra bra ut när Lambertz granskar bevisning.

Bevis och en styrkt talan är centrala begrepp inom rättsväsendet, eller borde vara det.

I en rättsstat vore konsekvensen den efter alla dessa utspel från Lambertz, att man går igenom de mål Lambertz dömt i och intog en generös inställning till resning. På grunder som att det föreligger kollegialt jäv åt helvete, om det där med bevisvärderining inte anses vara det H D ids befatta sig med.

Det där var bara en gissning. Marianne Lundius lyckades inte stoppa honom, kanske är Lindskog tuffare. Den som känner till hur det fungerar i HD får gärna yttra sig.


Det är inte hans fel att debatten blev enormt polariserad.


Om bara hans motståndare är snälla, håller han tyst.

Han är märklig, inte sant?

Skriver man en bok där man argumenterar utförligt för en kontroversiell tes och vid kritik vägrar att längre försvara den talar allt starkt för att man inte förmår försvara den och att man haft fel och inte längre kan stå för innehållet.

Lambertz skulle givetvis inte erkänna det, men så är det i alla fall.

Allt annat olika så påminner detta lite om Ulf Olsson som hade massa hemsnickrade matematiska argument för att han var oskyldig. Sedan smet han från debatten genom att begå självmord.

Någon här som har testat Lambertz och Olssons metoder på andra fall?